1 av 3
Kvinnor och barn flyr från strider i Mogadishu. Foto: Farah Abdi Warsameh/Scanpix
2 av 3
al-Shabaab patrullerar en marknad i Mogadishu. Foto: Farah Abdi Warsameh/Scanpix
3 av 3
Somalias president Sharif Sheik Ahmed. Foto: Craig Lassig/Scanpix

Somalia mellan hopp och förtvivlan

Män förbjuds att raka sig, ringsignalerna på mobilen måste vara en reciterad koranvers och kvinnoorganisationer som lockar kvinnor ut från hemmen stängs. De militanta islamisterna i Somalia styr med sträng kontroll över stora delar av landet. Men i huvudstaden finns numera en regering.

Det kan låta något udda att påpeka det. Men det laglösa Somalia har faktiskt en regering, som numera också har sitt säte i landets huvudstad Mogadishu. En självklarhet i de flesta länder kan tyckas, men i Somalia ett slags framgång, efter att ha varit ett av de värsta exemplen i världen på en sammanfallen stat, utan ett fungerande styre sen 1991.

Problemet är bara att den FN-stödda övergångsregeringen inte har någon kontroll över större delen av landet. Inte ens över hela huvudstaden.

Från norr till söder är Somalia uppdelat, först i den självstyrande regionen Somaliland i nordväst, sedan Puntland som också söker självstyre, sedan en bit på mitten av landet som hjälpligt kontrolleras av övergångsregeringens styrkor, löst knutna miliser och fredsstyrkan från den Afrikanska unionen, AU. Och så den södra-mellersta delen där de hårdföra islamisterna i al-Shabaab har kontroll, tillsammans med eller i strid med en annan islamistisk grupp, Hizbul Islam.

I huvudstaden Mogadishu som är uppdelat i 13 distrikt styr övergångsregeringen över fyra av dem, resten hålls av al-Shabaab. I skrivande stund skall sägas, för de ständigt uppblossande striderna kan ändra maktbalansen från en dag till en annan, kvarter för kvarter, by för by, stad för stad.

Det är strider som kräver många, många människoliv. Sedan övergångsregeringen med hjälp av etiopiska styrkor jagade bort de islamiska domstolarnas styre i slutet av 2006, har 19 000 människor dödats i strider i Somalia.

19 000 människor som dött utan många skrivna rader i internationella medier, som är upptagna av att rapportera om sjöröveriet och jakten på piraterna, om det ska handla om den här delen av världen. Inte mycket politiskt fokus heller från det internationella samfundet, som är upptaget av Irak och Afghanistan.

Bara den senaste veckan har minst 30 människor dödats i strider runt om i landet, både mellan regeringstrogna trupper och islamistisk milis, och mellan de två nämnda islamistiska miliserna, som växlar mellan att samarbeta och bekämpa varandra.

I de delar av landet där de islamistiska grupperna har kontroll försöker de införa sina strikta tolkningar av sharia, i motsats till den moderata och toleranta tolkning av islam som somalierna är vana vid.

– Kvinnor bör stanna hemma och ta hand om sina barn, islam tillåter inte kvinnor att gå till kontor.

Så förklarar Maalim Daaud Mohmed, med titeln "ordförande" i staden Balad Hawa, för nyhetsbyrån Reuters varför al-Shabaab i början av veckan stängde tre kvinnoorganisationer, varav en var för affärskvinnor.

Tidigare i höst har al-Shabaab enligt rapporter i nyhetsbyråerna avrättat två män offentligt, anklagade för att vara spioner. Och vid minst två tillfällen har män och kvinnor som anklagats för att vara tjuvar fått händer och fötter avhuggna.

I huvudstaden Mogadishu har kvinnor blivit pryglade på gatan för att de inte klätt sig rätt, män för att de rakat sig och inte låtit skägget växa. Från hamnstaden Kismayu kommer rapporter om unga som klagar på att de inte längre får välja populära Bollywood-låtar från Indien till sina mobiler. Nu ska det vara koranverser som ringsignal.

Gruvligheterna och den stränga kontrollen tolkas av vissa som att al-Shabaab just nu stärker sitt grepp över de delar av landet som de kontrollerar.

Men å andra sidan finns det nu alltså ändå en centralregering i landet. I Villa Somalia med utsikt över huvudstaden vid Indiska Oceanen sitter premiärminister Omar Abdirashid Sharmarke, med sin regering.

Där sitter landets president Sharif Sheik Ahmed, en moderat islamist som tidigare ledde de islamiska domstolarna som under en kort tid hade makten över delar av landet. Han tillträdde presidentposten i början av året, och hans ursprung gör att det finns de som kallar honom Somalias bästa hopp på länge.

Sharif Sheik Ahmed kan vara mannen som lyckas locka delar av den islamistiska milisen att gå över till regeringssidan. Han anses också ha ett bredare folkligt stöd än någon annan av de ledare som hunnit tillsättas och avgå under de fem år som övergångsregeringen funnits.

Men en ledamot i parlamentet påpekar att varken Sharif Sheik Ahmed eller den somaliska regeringen skulle klara sig utan de utländska trupperna på plats. Presidentpalatset Villa Somalia, tillsammans med hamnen och flygplatsen i Mogadishu vaktas av de ditsända AU-styrkorna.

– Det skulle inte handla om dagar. Bara timmar, säger Asha Abdalla till New York Times, om möjligheten för övergångsregeringen att klara sig utan de ugandiska och burundiska trupperna.

En central fråga just nu är om de militanta islamistiska grupperna ska kunna hålla sams och fortsätta sin offensiv mot regeringen, eller om de ska försvagas av fortsatta interna stridigheter. Det finns också vissa uppgifter som gör gällande att de just nu får minskat ekonomiskt stöd från bland annat rika somalier i utlandet, som tidigare stött dem. Det folkliga stödet är också tveksamt, när det inte längre gäller att slåss mot de etiopiska trupperna, som var mycket illa omtyckta av lokalbefolkningen, och som nu har lämnat landet.

En annan avgörande faktor är omvärldens stöd till Somalia. Det finns tecken på att USA kan tänka sig att engagera sig i landet igen. Skälen till det finns, inte minst att USA anklagar al-Shabaab för kopplingar till al-Qaida och att det enligt västliga underrättelser finns grupper av terrorister som har sin tillflykt i landet, även utländska från träningsläger i Aghanistan och Pakistan. Det är förvisso uppgifter som har förekommit i flera år, och ändå inte föranlett något vidare ökat engagemang från omvärlden.

Men nu måste det till mer pengar från omvärlden, genast, de närmaste månaderna, säger Lynn Pascoe, politisk chef på FN. Både för att klara säkerheten och för att övergångsregeringen måste börja leverera någon slags service till sina medborgare.

– Självklart vill ingen låta överoptimistisk när det gäller Somalia, men det rör sig ändå framåt just nu, säger Pascoe, i ett uttalande där reservationen får anses större än hoppet.

Han påpekar att ingen i Somalia som är under 18, någonsin har levt i ett land som inte är i kaos. Och då är det halva landets befolkning han talar om. 50 procent av Somalias 9 miljoner människor är under 18 år.

– Just därför måste vi lyckas nu, säger Lynn Pascoe. Folket i Somalia måste få en verklig chans.

Maria Sjöqvist
maria.sjoqvist@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".