Bakgrund: Världsutställningar, skryt och utbildning

Världsutställningar har fascinerat miljontals människor i ett och ett halvt sekel. Staden Shanghai är värd i år och utställningen kostar Kina mer än OS i Peking. Men hur bestäms vem som får hålla i jättearrangemangen och hur ofta hålls de?

 Kinas modernaste och mest glamorösa stad Shanghai hoppas med sin världsutställning, 1 maj- 31 oktober, kunna dra till sig så många som 80 miljoner besökare.

Temat handlar om hållbar utveckling, "Better City, Better life", och meningen är att världens länder ska visa upp något av det bästa som de har av teknik och nya idéer.

Länge betraktades Världsutställningar som de mest prestigefyllda internationella arrangemangen vid sidan om de olympiska spelen. Det var vetenskapens och industrins olympiska spel.

De har satt imponerande avtryck med landmärken som Eiffeltornet i Paris och introduktionen av televisionen. Nuförtiden har utställningarna inte lika högt anseende men lockar tiotals miljoner besökare, bland dem även internationella toppolitiker.

Fenomenet med världsutställningar startade under slutet av 1800-talet. På den tiden var det populärt med arrangemangen i europeiska och amerikanska städer, som Paris, New York, Dublin, Wien och Philadelphia.

Från början var det i mycket stor grad industriutställningar där nya upptäckter och innovationer stolt visades fram. Den första världsutställningen hölls i London 1851 i det fantastiska Kristallpalatset i Hyde Park. Kristallpalatset, som liknande ett väldigt växthus i stål och glas, byggdes för ändamålet men förstördes i en brand på 1930-talet. 

Värdlandet och kolonialmakten England ville med utställningen visa upp sin framgångsrika industriproduktion och ledande ställning. På utställningen ställdes produkter ut från kolonier och dessutom - inte helt politiskt korrekt i dessa dagar - "exotiska folkslag". 

Syftet var också att utbilda och civilisera samhällsmedborgarna. Med ett lägre inträde vissa dagar skulle så många som möjligt få tillgång till Kristallpalatset, även om borgarklassen fruktade att arbetare och hantverkare skulle uppföra sig slafsigt. Men tillresta besökare uppförde sig och Världsutställningen i London blev en dundersuccé med 6 miljoner besökare.

Sverige deltog också i den första Världsutställningen och visade upp produkter från järnindustrin, bland annat stål, malm, tackjärn och smide.

För varje utställning blev målet att bilda människor allt viktigare. Montrarna fylldes med kartor, tabeller, fotografier och pedagogiska och förklarande texter. Experter fanns på plats för att svara på frågor.

Det internationella samarbetet var viktigt att visa fram, i synnerhet för att nå fred och internationell arbetsfördelning.  Stolt visade länder upp banbrytande uppfinningar som cykeln, eller velocipeden som den kallades, symaskiner och telegrafen. Tekniken och naturvetenskapen skulle gå framåt och gynna alla.

I Paris 1878 visade Thomas Edison upp sin fonograf, skivspelaren. För första gången hade då en Världsutställning också elektriskt ljus. Vid nästa utställning i Paris 1889 kunde Frankrike stoltsera med det ståtliga Eiffeltornet som byggts för evenemanget och ritats av franske ingenjören Gustave Eiffel.

Också andra ståtliga och spektakulära byggnadsverk står kvar. I dag kan man till exempel klättra runt i det drygt hundra meter höga byggnadsverket Atomium, ett fantasifullt naturvetenskapligt landmärke i Bryssel. Det är ett stolt minne efter Världsutställningen där 1858 och fungerar som museum och utställningslokal. 

Flera svenska stora utställningar har hållits från slutet av 1800-talet fram till 1950-talet. Sammanlagt har Sverige haft 4-5 världsutställningar beroende på hur man definierar dem. Städerna har varit Stockholm, Göteborg och Helsingborg.

Den mest kända är Stockholmsutställningen 1897 på Djurgården. Kung Oscar II invigde högtidligt utställningen även om Nordiska museet som byggts för arrangemanget bara var halvfärdigt. Stämningen var på topp när publiken sjöng kungssången, hyllade den nyligen hemkomna forskningsresande Sven Hedin och sköt salut. En rekonstruktion av 1500-talets Stockholm visades, en konstutställning liksom industriella framsteg från framförallt de nordiska länderna.

Porslinstillverkarna Gustafsberg och Rörstrand, Gällivares malmbrytning och Nissen Manufacturing med sina bröstkarameller visade malligt upp sig. En norsk fiskeripaviljong och en skogspaviljong fanns också som uställningar.

