Lech Walesa. Foto: Langevin/Scanpix

Den tändande gnistan

Murens fall har denna höst firats som den mest påtagliga symbolen för kommunismens nederlag, kalla krigets slut och Tysklands återförening. Men gnistan till de stora omvälvningarna i Central- och Östeuropa för 20 år sedan tändes nästan ett decennium tidigare i den polska Östersjökustens industristäder. Det var där varvsarbetarna undergrävde kommunismens grepp om landet och i förlängningen hela Östeuropa.

Leninvarvet i Gdansk är numera nedlagt, till salu utan någon som vill köpa, lyftkranarna har blivit rostigt förstelnade minnesmärken.

Det var där en mustaschprydd elektriker vid namn Lech Walesa valdes till strejkledare och därmed kom att utmana ett imperium. Walesa skulle senare belönas med Nobels fredspris och bli Polens förste president efter kommunismens fall.

Men då i augusti 1980 rådde fortfarande det kalla kriget, likaså Brezjnevdoktrinen, enligt vilken Sovjetunionen ansåg sig ha rätt att ingripa i kommunistiskt styrda länder om detta styre hotades. Minnet var ännu starkt från Budapest 1956 och Prag 1968 och många fruktade fortsättningen; Gdansk 1980.

En landsomfattande strejk hade brutit ut. Den spred sig spontant mellan företag, fabriker och institutioner. Snabbt blev Leninvarvet i Gdansk, en av Polens då största arbetsplatser, centrum för rörelsen.

Fram till dess var de officiella fackföreningarna helt styrda uppifrån, från samma håll som företagen styrdes. Eftersom det under kommunismen var arbetarna som genom sina partiombud kontrollerade produktionsmedlen förutsattes att det inte fanns någon konflikt mellan arbetarna och företagen. Men teori och praktik var inte riktigt samma sak.

De strejkande polska arbetarnas krav var inte bara högre löner, bättre pensioner och kortare arbetstider utan också avskaffad censur, laglig strejkrätt och frigivande av politiska fångar, och - vilket var kärnfrågan - fria fackföreningar.

Det som den polska regeringen gick med på i Gdansk den 31 augusti 1980 var ett historiskt avtal; Solidaritet erkändes som fackförening och fick rätten att organisera sig utanför det statsbärande partiets kontroll.

Det innebar att det polska kommunistpartiet officiellt gav upp sitt maktmonopol!

De kommande månaderna skulle medlemsantalet i Solidaritet snart gå förbi antalet medlemmar i de kommuniststyrda organisationerna. Snart samlade Solidaritet över tio miljoner medlemmar.

Viktigt stöd i upproret mot kommuniststyret gavs av katolska kyrkan som majoriteten polacker faktiskt tillhörde. Symboliskt viktigt var den polskfödde påven Johannes Paulus II:s mottagande av strejkledaren Walesa i Vatikanen ett par månader efter Gdanskavtalet.

Den 13 december 1981 var den så kallade dubbelmaktens tid över (dubbelmakt: å ena sidan staten och partiet, å andra sidan den organiserade massrörelsen), då försvarsministern, tillika förste partisekreterare och general, Wojciech Jaruzelski genomförde sin kupp; proklamerade krigstillstånd och upprättade ett slags militärkommunistiskt styre. Det var den så kallade Luciakuppen. Solidaritet förbjöds. Tiotusentals medlemmar internerades och fängslades, Lech Walesa sattes i husarrest.

Trots repressionen fortsatte de polska arbetarna att organisera sig i den nu underjordiska Solidaritet som fortsatte att verka genom passivt motstånd, masknings- och bojkottaktioner, demonstrationer och informationsspridning.

Solidaritet gav aldrig upp och stödet minskade inte trots risken för repressalier.

Under tiden försämrades Polens ekonomi stadigt och regimen pressades hårdare och hårdare och insåg i februari 1989 att enda utvägen var att förhandla med Solidaritet.

Genom dessa rundabordssamtal under våren 1989 avvecklades helt odramatiskt det kommunistiska systemet som 1945 hade påtvingats polackerna. Vid de första fria valen längre fram på sommaren vann Solidaritet alla utom ett av de mandat som stod på spel.

Några månader senare föll muren och kommunismen kollapsade. Polen genomgick en kapitalistisk chockterapi, kommunistpartiets arvtagare förde landet in i EU.

Solidaritet är sedan länge fragmentiserat, Leninvarvet ligger övergivet och varvsarbetarna som en gång drog igång strejkerna i Solidaritets namn är arbetslösa. Men, det var där det började.

Bengt Therner
bengt.therner@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".