Foto: Scanpix.

Det våras för klasskampen

Sista striden har nog börjat nu för Gordon Brown, och är det kanske den gamla klasskampen som ska komma till heders igen? Begreppet har hörts allt mer i debatten de senaste veckorna här i Storbritannien.

Labour kom till makten för tolv år sedan, genom att röra sig åt höger och bli allt mer marknadsliberalt. Under devisen ”New Labour” vann partiet en jordskredsseger och sedan dess har stödet minskat undan för undan.

Nu ligger Labour lång efter huvudmotståndarna, De konservativa, inför valet nästa år, och då kanske det är dags att återvända till rötterna.

Internatskolan Eton är en av symbolerna för den brittiska överklassen, och där har De konservativas ledare, David Cameron, varit elev. För att stämpla honom som beskyddare av överklassens intressen så sa Gordon Brown i en debatt häromsistens att De konservativas förslag att mildra arvsskatten nog härrörde från hur man drömmer om skattesystemet på just Eton.

Labourledamöterna i parlamentet jublade på det sätt som man gör i det brittiska parlamentet. Äntligen var det lite drag, Gordon Brown har ju beskyllts för att vara blek i debatterna.

Men frågan är hur effektivt det här är? För precis som i Sverige så är det ju de rörliga väljarna i mitten som man måste vinna för att ta hem valsegern. De som kanske attraheras av de här klasskampsargumenten är nog de som ändå skulle rösta på Labour.

Och kanske just för att attrahera mittenväljarna gör David Cameron allt han kan för att tona ner sitt ursprung. Eton, Oxford och att han kommer från en förmögen släkt. Han säger i stället att det är han som är bästa skickad att hjälpa de som är fattiga.

Men för att bestämma klasstillhörighet kan man här i Storbritannien inte bara läsa av etiketterna. Jag måste erkänna att jag blivit lite förvirrad ibland. Möter man en baron i Sverige är det ju ingen tvekan om vilken samhällsklass den personen tillhör.

Men baron Martin av Springburn föddes i Glasgow som son till en sjöman och städerska, och lämnade skolan (det var absolut inte Eton) som 15-åring för att börja jobba som metallarbetare. Sedan blev han Labourpolitiker och så småningom talman i parlamentet, men tvingades lämna den posten i våras i samband med skandalen kring parlamentsledamöternas utgifter.

Nästa gång han dök upp i offentligheten under hösten så var det i högtidsdräkt när han skulle sväras in som medlem av Överhuset. Som tröst och tack för lång och trogen tjänst så hade han blivit baron av Springburn, som inte är ett slott utan en förort till Glasgow.

Johan Prane, London
johan.prane@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista