Foto: Jurek Holzer/Scanpix.
p1-morgon

Serbiska bankomater ställer till problem

”Hallå, hallå, det är det serbiska telefonbolaget som ringer. Fungerar telefonen?” I mitt kvarter finns ett riktigt postkontor där köerna alltid är långa och damerna i kassorna är vänliga och hjälpsamma. Jag tänkte betala räkningarna IRL (in real life) där och behövde kontanter för det är så gammaldags på posten – men modernt nog att ha en bankomat utanför.

Jag stack in kortet, slog in koden och summan, och begärde kvitto. 40 sekunder senare kommer en liten lapp ut. Ert kort är beslagtaget, var god kontakta banken, stod det på engelska.

Lätt fixat, tänkte jag. Bankomaten var ju i posten så de kunde väl ge tillbaka kortet, det står ju mitt namn på och jag kan identifiera mig. Men de vanligtvis vänliga damerna skakade bara på huvudet och sa att det inte kunde öppna den och att jag fick vänta till på fredag. Det här var en måndag.

Desperat vädjar jag att få hjälp av den enda kassörskan som talar engelska. Hon ger mig ett nummer att ringa men det är ett automatsvar på serbiska. Hon tar över luren och får ett nytt nummer, men där svarar ingen.

Mitt normalt superlåga blodtryck började stiga oroväckande och postkön backar förfärat bakåt när de ser hur arg jag blir. De gamla fina damerna och herrarna skakar bekymrat på huvudet åt den galna utländskan. Klart psykfall.

Jag hotar med att ockupera postkontoret och knyta fast mig i handtaget till bankomatens dörr, men postdamerna ler bara medlidsamt åt mig så jag kommer av mig. Helt övertygad som jag är att någon kommer att få mitt kort i handen lika lätt som det försvann i automaten, så sätter jag nu den 9-årige dottern att vakta medan jag ringer alla nummer jag kan.

Andrej svarar på perfekt engelska att han tyvärr inte kan hjälpa till för det är inte hans automat, utan postbankens, vilket inte är samma som posten och därför kan inte postdamerna ta ut mitt kort.

Maria läxar upp mig som inte känner till att om man inte trycker på någon knapp under mer än 30 sekunder så har automaten rätt att ta kortet av säkerhetsskäl. En global regel, åtminstone i Kanada som hon kommer från.

Jag ber att få tala med hennes chef och får svaret att jag ska ringa igen efter tio minuter. Jag ringer igen och har åter den trevlige Andrej i andra änden. Men han kan inte hjälpa till, bara beklaga att automaten saknar engelsk varningstext om de 30 sekunderna. Men han tror att Maria kanske kan hjälpa mig.

Till slut svarar Maria att om jag kan bevisa att kortet är mitt med ett fax från kortföretaget i Sverige så ska de göra ett undantag och öppna bankomaten redan imorgon. För min skull.

Nästa dag är jag på posten. Skriver under fem A4 med lika många kopior och visar mitt pass. Så får jag då äntligen tillbaka mitt kära kort. Firar med att köpa fem vykort med frimärken. Väl hemma upptäcker jag att de bara gav mig fyra, men tog betalt för fem.

Maria Persson Löfgren, Belgrad
maria.persson-lofgren@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".