Foto: Sven Kaestner/Scanpix

Steinmeier - den ofrivillige kandidaten?

Han kandiderar till jobbet som regeringschef i EU:s största land. Frank-Walter Steinmeier är den socialdemokratiske utmanaren till Angela Merkel i det tyska valet nu på söndag. Men vill han ha jobbet egentligen? Eller ställer han bara upp för att partiet pekade på honom? Steinmeier beskrivs ofta som den evige tvåan, eller den ovillige kandidaten.

Det har bara gått en dryg vecka sen tv-debatten mellan utmanaren Steinmeier och förbundskansler Angela Merkel. Men den är redan en sorts klassiker.

Steinmeier tar initiativet och talar om för Merkel varför han inte tror på hennes löften om skattesänkningar. Han får henne att framstå som orealistisk. Ingen hade väntat sig att han skulle ta sådana poäng. Och med alla låga förväntningar, så var det plötsligt han som efteråt framstod som vinnare.

Steinmeier har varit Merkels utrikesminister i fyra år. Men han är ändå en sorts nybörjare i politiken. Han har aldrig drivit valkampanj för sig själv tidigare, och han har ingen egen plats i parlamentet.

Det är meningen att ska han skaffa sig det nu på söndag. Partiet SPD har hittat en lämplig valkrets åt honom, i Brandenburg i östra Tyskland. Han kallar staden för sin politiska hemvist när han håller torgmöte för några hundra åhörare.

– För varje gång jag kommer hit känner jag mer och mer att jag också kommer hem, säger Steinmeier, förstås medveten om att de flesta stadsborna ser honom som en besökare från storstaden.

Steinmeier var i många år förre förbundskanslern Gerhard Schröders närmste man - och hans motsats. Alfahannen Schröder gjorde utspelen, tog striden. Steinmeier var tvåan, mannen i bakgrunden, organisatören, som också trivdes i sin roll och som aldrig gav intervjuer eller höll några tal.

Men det måste han göra nu. Fast han är en man "vars utstrålning inte lämnar kroppen", som en elak porträttör beskrev honom nyligen.

– Det är Socialdemokraterna som i regeringen har dragit lasset och kommit med förslagen till hur den ekonomiska krisen ska bekämpas. Det är jag lite stolt över, säger Steinmeier och snubblar en aning på orden.

Han har lärt sig tala utan bisatser, som han gjorde i början. På rösten kan han låta som sin förre chef, men han har inget av Schröders grandiosa över sig.

Det de bägge hade gemensamt var politiken. Schröder drev igenom minskade sociala förmåner och ökningen av antalet låglönejobb. Steinmeier var den politiske ingenjören bakom förslagen. Nu står han här i talarstolen och kallar sin egen politik för utsugning.

– Människor får nöja sig med 37 kronor i timmen. För de pengarna kan ingen mamma försörja sina barn. Det måste upphöra, säger Steinmeier.

Är han trovärdig? frågar jag några i publiken. 

– Det påverkar hans trovärdighet att han stod bakom Schröders politik men nu talar om social rättvisa, tycker Sebastian Stritze, student från Brandenburg.

Men för Manuela och Bernd Hamschire spelar det inte så stor roll.

– Alla politiker vänder och vrider på sanningen så att det passar dem, säger Bernd Hamschire.

Han och hans fru tänker rösta på Steinmeier och Socialdemokraterna på söndag. Det ska också Vanessa Kutscher göra.

– Socialdemokraterna, SPD, gör inte allt rätt, men vill man ha ett parti som man håller med till hundra procent får man nog grunda det själv, säger hon.

Många tyska vänsterväljare har ändå övergett Socialdemokraterna.

– Här i Brandenburg röstar alla arbetslösa automatiskt på vänsterpartiet Die Linke, säger Bernd Hamschire på torget.

SPD:s opinionssiffror är historiskt låga. Skulle de 26 procent som partiet har i mätningarna i dag bli valresultat på söndag skulle det vara det sämsta efter andra världskriget.

Ändå är det uppåt i Steinmeiers läger. Hans relativa framgång i tv-duellen mot Merkel har gett uppsving i opinionen. En mätning av vilka politiker som bör ha en viktig roll i framtiden, som kom häromdagen, visar en rekordartad uppgång för Steinmeier själv.

Men hans chanser att faktiskt bli kansler är små. I sitt tal nämner han inte ens möjligheten.

– Jag behöver er. Tyskland behöver en stark socialdemokrati. Jag är övertygad om att det här landet kan mer.

Det är själva slutklämmen. Ingenting om kansler. Inte heller i brevet som han har skickat till alla tyska hushåll.

"Valet handlar om riktningen för vårt land", skriver kandidaten, alltså inget om kansler där heller. Steinmeier ställer upp för partiet - han var en nödlösning i ett splittrat SPD förra hösten när han utsågs.

Men passar någon som egentligen inte vill som kansler? Kan man utöva makt om man inte själv klättrat till toppen? Många tyska ledarsidor fördjupar sig i den frågan. Men den är akademisk, för Steinmeier kan knappast bli kansler.

Socialdemokraterna vägrar bilda regering med vänsterpartiet Die Linke, fast partiprogrammen har många gemensamma punkter. Liberalerna säger nej till en samregering med SPD, gång på gång för säkerhets skull.

Det bästa Steinmeier kan uppnå på söndag vore att en borgerlig regering av Kristdemokrater och Liberaler inte får majoritet. Då kommer SPD att fira det som en framgång, och så väntar troligen en ny upplaga av den nuvarande koalitionen, alltså svart-rött som man säger här, med kristdemokraten Merkel som kansler och socialdemokraten Steinmeier som utrikesminister.

Brandenburgborna Manuela och Bernd Hamschire har redan ställt in sig på det.

– Vi är varken nöjda eller missnöjda med den svartröda koalitionen i Berlin. Det är nog bäst om den fortsätter - och så kommer det att bli.

Per Eurenius, Brandenburg
per.eurenius@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".