1 av 3
Oroligheterna i Irak är inte över. Foto: Khalid Mohammed/Scanpix.
2 av 3
Säkerhetsstyrkor och räddningsmanskap vid platsen för ett attentat nära finansministeriet i Bagdad. Foto: Hadi Mizban/Scanpix.
3 av 3
Arbetare vid oljeraffinaderiet Rumaila. Foto: Nabil al-Jourani/Scanpix.

Två steg fram och ett tillbaka i Irak

Det senaste året har Irak mer eller mindre försvunnit från rubrikerna. Men den senaste veckan kom Irak återigen i centrum. Ett av de värsta terrorattentaten på länge genomfördes samtidigt som politikerna efter mycket manglande enades om en ny vallag och utlyste parlamentsval. Dessutom har man börjat sälja ut rätten att utvinna olja i landet och de internationella oljebolagen står på kö. Så vad är det som händer, håller läget på att normaliseras eller hotar ytterligare våld?

Två steg framåt och ett steg tillbaka - så kanske man kan uppfatta det som hänt i Irak. Förra veckans blodiga bombdåd då runt 100 människor dödades var naturligtvis ett steg tillbaka jämfört med november som var den lugnaste månaden i Irak sedan den amerikanska invasionen 2003. Och att politiker enas och val genomförs är förstås framsteg. Liksom att Irak kanske kan få fart på sin oljeindustri som potentiellt kan generera enorma inkomster.

Men verkligheten kanske inte kan ses så svart-vitt, det som kan uppfattas som ett framsteg kanske i själva verket speglar stora svårigheter. Mycket står fortfarande och väger i Irak.

När fyra kraftiga sprängladdningar exploderade i Bagdad var det förstås en påminnelse om att oroligheterna i Irak på intet sätt är över. Men den sunnibaserade motståndsrörelsen med kopplingar till al-Qaida har ändrat taktik. Istället för att genomföra upprepade små eller medelstora bombdåd satsar de nu på ett fåtal stora och välplanerade attacker, ofta mot offentliga mål som i veckan mot finansdepartementet. Och det inte minst av publicitetsskäl, för att få uppmärksamhet numera krävs det spektakulära attacker.

Samtidigt är det definitivt så att sunniextremisterna verkligen är mycket försvagade. Även om de skulle försöka är deras möjligheter att sabotera till exempel det planerade parlamentsvalet små.

Något som är talande är att det inte varit några repressalier från shiamuslimer mot sunnimuslimer efter de senaste bombdåden. När striderna var som värst var det ideliga svarsattacker fram och tillbaka.

Nu behövs det inte längre. Inbördeskriget är slut, shiamuslimerna vann, sunnisidan förlorade och är bortträngd.

Sunnimuslimerna var den dominerande folkgruppen tidigare, trots att de bara utgjorde cirka 20 procent av befolkningen. Nu uppgår de enligt en beräkning till kanske bara 12 procent eftersom många har flytt till Syrien eller Jordanien. I Bagdadområdet har en formlig etnisk rensning genomförts och staden är nu helt dominerad av shiamuslimerna.

Så för sunnisidan återstår att ägna sig åt något slags uppehållande försvar, vilket visat sig i förberedelserna för valet. Enligt den irakiska konstitutionen skulle detta, det andra parlamentsvalet efter diktatorn Saddam Husseins fall, genomföras i januari men det har måst uppskjutas eftersom politikerna länge inte kunnat enas om en vallag.

Sunnideputerade har velat underlätta för landflyktiga irakier att få rösta samtidigt som kurderna har krävt utökad representation. Till slut enades man i varje fall, valet ska äga rum den 7 mars, men konflikten kring vallagen visar på fortsatt svåra motsättningar mellan de olika folkgrupperna.

Någorlunda korrekt genomfört kan nog valet ändå bidra till att normalisera läget i landet. Men det viktigaste kanske är vad som händer därefter.

Irakierna röstar nära nog mangrant efter etniska och religiösa linjer, shiamuslimerna kommer därför vara dominerande i det nya parlamentet.

Om sunnimuslimerna kommer känna sig fortsatt och kanske ännu mer undanträngda finns risken att det öppna motståndet kommer att aktiveras, hur utsiktslöst det än ser ut. Därför trycker till exempel USA på hårt för att den nya regeringen ska bli brett inkluderande.

Men det är inte bara sunnimuslimerna som i det perspektivet är problemet, den amerikanska militären säger att det numera är motsättningarna mellan shiamuslimer och kurder som är det största orosmomentet. De två grupperna styr nu ihop i ett slags ohelig allians, kurderna i sin tur har i praktiken skapat sin egen stat i norra Irak.

Epicentrum för motsättningarna är staden Kirkuk som både kurder och araber gör anspråk på, frågan är ännu olöst. Kirkuk ligger i ett oljerikt område och stadens olösta status har bidragit till att Irak haft svårt att dra nytta av landets jättelika oljeförekomster, politikerna har till exempel fortfarande inte kunnat enas om en oljelag.

När myndigheterna i Bagdad nu auktionerat ut utvinningsrättigheter till stora fyndigheter så har kurderna luftat sitt missnöje. Bland annat av det skälet blev det bara oljekällor i sydöstra Irak som kom på tal den här gången. Typiskt nog inte heller några fyndigheter från centrala Irak, där anses det ännu för farligt för utländska företag att verka, återigen en erinran om att läget i landet är långt från att vara stabilt.

Om Irak lyckas intressera utländska företag i väntad omfattning så kommer det att rita om världskartan för olja. Irak utvinner idag 2,5 miljoner fat om dagen, mindre än under Saddam Husseins tid, men på sikt kan landet nå upp till 12 miljoner fat och då blir det världens näst största oljeproducent.

För en del kanske utauktioneringen av oljan är bekräftelsen på att syftet med kriget var att västvärlden skulle lägga under sig Iraks olja. Men villkoren för oljebolagen är mycket tuffa och det är svårt att säga att de kommer att skära guld med täljknivar på vanliga irakiers bekostnad.

Dessutom är, intressant nog, amerikanska bolag ännu så länge dåligt representerade. I veckan gick till exempel det största fältet till ryska Lukoil och norska Statoil. Fast myndigheterna i Bagdad säger att många intressanta oljekällor kommer att auktioneras ut i senare skeden.

Allt talar i varje fall för att Irak kommer att fortsätta generera rubriker framöver.

Sten Sjöström
sten.sjostrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista