Angela Merkel utmanas efter delstatsvalet

Kristdemokraternas led ett stort nederlag i delstatsvalet i Nordrhrein-Westfalen. Det förändrar hela Tysklands inrikespolitik och för förbundskanslern Angela Merkel väntar stora utmaningar.

Delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen har kraftigt ritat om förutsättningarna för politiken i Tyskland. Kristdemokraterna har lidit ett stort nederlag och ser ut att förlora kontrollen över vad som är den folkrikaste delstaten i landet. Och förbundskansler Angela Merkel kommer att få mycket svårare att driva igenom sin politik på det nationella planet. Att Berlin blir mindre beslutsfärdigt samtidigt som euron gungar kan påverka hela Europa.

Valet i Nordrhein-Westfalen är den första värdemätaren på den nya borgerliga regeringen som tillträdde för bara ett halvår sedan. Ett delstatsval får också direkt effekter på hela inrikespolitiken genom att det påverkar sammansättningen av förbundsrådet, "överhuset", i det tyska parlamentariska systemet. Hittills har regeringspartierna, konservativa kristdemokraterna CDU-CSU och liberala fridemokraterna FDP, tillsammans haft egen majoritet där. Men delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen innebär att det är slut med det.

Förbundsrådets uppgift är bland annat att ge sitt godkännande till viktiga lagar som förbundsdagen stiftar. När regeringen inte längre kan räkna med att förbundsrådet automatiskt säger ja till allting måste den söka stöd i oppositionen för sina förslag. Den innebär i praktiken att förbundskansler Merkel nu återigen måste jämka samman sin politik med socialdemokraterna. Det kommer till exempel att innebära att planerna på stora skattesänkningar kommer att läggas på is.

Men Nordrhein-Westfalen är viktigt bara av egen kraft; det är den största delstaten i Tyskland med 18 miljoner invånare. Om det hade varit en egen stat hade det befolkningsmässigt varit det sjunde största bland EU:s 27 medlemsländer och sett till bruttonationalprodukten skulle det vara det sjuttonde största i världen.

Hjärtat i Nordrhein-Westfalen utgörs av Ruhr-området. Just den industriella karaktären har gjort att det här traditionellt har varit ett socialdemokratiskt fäste. I decennier kontrollerade de delstaten. Men 2005 förlorade de makten när partiets kärnväljare protesterade mot kraftiga nedskärningar.

Det satte igång en process som senare samma år ledde till att den socialdemokratiske kanslern Gerhard Schröder avsattes och Angela Merkel tog över. Sannolikt oroar sig Angela Merkel för att historien kan komma att upprepa sig, även om risken kanske inte ses som överhängande.

Vad som nu kommer att ske i Nordrhein-Westfalen är osäkert. Kristdemokraterna gick tillbaka 10 procentenheter och hamnade på 35 procent vilket innebär att de inte längre har majoritet tillsammans med fridemokraterna. Ett alternativ kan vara en stor koalition med socialdemokraterna, ett beprövat recept i Tyskland när andra möjligheter är stängda. Kanske skulle Merkel själv vilja se att det bildades en regering med de gröna som fördubblade sin röststyrka till 12 procent. En sådan koalition förekommer till exempel redan i Hamburg men anses ändå ganska osannolik.

Socialdemokraterna skulle gärna också regera tillsammans med de gröna som de har samarbetet mycket med tidigare, men de två partierna når inte upp till en majoritet i delstatsparlamentet.

En möjlighet skulle då vara att ta med vänsterpartiet Die Linke som också gick framåt och för första gången kom över femprocentsspärren i delstaten. Men trots att socialdemokraterna regerar ihop med Die Linke till exempel i Berlin så är ett samarbete med dem hårdsmält. Ena halvan av partiet har sina rötter i DDR:s kommunistparti. Den andra utgörs av missnöjda vänstersocialdemokrater. De uppfattas som nära nog förrädare av de tidigare partikamraterna. Möjligen kan socialdemokraterna slå sig ihop med de gröna och räkna med ett passivt stöd från Die Linke.

Hur det än går har valet i Nordrhein-Westfalen inneburit att Angela Merkels och kristdemokraternas ställning försvagats. Merkel har under det senaste halvåret anklagats för passivitet och det, hävdar hennes kritiker, har varit en orsak till valnederlaget.

Valspurten kom i tiden att sammanfalla med den grekiska krisen och det bara förstärkte intrycket att Merkel höll en låg profil. Opinionsundersökningar har visat att väljarna varit mycket motvilliga till att skicka tyska pengar för att rädda Greklands ekonomi. Kristdemokraterna tassade därför runt frågan som katten kring het gröt och försökte undvika att säga något bestämt.

Men obeslutsamhet från förbundsregeringen var inte vad man hade väntat sig när Merkels nya koalition tog över i höstas.

Regeringen med fridemokraterna beskrevs som Angela Merkels önskescenario. I fyra år innan dess hade CDU-CSU styrt tillsammans med socialdemokraterna med Merkel som förbundskansler. Det blev ett evigt kompromissande och samarbetet mellan de två största partierna la sig som en våt filt över det politiska livet.

Efter förbundsdagsvalet öppnade sig alltså istället möjligheten för en regering med fridemokraterna, "önskeregeringen". Nu skulle det vara möjligt att kraftfullt driva igenom en rad marknadsliberala reformer.

Men regeringssamarbetet har hittills blivit en stor missräkning. Till stor del har det präglats av bråk inför öppen ridå och Merkel och den alltmer impopuläre ledaren för liberalerna Guido Westerwelle har haft svårt att dra jämnt. Tiden har gått och regeringen har egentligen inte fått någonting gjort när det gäller de stora frågorna. Till exempel planerna på stora skattesänkningar, att reformera sjukvården och att avskaffa den bortre parentesen för kärnkraften, ett arv från den tid då socialdemokraterna och de gröna regerade ihop.

Nu kan valet i Nordrhein-Westfalen slutgiltigt sätta punkt för de planerna. Ett skäl, vilket valet visar, är att regeringen inte verkar ha väljarna med sig på förändringarna. FDP-ledaren Westerwelle säger att regeringen ska ta intryck av de signaler som valet skickade. En är, enligt opinionsundersökningarna, att medborgarna inte är intresserade av skattesänkningar i ett läge när det finns stora underskott. Men dessutom leder alltså de nya majoritetsförhållandena i förbundsrådet till att regeringen måste kunna komma överens med socialdemokraterna i de viktigaste frågorna.

Kanske, spekulerar en del, är Angela Merkel inte allt för missnöjd med det. Hon är när allt kommer omkring en mittenpolitiker som haft lite svårt att samarbeta med det utpräglat marknadsliberala FDP. Hon är också intresserad av miljöfrågor och skulle säkert gärna vilja få med de Gröna i båten. Att kompromissa och driva en samförståndslinje skulle kanske passa henne.

Frågan är förstås om det ger styrfart för Tyskland. Och det är en fråga som inte bara berör landets egna medborgare - utan hela Europa.

Tyskland är kontinentens absolut viktigaste land, störst när det gäller antal invånare och ekonomi. För att Europa ska fungera måste Tyskland agera, i samförstånd förstås med andra länder. Det har inte minst den djupa eurokrisen visat. Ett passivt och obeslutsamt Berlin är under alla omständigheter inte i Europas intresse.

Sten Sjöström

Ekot

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista