Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
p1-morgon

Kjell Albin minns murens fall

Hela den här veckan vill jag bara gå omkring och tänka på murens fall för två årtionden sedan. Det var ju inte bara en mur i Berlin som föll, utan en järnridå som rämnade från Stettin i norr till Trieste i söder, för att citera Churchills berömda ord.

Det var ett imperium, ett ondskans imperium, som störtades i gruset. Där håller jag med Václav Havel, det är den största historiska händelsen sedan romarrikets fall.

När var då början till slutet? Frågan är numera klassisk, och ingen kan förneka att det var häri Gdansk som dödsstöten mot kommunismen delades ut. En nybildad fackförening, som efter bara en månad hade tio miljoner medlemmar, säger allt om missnöjet.

Det var här i Gdansk som det började. Men ingen kan frånta Berlin den stora finalen, och all den dramatik som DDR bjöd på för 20 år sedan. Så mycket spänning att DDR kunde utläsas Deutsche Dramatische Republik.

DDR var en förskräcklig skapelse. Häromdagen läste jag att 252 människor dog, de flesta av hjärtinfarkt, medan de passerade DDR:s gränsövergångar. Alla som utsatts för de preussiska kommunisterna med sina kalla ögon och gröna uniformer vet att de var de mest obehagliga av alla gränsvakter, och att till och med de sovjetiska vid en jämförelse blev rena rama mysgubbarna.

Det finns en bra vits som jag redan under murens tid hörde:

Två östtyska gränsvakter patrullerar längs muren när ett muravsnitt ramlar ner. De båda gränsvakterna förstår att plötsligt har vägen till väst öppnats, det gäller bara att bestämma sig.

– Vad tänker du på? undrar den ene gränsvakten.

– På samma som du, svarar hans vapenbroder.

Då säger den förste med allvarlig röst.

– I så fall måste jag arrestera dig.

Den här historien beskriver den schizofreni som hundratusentals östtyska uniformerade män måste ha känt för 20 år sedan. Men när miljontals vanliga människor samlades på gatorna i Leipzig, Dresden och Berlin insåg den så kallade folkmilisen att så många människor går inte att arrestera.

Dessutom ropade de och bar plakat med texten ”Det är vi som är folket”, och att arrestera ett folk det går inte – även om det hela tiden görs nya försök.

Kjell Albin Abrahamson, Gdansk
kjell_albin.abrahamson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".