Att lära amerikaner svenska

Jo, rubriken är faktiskt sann. Jag ska lära mina amerikanska vänner i den kör jag sjunger i, svenska. Efter viss övertalning har jag nämligen lyckats få körledaren att ta upp ett svenskt stycke på repertoaren. Det handlar om  "Det är en ros utsprungen" i arrangemang av den svenske tonsättaren Jan Sandström. Detta mästerstycke ska framföras på vår julkonsert i början av december. Dirigenten John frågade om jag tyckte att vi skulle ta det på tyska eller svenska, arrangemanget finns både på båda språken, nämligen.
- I´d be so honored if we sang it in Swedish, sa jag så amerikanskt jag bara kan och saken var biff.

I kören, Grace Choral Society, finns 130-140 sångare. Det varierar lite från repetition till repetition, men entusiasmen är stor och sångkunnande understundom riktigt bra. Det finns ju en fördom i Sverige att amerikaner inte kan sjunga klassisk körmusik, men jag tycker Grace faktiskt har visat att den inte alltid stämmer, fördomen alltså.

Men hur ska det då gå med svenskan? Det finns ju flera fallgropar i "Det är en ros...". Å, ä, ö finns ju alla representerade t ex. I ord som "går", "fäderna" och "mörka". De kan säkert komma att låta hur kul som helst i början. För att inte tala om ett så gammalt underbart ord som "besjungen". Sje-ljudet där får vi nog jobba med ordentligt. För att inte tala om "r-en". Rullande "r" är ju inte så vanliga här om man säger så. Och "A-ljudet" i "stam" får säkert slipas på en hel del. Men skoj ska det bli!

Jag lovar att återkomma om framsteg och bakslag.