1 av 3
2 av 3
Dalai Lama talar till pressen utanför Vita Huset. Foto: Gerald Herbert/Scanpix.
3 av 3

Bakgrund Kina: USA:s siamesiska tvilling

Plötsligt ryker USA och Kina ihop i den ena konfliktfrågan efter den andra. Att president Barack Obama tar emot Tibets andlige ledare Dalai lama är bara den senaste i raden av tvister. Att man skulle vara goda, strategiska partners verkar vara glömt.

USA och Kina är som siamesiska tvillingar - helt beroende av varandra - så när dammet har lagt sig är oddsen goda att samarbetet fortsätter. Men med Kina som en successivt allt starkare aktör.

Så sent som i höstas ville Obama inte ta emot Dalai lama vilket väckte kritik från en rad människorättsaktivister. Men Obama stod då i begrepp att åka till Kina på ett viktigt statsbesök och att då träffa Dalai Lama kunde uppfattas som svårsmält för Peking. Även om man i USA betonar att man betraktar honom som en religiös ledare och inget annat. För de styrande i Peking är Tibet oupplösligt förbundet med Kina och de ser Dalai Lama som en simpel separatistledare.

Men nu, några månader senare tas han ändå emot i Washington, av president Barack Obama, och från kinesisk sida har det kommit hårda protester. Att amerikanska presidenter möter Dalai lama har blivit något av en tradition, det gjorde såväl George Bush den äldre som Bill Clinton och George Bush den yngre. Om någon president skulle vägra ta emot Dalai lama skulle det väcka starka protester i bland annat kongressen och det skulle sättas käppar i hjulet för Kina-politiken. Och omvänt: Om Dalai lama bevärdigas symboliken att tas emot i Vita huset blir det fritt fram för realpolitik i övrigt gentemot Peking.

Att Kina protesterar hör också till traditionen men intrycket nu är att de framförs mer kraftfullt än vanligt. Och framför allt är det bara det senaste tillfället när de tidigare så goda förbindelserna slagit över i öppet gräl.

Alldeles nyligen gällde det USA:s beslut att leverera vapen för drygt sex miljarder dollar, drygt 40 miljarder kronor till Taiwan, bland annat helikoptrar och missiler. Kina betraktar Taiwan som en utbrytarrepublik som på sikt ska återförenas med övriga fosterlandet. Det officiella Peking reagerade ursinnigt på vapenpaketet och beslöt att inställa allt militärsamarbete med USA. Det har man gjort vid tidigare tillfällen också när USA sålt vapen till Taiwan. Men nu hotade man dessutom med att bojkotta de företag som deltog i affären, bland annat flygplanstillverkaren Boeing som är den ledande amerikanska exportören till Kina.

Återigen framstod den kinesiska reaktionen som hårdare än vanligt och på många håll i USA är slutsatsen klar. Kina börjar uppträda allt mer självmedvetet, den kinesiska tigern visar klorna, stärkt av de stora ekonomiska framgångarna på senare år. Det här är bara en föraning om vad man har att vänta sig när Kina växt ytterligare och kanske, som väntat, blivit världens största ekonomi.

En tolkning av den stora vapenleveransen till Taiwan är att USA velat skicka en signal till Peking. "Tro inte att USA är svagt, tro inte att ni kan gå hur långt som helst, akta er för att överspela er hand." Det är vad många bedömare i USA anser att Kina gjort. Till exempel:

+ Trots hårda påtryckningar från USA vägrar Peking kategoriskt att låta revalvera sin lågt värderade valuta. Om det skedde skulle det bli lättare att exportera till Kina och den kinesiska exporten skulle minska. Det skulle rädda arbetstillfällen i till exempel USA.

+ Kina är fortsatt ovilligt till att införa hårdare sanktioner mot Iran till skillnad från Ryssland som visar tecken på att närma sig västmakterna.

+ När Barack Obama var på statsbesök i Kina i november blev hans vistelse hård styrd av de kinesiska värdarna och hans framträdande censurerades i massmedia.

+ Vid klimatkonferensen i Köpenhamn motsatte sig Kina benhårt bindande nerdragning av koldioxidutsläpp och utländska inspektioner. Kina förödmjukade också Obama genom att i det längsta skicka fram andraplansfigurer för förhandlingar istället för att låta honom möta premiärministern Wen Jiabao som var på plats.

