Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
p1-morgon

En helg med amerikanska förtecken

Publicerat tisdag 10 november 2009 kl 11.15
Foto: Alex Brandon/Scanpix

Under veckoslutet som nyss passerade gjorde jag tre saker som jag upplevde som att vara det mest amerikanska som tänkas kan. I torsdags natt kom jag till Texas, kanske hjärtat av det USA som vi i Europa kanske inte riktigt vill kännas vid. Det USA som vi möjligen tycker är lite coolt i en film av bröder Cohen, men annars lätt skrattar åt. Jag menar i den delstaten får ju till och med George W Bush motorvägar och annat uppkallade efter sig.

I fredags satte jag sedan min fot på en amerikanska militärbas för första gången. Den största de har, Fort Hood i Texas. En militär som vi i Europa har en sådan ambivalent inställning till. Ogillar i Irak, gillade under andra världskriget eller sätter vårt hopp till om till exempel terrorister någonstans i världen i dag skulle komma åt kärnvapen.

I söndags kväll var jag och såg och lyssnade på Bruce Springsteen i ett fullsatt Madison Square Garden här i New York. Springsteen som är något av det mest amerikanska som finns, men som många i Europa och Sverige trots allt – eller kanske på grund av, vem vet – bara formligen älskar.

I Madison Square Garden den här kvällen var det de stora t-shirtarna och de slitna jeansens kväll. Det flådiga, flashiga Sex and the City-New York, som förövrigt inte alls är så dominerande i staden som det ibland kan framstå på diverse håll, lyste med sin frånvaro.

Nu var det vardags-New York som festade loss i the Garden. De drygt 20 000 personerna i publiken kunde varenda text, sjöng med stolthet av hjärtans lust och Springsteen själv var i högform här på hemmaplan.

Det var så amerikanskt det bara kan bli med Budweiseröl, salta kringlor, fotlånga varmkorvar och Take me down to the river, Cadillac range och på slutet även Jenkadans i publiken när the E Street band spelade folkmusik också.

Det var om ni så vill, finlandsfärjan på amerikanska, det vill säga det USA vi älskar att skratta åt men som när det kommer i form av Springsteen vi lovprisar.

Veckoslutets upplevelser av det amerikanska berättar framförallt för mig hur oerhört svårt det är för oss européer och svenskar att rätt förstå USA. Hur många ansikten och uttryck det har, och beroende på med vilket ansikte det uttrycker sig på får inställningen att variera.

Det är nog någonstans här som man kan hitta en förklaring till varför Obama fick Nobels fredspris när andra presidenter inte fått. Obama låter på ett sätt som vi förstår, han är ett ansikte av USA som vi i alla fall tror att vi förstår och han låter på ett sätt som många av oss vill att USA ska låta.

Han låter inte som Texas där poliserna har cowboyhattar och riktiga revolvrar och Wranglerjeans och där George W Bush gillas. Han säger diplomati så det verkar döva våra öron för vapenskrammel, i alla fall är det bara det förstnämnda som vi verkar höra. Och han diggar uppenbarligen Bruce Springsteen.

Det här är inte ett sätt att håna Nobelpriskommittén i Norge eller ha några synpunkter på alla de som gillar Springsteen över allt annat. Det är bara ett annat sätt att säga att det är svårt att vara USA-korrespondent och försöka ge en rättvisande bild av ett land med tusentals olika ansikten och ett land som så många har så starka och olika åsikter om.

Daniel Alling, New York
daniel.alling@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".