1 av 4
Spansk man med keps med texten "Pensionär vid 67? Nej tack!". Foto: Manu Fernandez/Scanpix.
2 av 4
3 av 4
4 av 4

Pensionsreformer oroar i EU-länder

"När man är en glad pensionär, då är man ung i sinnet, lever på minnet." De käcka orden från Thore Skogmans Pensionärsvisa räcker kanske inte för att hålla humöret uppe på Europas framtida åldringar. Oron sprider sig i dessa dagar för de olika pensionsreformer som är på väg i en rad EU-länder.

De flesta inser att pengarna tryter och inte längre räcker för att behålla dagens pensionsvillkor. Vissa ställer sig frågan om ett bra läge ska gå till ett sämre, medan andra undrar om redan dåligt ska bli värre.

Den ekonomiska krisen skyndar på impopulära förändringar, som äventyrar presidenter och premiärministrars positioner, men med stora hål i statskassorna finns ingen återvändo för dem. Många skulle ha velat förhala besluten, men eurokrisen trycker dessutom på.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso manar alla i Europa att reformera sina pensionssystem. Det räcker med att titta på ålderspyramiden, för att inse behovet, sa han nyligen.

Många EU-länder har en allmän pensionsålder vid 65 år men ofta ligger den reella avgångsåldern snarare kring 62 år. Sverige utmärker sig med en arbetskraft som jobbar längre än i övriga Europa.

Enligt statistik från EU:s statistikkontor Eurostat för år 2006 går svenska män kvar några månader efter 64 årsdagen och kvinnorna är i genomsnitt 63,7 år.

Bulgarien och Irland ligger närmast efter och irländska kvinnor jobbar längre upp i åldern än svenska men det stora flertalet länder har anställda som slutar arbeta kring 61-62 år.

FRANKRIKE
Den allmänna pensionsåldern är 60 år. Många går dock först vid 61,5 år. För många yrkesgrupper utgör antalet arbetsår grunden för avgångsåldern och pensionens storlek.

Intjäningstiden för pensionerna höjdes år 2003 från 37,5 till 40 år. För samtliga yrkesgrupper kommer den att höjas till 41 år 2012 och 41,5 år 2020. 

För den som började jobba som 18-åring, kan det alltså i dag med fyrtio arbetsår bli pension även före 60 års ålder. Tendensen är dock den motsatta för yngre personer; de blir allt äldre innan de kommer in på arbetsmarknaden, vilket innebär att den reella pensionsåldern snarare kan tryckas uppåt till både 62 och 63 år.

President Nicolas Sarkozy har aviserat att han tänker driva igenom en omfattande pensionsreform. Den var tänkt att presenteras i juli 2010, men frågan är ytterst känslig och parlamentet väntas därför först i september ha ett förslag att behandla. Hade Sarkozy fått välja hade han avvaktat till efter presidentvalet 2012.

Sarkozy har redan signalerat att han vill göra det som ingen president vågat hittills. Han vill höja den allmänna pensionsåldern till 62 år, vilket blir ytterst delikat. Protesterna har redan börjat komma med bland annat gatudemonstrationer. 

Pengarna tryter i det franska pensionssystemet. Den 12 januari 2010 sa arbetsmarknadsminister Xavier Darcos att pensionsinbetalningarna och de avsatta beloppen endast räcker till nio av tio pensionärer. Det innebär att redan i dagsläget är var tionde pensionär en minuspost i statsbudgeten. Med den ekonomiska krisen och dessutom en snabbt åldrande befolkning blir ekvationen olösbar, om inte ingångsvärdena förändras.

I år väntas ett underskott på omkring 100 miljarder kronor. Om fyrtio år, 2050, kommer underskottet att bli tio gånger större, 1 000 miljarder kronor, varnar premiärminister François Fillon.

En allmänt höjd pensionsålder kommer inte att passera de mäktiga fackföreningarna utan att det minst blir något i utbyte. När lokförarnas pensionsålder skulle höjas från 50 år till 55 hösten 2007 blev det strejk och protester.

50 års-gränsen hade satts med tanke på hälsoriskerna med kolloken. Många lokförare förstod att den tiden var förbi och att pensionsålderns måste höjas, men ville inte förlora möjligheten att förbättra andra delar under den yrkesverksamma tiden, så som ersättningar och arbetstider.

ITALIEN
Den allmänna pensionsåldern är 65 år för män och 60 år för kvinnor. Också i Italien styrs avgångsåldern av intjänade arbetsår. För den man, som har sociala avgifter inbetalade i trettiofem år, är det möjligt att lämna redan vid 60 år. Merparten försvinner därför ur arbetslivet före sin 65 årsdag.

"Baby-pensionärer" kallades de anställda, som gått i pension från statsförvaltningen. Pensioni baby behövde nämligen bara jobba i tjugo år för att få ut full pension resten av livet. Den förmånen har försvunnit. Parlamentsledamöter däremot behöver bara sitta i parlamentet trettiofem månader för att sedan vara berättigade till full pension livet ut. Italienska politiker hör till de mest välavlönade inom hela EU.

För invandrare gäller att betala in avgifter under tjugo år, för att därmed vid 65 år kunna begära en minipension. Därefter måste invandraren återvända till sitt hemland för att få ut pensionen, som betalas ut i hemlandet.

Stannar däremot invandraren kvar i Italien gäller inte dessa regler utan riskerar att endast få folkpension, "la pensione sociale" som är omkring 4 000 kronor. En italiensk pensionär, som lever utomlands, beskattas inte i Italien till skillnad från en utlandssvensk, som betalar 25 procent skatt på sin pension.

För "svartjobbare", som kan intyga sin anställning via dokument, går det att retroaktivt göra frivilliga inbetalningar för den tidsperioden och få pension. Detsamma gäller universitetsstuderande, som kan "täcka upp" sin studietid med frivilliga inbetalningar för att vara del av systemet.

Den politiskt heta delen i debatten är för tillfället höjningen av kvinnors pensionsålder från 60 till 65 år. Liksom Frankrikes Sarkozy skulle premiärminister Silvio Berlusconi helst vilja slippa dra på sig negativa reaktioner. Han har därför efterlyst ett extra informellt toppmöte på EU-nivå för att diskutera pensionsfrågan på en högre nivå.

SPANIEN
Den allmänna pensionsåldern är 65 år. Men inte heller i Spanien arbetar genomsnittet av löntagarna hela tiden ut. Avgångsåldern är generellt högre än i Frankrike och Italien.

Socialistregeringen Zapatero vill höja pensionsåldern från 65 till 67 år med hänvisning till ett budgetunderskott, som hastigt ökat i storlek (cirka 11 procent av BNP).

De två stora fackförbunden CCOO, Comisiones Obreras, och Unión General de Trabajadores arrangerade den 23 februari demonstrationer men uppslutningen var måttlig.

Enligt en opinionsmätning i den vänsterorienterade tidningen El País är två av tre spanjorer emot en pensionsreform, samtidigt tycks den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten påverka spanjorerna och dämpa deras stridsvilja. Fackförbunden kräver en dialog med regeringen och arbetsgivare kring försämrade pensionsvillkor, vilket kan utläsas som att de söker kompensation i någon form. 

Spaniens Riksbankschef har upprepat att en höjd pensionsålder är nödvändig. För ett halvår sedan svarade premiärminister Zapatero att det var omöjligt, men idag ligger förslaget på bordet.

PORTUGAL
Den allmänna pensionsåldern är 65 år, men det är möjligt att redan från 55 års ålder inleda diskussion om att sluta. Ett minimum för att få pension vid 65 år är att sociala avgifter betalats in under femton år. För en tidigare pensionsavgång krävs en intjäningsperiod på minst 30 år. Den genomsnittlige portugisen går i pension vid 62,5 år, enligt Eurostat. 

Pensionsutbetalningarna tycks för många vara mycket måttliga. Minipensioner betalas för arbetare och uppgår till 250-350 euro (2 500 – 3 500 kronor) i månaden. Liksom i Italien finns en folkpension för dem som inte har någon intjäningstid alls. Den så kallade sociala pensionen uppgick år 2006 till 172 euro (omkring 1 750 kronor) i månaden, enligt OECD:s statistik.

Den socialistiske premiärministern José Sócrates lyckades hösten 2009 bli omvald, trots att han under sin första mandatperiod under hårda protester höjde pensionsåldern och sänkte pensionerna.

2010 har inletts med fler sparpaket, som också slår mot pensionärerna. Regeringen Sócrates har inte en majoritet av stolarna bakom sig i parlamentet, utan är beroende av stöd från det stora oppositionspartiet, Social Demokraterna (SDP). Kampen är hård mellan de två sidorna, men Sócrates får enligt opinionsmätningarna mer stöd.

Alice Petrén
alice.petren@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".