Foto: Sakchai Lalit/Scanpix.
p1-morgon

Ansiktmaskens vara eller inte vara

Jag har ingen ansiktsmask. Det är lite ovanligt att känna sig oklädd utan en ljusblå eller vit pappersmask som täcker halva ansiktet, gärna med en metallklämma som nyper åt om näsan, men så är det här. I vissa sammanhang känner jag mig som den fula ankungen med mitt bara ansikte.

Jag kanske inte ska skoja om det här, eftersom bakgrunden är allvarlig, men jag kan inte låta bli. Orsaken till att folk omkring mig går omkring med bara ögonen synliga är svininfluensan.

Oj, det får jag visst inte säga, det kan förolämpa grisarna tror jag. Eller minns jag rätt? Det kanske var svinuppfödarna som skulle kunna skadas ekonomiskt, och som framgångsrikt drivit en kampanj för att byta namn på influensan. Jag kommer inte ihåg, något konstigt är det.

Jag kan inte minnas att någon protesterade högljutt häromåret när fågelinfluensan härjade. Ingen stod upp och försvarade fåglarnas goda namn och rykte, och ändå är fåglarna sötare än grisarna – tycker jag i alla fall.

Det må vara hur det vill, jag börjar om från början. Orsaken är influensan H1N1. Influensan har dragit in över Thailand med full kraft, fler än hundra människor har dött och mer än en halv miljon beräknas vara smittade.

Och ansiktsmasktillverkarna har högkonjunktur. Inte för att ansiktsmaskerna hjälper särskilt mycket, enligt de medicinskt kunniga. Hamnar man bredvid en smittad som nyser virus på en så lär de små krypen ta sig igenom pappersfiltren.

Fast det finns en fördel. Om du själv är smittad så begränsar du molnet av virus omkring dig om du har mask på dig. Ungefär som sjukvårdspersonalens masker i en operationssal. Men det är nog inte av så altruistiska skäl som thailändaren sätter på sig masken och skorna samtidigt, innan han eller hon går ut.

Åker man till Thailands grannländer så kan börjar maskmodet närma sig hysteri. Jag var i Kambodja häromveckan, när jag reste till ett ställe nära den thailändska gränsen, krävde min tolk att jag skulle ta på mig ansiktmask. Det var dödligt farligt att närma sig gränsen ansåg hon.

En maskklädd man i huvudstaden Phnom Penh visste att berätta att influensan var farligare än aids. Det vet alla, sa han. Inga försök att förklara hjälpte.

Faktum är, så vitt jag begriper, att än så länge är mortalitetsgraden (hur många smittade som dör) ungefär lika hög som under andra influensor. Fast det ser onekligen ut som att många fler blir smittade, förstås.

Det må vara hur det vill med det. En ansiktsmask gör sig inte särskilt bra på en korrespondent på intervjuarstråt.

Staffan Sonning, Bangkok
staffan.sonning@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista