p1-morgon

Påstådda barnbrudar var brudnäbbar

Bilder på småflickor som påstås bli bortgifta med vuxna män är en del av propagandakriget i Mellanöstern. Flickorna är i själva verket brudnäbbar som enligt palestinsk tradition ger brudparet lycka och många barn.

Jag fick ett mycket obehagligt mejl av en god vän i förra veckan. Med läskiga bilder på småflickor på sju-åtta år som blev bortgifta med vuxna män. Rubriken löd ”Arabiskt bröllop vidrig verklighet” och i artikeln som följde med detta massmejl stod det att det var Hamas i Gaza som ordnat ett massbröllop för pedofiler, och att kända Hamasledare hade stått där och gratulerat de 450 snuskgubbarna.

Jag studerade bilderna. Små oskuldsfulla flickor i vita klänningar med spets och tyll, vissa sminkade, andra med palestinska flaggor i handen, en med en kamera i ett snöre runt halsen.

De stod på en lång rad och höll sina blivande män i handen och påminde på något sätt om när AIK:s knattelag får leda in proffsspelarna  på arenan. Naturligtvis var det ungefär det som det var frågan om.

Flickorna, brudnäbbar, hade just till uppgift att leda fram männen till sina blivande jämnåriga brudar. Brudarna visar sig oftast inte offentligt på Hamasbröllop och enligt palestinsk traditionell folktro ska de små brudnäbbarna skänka brudparet lycka och många barn.

Men artikeln, skriven av en fil. Dr Paul Williams, hävdade skamlöst att brudnäbbarna var barnbrudar och att så här går det till i Gaza och det ligger helt i linje med den sjuka muslimska religionen som uppmuntrar pedofili.

Detta förtal av både Gaza och islam påminde mig om debatten om organstöld i Israel. Med en skillnad förstås: att de påstådda barnbrudarna inte väckt något liknande ramaskri alls.

När organartikeln publicerades sa den israeliska fredsrörelsen besviket att ”det här skadar vårt arbete, det finns tillräckligt mycket att kritisera Israel för utan att behöva förvanska verkligheten. Organhistorien gör det bara lättare för Israels regering att kalla alla kritiker för antisemiter”.

Här i Gaza finns det förstås också tillräckligt att kritisera Hamas för – utan att hitta på historier om barnbrudar. Hamas sedlighetspolis till exempel, som jag själv har sett spionera på unga par på caféer utanför universiteten.

Civilklädda män som ofta känns igen på att de går i sandaler eller tofflor. De sitter och observerar studenterna inne på caféet, och om en ung man och en ung kvinna sitter ensamma inväntar de att paret ska resa sig för att gå, och ringer då till en kollega som haffar dem när de har kommit ut på gatan. Kan paret inte visa upp äktenskapsbevis förs de till polisstationen.

Eller det faktum att Gazas tidigare så levande graffitikonst blivit väldigt enformig eftersom Hamas nu vitkalkat alla väggar där det tidigare fanns politiska budskap som Hamas vill tysta ner. Jag mötte en graffitikonstnär igår, som sa att ”om jag skulle måla ett porträtt av Arafat i dag på en offentlig plats så skulle jag bli arresterad”.          

Eller, för att återgå till just bröllop, förbudet mot att spela misshaglig musik. I trångbodda flyktingläger som Jabaliya i Gaza är det inte ovanligt att en bröllopsfest spiller ut i gränden där man bygger gruppens scen med flaggor och levande orkester – som i det politiserade Gaza gärna spelar några politiska sånger varvat med bröllopsmusiken.

Men Hamas partifunktionärer och sedlighetspolis ser nu till att ingen utanför Hamas visar partifärg. Och att sångare som tillhör Hamas bittra fiender Fatah grips och misshandlas om de ens försöker. Men lögnen om barnbrudarna gör det förstås lättare för Hamas att avfärda all kritik som islamofobiskt förtal.

Cecilia Uddén, Gaza
cecilia.uden@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista