Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
p1-morgon

Liv, död och sex på Tyska Hygienmuseet

Publicerat måndag 16 november 2009 kl 14.35
Foto: Åsa Westerlund/Scanpix

Jag har varit på det Tyska Hygienmuseet vid Dresden. Hur låter det egentligen? Tyskt Hygienmuseum… När jag hörde namnet första gången visste jag inte vad jag skulle tro. Antingen var det ett skämt, ett museum för tvål och vatten och tandborstar. Eller tvärtom, något ruskigt, som hade med rashygien och rasism att göra.

Det var en tysk författare som nämnde det här namnet för mig. Han berättade om en föreläsning han hållit på museet. När jag flinade åt namnet så tittade han överseende på mig, arma obildade människa, och rekommenderade ett besök.

Nu var jag där. Det är inget källarmuseum vi talar om, det är en väldig byggnad, stram och fyrkantig, färdigbyggd 1930. Arkitekten blev sedan en av Hitlers favoriter.

Jag läser i museets egen skrift att museets ledning själv tycker att namnet Tyskt Hygienmuseum är irriterande, men att det har sin historia och måste heta så.

Från början hade det överhuvudtaget inget med nazism att göra, utan med reformrörelsen, den för sundare vanor som växte sig stark runt år 1900. En insikt om matens och klädernas och boendets betydelse för mänskligt välbefinnande – och inte minst hygienens.

Hygien var för hundra år sedan överhuvudtaget ett skimrande honnörsord. Det uttryckte modernitet, tro på framtiden och vetenskapen. I Dresden fanns också en entusiast och fabrikör av munvatten som drev på alltihop.

Först ordnade han en jättemässa som besöktes av fem och en halv miljoner människor. För pengarna som blev över grundade han Hygienmuseet 1912.

Det är ett människomuseum, om hur vi ser ut inuti till exempel. Jag står länge och stirrar på en tv-skärm som visar en kameraåkning genom mun, svalg, mage och sedan hela det vindlande tarmsystemet. Och glasmänniskan, en människomodell i full skala i genomskinlig plast, där man ser alla blodkärl, organ, muskler och ben. Om man trycker på rätt knapp lyser rätt organ i plastmodellen.

Liv, död och sexualitet och näring och rörelse och hjärna och varseblivning och genetik är vad det handlar om.

Naturligtvis använde nazisterna museet för sina syften och museets ansvariga lät sig utnyttjas. Rashygien och tvångssteriliseringar och antisemitism fick en vetenskaplig förklädnad och hade plats på Hygienmuseet under naziståren.

Men det moderna Tyskland ryggar inte för sin historia. Allt som har med nazitiden att göra finns dokumenterat och visas lika synligt som allt annat på Hygienmuseet. Alla kan ta del, inget känns unket eller undangömt.

Jag tjuvkikar på en grupp ungdomar som guidas genom avdelningen ”sexualitet”. De är kanske 13, 14 och ingen bråkar eller flamsar. Alla lyssnar på guiden som inleder med att fråga om ungdomarna är upplysta. Barnen nickar stumt. Sedan hjälper guiden dem vänligt att tolka alla detaljer i en ultraljudsupptagning av ett samlag som visas på en bildskärm.

Per Eurenius, Berlin
per.eurenius@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".