Det ouppnåeligt enkla

  I en svensk morgontidning handlar en serie om människor som hoppat av välfärdståget, som vill leva enklare, konsumera mindre, äga intet.

 För många människor i den del av världen där jag befinner mig skulle en sådan artikelserie väcka hånfulla skratt. Fattigdom och brist är ett naturligt tillstånd för dem och ingenting de kan välja eller välja bort.

  De har ändå försökt göra något åt saken,  lämnat sina hem i jakt på inkomster. Som de unga killarna från Bangladesh jag träffade i Aten för inte så länge sedan. De som precis som afrikanerna förvandlar gatan till butik för att tjäna ihop till mat och hyra. Eller som alla de kvinnor jag mött som städar andras hem, plockar skräp i parker, vaktar andra barn eller jobbar som hotlellstäderskor. De har lämnat sina egna barn för att tjäna ihop tillräckligt för att försörja både sig själva och barnen hemma i Ufa, Kharkov, Apatit eller någon gudsförgäten by i rumänska bergen.

Migrantarbetare som  gör de välbärgades liv ännu mer bekväma och enkla. Men människor som blir jagade, misstänkliggjorda och anklagade för all sköns brottslighet i de länder dit de kommer för att tjäna lite pengar.

 Tjäna pengar för att bygga det ett eget välstånd. Att somliga väljer bort det för ett enkelt liv blir i deras ögon något av ett hån.   

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".