Ashbourneborna kämpar om bollen. Foto: Johan Prane
Ring så spelar vi

Hel stad brottas om bollen

Redan efter en kvart var en medvetslös. Många benbrott har det varit under åren. 1878 var det en som drunknade mitt under matchen. Häromdan var jag med i årets upplaga. Det kallas för fotbollsmatch, men det är väl det minsta det är - Shrovetide.

Om vi börjar med reglerna så är det väl inte så många egentligen. Men det är två lag och i år var det kanske en fem hundra i varje lag, ingen vet säkert. Och det är två mål men det är en halvmil mellan dom och på bredden är planen drygt tre kilometer. Och mitt på plan ligger en hel stad. Och genom stan rinner en liten å, River Henmore. Och ån är viktig i sammanhanget. Det ena laget består nämligen av de som är födda norr om ån, Up´ards och i det andra laget dom som är födda söder om ån, Down´ards.

Och eftersom ån rinner i mellersta England så ska ju jag som är född i Uppsala förstås vara med i det norra laget. Nu är det väl inte riktigt så som det är tänkt utan det här gäller dom som är från den här stan, Ashbourne. Men det råkade ändå bli så att jag kom med i det norra laget. Jag var lite sen och matchen var redan igång när jag anlände med bussen. Huvudgatan var fylld till bredden med folk, affärerna var stängda, tvåtumsbrädor och plywoodskivor var spikade framför skyltfönstren. Bollen som jag visste skulle var ganska stor, gjord av tunt läder, handmålad och fylld med portugisisk kork, den såg jag inte röken av. Jag frågade en man och han trodde den var runt hörnet. När jag trängde mig fram dit så var det lika mycket folk där men ingen boll.

Plötsligt började folk rusa åt flera olika håll samtidigt. Så blev det lugnt igen och jag frågade en gång till om bollen. Down in the river, sa en kille uppe på ett staket. Och där nere, i det iskalla men ganska grunda vattnet brottades ett par dussin personer om bollen - i över en timme.

Den här matchen spelas varje år, i två dar, på fettisdagen och askonsdagen, åtta timmar varje dag. Det här har hållit på så länge att ingen vet när det började, minst tusen år tror en del. Det första skriftliga omnämnandet är från 1683. Och ursprunget kan var riktigt makabert. Det berättas nämligen att den första matchen började när huvudet från en halshuggen kastades ut bland åskådarna till avrättningen.

Men nuförtiden är det en väldigt vänlig och trevlig stad säger en äldre man. Och norrsidans och sydsidans folk umgås och gifter sig med varandra. Men det har man svårt att förstå en sån här dag. Efter att lagen hade brottat sig igenom en två hundra meter lång vattenfylld kulvert kom bollen ut på en gräsplan. Människomassen rörde sig fram och tillbaka. Ett par gånger kom bollen upp i luften sen försvann den igen.

Det var här som jag trädde in i matchen. Norrlaget hade på tre timmar lyckats pressa bollen några hundra meter mot målet. För att hjälpa till och säkra den här terrängvinsten ställde jag mig bakom kämparna inne i högen. Ut därifrån kom en kille som jag hade sett på bussen. Då hade han en snygg röd jacka, nu var den grå av lera och ansiktet var blodigt. Han skulle ta en paus, sa han. Och det är ganska vanligt att man kliver av ett tag och tar en kopp te eller en öl. För runt omkring själva matchen är det rena folkfesten. Alla verkar vara ute, unga och gamla, män och kvinnor.

Men spelarna ger sig ofta in matchen igen efter att ha tagit igen sig en stund. En paus tog jag också sen jag nätt och jämnt lyckades rädda mig upp på en stenmur när spelet plötsligt vände och hela gänget kom rusande mot mig. Bestämde mig för att det här var inget för en otränad radioreporter. Och sen slutade det hela inte bättre än att norrlaget förlorade med 1-0. Fler mål än så blev faktiskt inte på två hela dagars spel.

För Ring så spelar vi - Johan Prane Ashbourne

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".