+  Den kinesiske dissidenten Liu Xiabao dömdes nyligen till ett hårt fängelsestraff, något som tolkas som att de kinesiska makthavarna inte bryr sig om omvärldens reaktioner. I samma anda har Google utsatts för cyberattacker.

Omvärlden är numera så beroende av Kina ekonomiskt och så intresserad av att handla med Kina att landets ledare nu kan tillåta sig vad som helst, självsäkerheten är gränslös, är en tolkning. En annan syn är att Kina fortfarande uppfattar sig som fattigt och svagt och är helt inriktat på sin egen, inre utveckling.

De amerikansk-kinesiska relationerna har en komplicerad historia och det har varit mycket upp och ner. Från den kinesiska revolutionen 1949 och mer än 30 år framåt var de två länderna dödsfiender. Sedan kom ping pong-diplomatin och president Richard Nixons banbrytande besök i Peking 1972 när han träffade partiordföranden Mao Zedong. 1979 erkände USA Kina vilket också innebar att USA avbröt de diplomatiska förbindelserna med Taiwan. De goda kontakterna har dock fortsatt och USA håller Taiwan under armarna militärt.

Efter att Kina slog in på en marknadsekonomisk linje under Deng Xiao Ping ökade kontakterna med USA. De sjönk tillbaka ett tag efter massakern på Himmelska Fridens Torg 1989. Men framför allt de senaste tio åren har integrationen mellan Kina och omvärlden och inte minst USA ökat spektakulärt och med det den kinesiska ekonomin. Kina har redan blivit världens största exportnation (tagit över efter Tyskland) och kommer mycket snart att gå om Japan och bli världens näst största ekonomi. Och om kanske 20 år har Kina förmodligen också lämnat USA bakom sig. Vi har en helt ny värld.

Inte minst under finanskrisen de senaste två åren har tuppkammen rest sig på ledarna i Peking. Samtidigt som ekonomierna i USA och Europa drabbats mycket hårt, så har Kina ruskat av sig dammet och fortsatt att växa i snabb takt. Det finns också en ideologisk aspekt: Den otyglade anglosaxiska marknadsekonomin har, förefaller det, visat sina tillkortakommanden medan den mer statskontrollerade kinesiska ekonomin frustar på. Det skänker självförtroende.

Men de kinesiska framgångarna har berott på - och samtidigt skapat - ett mycket intimt beroende till USA. Det innebär att det finns gränser för hur självmedvetet Kina kan gå fram i förhållande till omvärlden.

Kinas ekonomiska strategi har gått ut på att exportera så mycket som möjligt till framförallt USA. Det har skapat ett enormt handelsöverskott. Resultatet har blivit att Kina har ackumulerat en gigantisk valutareserv, motsvarande cirka 2 500 miljarder dollar. En stor del har investerats i amerikanska statspapper vilket gör att Kina (och andra) finansierar USA:s budgetunderskott som nu uppgår till mer än tio procent av BNP.

Spegelbilden av Kinas överskott är att USA i gengäld har ett stort kroniskt handelsunderskott, förra året låg det på 380 miljarder dollar och då hade det ändå sjunkit jämfört med tidigare år beroende på krisen. Det är i första hand Kina som gör det möjligt för USA att konsumera mer än vad man producerar.

Rent teoretiskt skulle Kina kunna köra den amerikanska dollarn i botten. Om Kina sålde ut en stor del av sina valutatillgångar (till exempel amerikanska statsobligationer) skulle dollarn rasa. Men det är omöjligt. Det skulle drabba Kina lika mycket som USA. Först och främst skulle värdet av valutareserven därigenom minska. Dessutom skulle hela världsekonomin i så fall drabbas av en kris mycket värre än den senaste finanskrisen vilket skulle slå mycket hårt mot också Kina.

Kina och USA är dömda att vandra vidare, som siamesiska tvillingar.

Att den kinesiska ekonomin kommer att fortsätta växa snabbt och Kina successivt få en allt starkare politisk ställning är säkerligen ofrånkomligt. Men hittills har den processen varit någorlunda fridfull och det ömsesidiga beroendet talar för att förändringarna kommer att fortsätta vara gradvisa.

I den omvälvande utvecklingen kommer konflikten kring ett besök av Dalai lama bara vara en liten fotnot.

Sten Sjöström
sten.sjostrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".