Liksom i England visades "exotiska folkslag" upp. Den här gånger var det samer som kom från Frostviken i Jämtland för att bo i ett lappläger så länge utställningen pågick. Sverige kände en stolthet att också visa upp den vilda norrländska naturen. De svenska arrangörerna var framgångsrika med 2 miljoner besökare, många från Tyskland.

Processen nuförtiden med att utse vilka städer som ska få arrangera enVärldsutställning är mycket lik den vid ett OS. Medan Internationella Olympiska Kommittén, IOK, utser OS-städer är det Bureau International des Expositions, BIE, som beslutar om arrangörer av Världsutställningar.

På svenska kan man kalla den för Världsutställningsbyrån. Nuförtiden hålls stora Världsuställningar vart femte år och däremellan arrangeras en mindre variant. BIE är troligtvis en av världens minsta internationella organisationer med ett tiotal anställda i Paris. Den bildades först 1928, alltså nästan 80 år efter den första världsutställningen.

De länder som är intresserade av att anordna en Världsutställning får besök av BIE. Organisationen förvissar sig om att det finns en politisk vilja, planerad infrastruktur och en ekonomi för arrangemangen i länderna. Och de som är tillräckligt trovärdiga blir formella kandidater.

Det har varit 3-5 kandidatländer i de senaste omgångarna. 157 länder är medlemmar i BIE med varsin delegat som röstar i en generalförsamling om vilken stad som vinner arrangemanget.

Sveriges delegat heter Staffan Björck, tjänsteman på Utrikesdepartementet, som reser till Paris för omröstningar. Utställningarna har ändrat fokus enligt honom.

– Tiden är förbi när Världsutställningarna bara handlade om industri. Nu visas sådant som är till för mänsklighetens bästa. Samtidigt ska världsutställningar vara underhållande och kul. Milano som ska ha Världsutställning 2015. Sydkorea ska arrangera den "mindre" versionen 2012 och kommer att ha fokus på en levande kust och ett levande hav, säger Staffan Björck vid BIE.

Finns det inte en risk att Världsutställningarna konkurrerar med FN om evenemang som handlar om utmaningar för mänskligheten?

 – Nej, jag ser det som att vi supportrar varandra. FN har också en monter i Shanghai. 

Sverige deltar också i Världsutställningen i Shanghai med en paviljong, ett hus på 3000  kvadratmeter på tre våningar. Temat är "Sweden - Spirit of Innovation".

I ett särskilt vip-rum har sponsorer egna arrangemang riktade till existerande och blivande kunder. Ytterst ansvarig för det svenska deltagandet är handelsminister Ewa Björling.

Just nu finns inga planer i Sverige på att tävla om de kostsamma och infrastrukturkrävande arrangemangen.

Det är ett mastodontåtagande att arrangera en Världsutställning. Kina har lagt motsvarande drygt 4 miljarder dollar på själva utställningen, dubbelt så mycket som på OS i Peking, och ytterligare åtskilliga miljarder på förbättringar.

– 150 nya tunnelbanestationer har byggts i Shanghai men med en så stor befolkning så kommer kineserna att ha nytta av dessa också efter arrangemanget. Men paviljongerna plockas ned efter utställningen, bara några av de kinesiska blir kvar, säger Staffan Björck.

Alla upplever inte lyckorus under världsutställningen. Människorättsorganisationer har riktat kritik mot hur myndigheterna föst bort boende från det område i Shanghai där utställningslokaler byggts. De skribenter som vågar vara sarkastiska raljerar över hur Kina med så många fattiga kan anse sig ha råd med miljardprojektet.

Världsutställningar som gjort avtryck

1851 London, England: Första världsutställningen blev en succé.

1878, Paris, Frankrike: Eiffeltornet byggs och fonografen visas.

1893 Chicago: Utställningen i Jackson park satte staden på världskartan som en metropol och arkitekturprojekt fick sen inflytande på amerikansk arkitektur. 27 miljoner besökare.

1901 Buffalo, USA: Röntgenmaskinen visades upp. Utställningen blev också skådeplats för mordet på amerikanske presidenten William Mckinley. Han mördades när han deltog i ett framträdande på en mottagning.

1939, New York, USA: Den första stora visningen av televisionen, liksom av tv-kameran och bandspelaren.

1958 Bryssel: Första världsutställningen sen andra världskriget. Under 18 år hade inga utställningar hållits. Atomium byggs.

1967 Montreal, Quebec: Kanadas första världsutställning där den hundraåriga konfederationen samtidigt firades. 

1970 Osaka, Japan: Den första av landets fem världsutställningar är en förebild för Shanghais utställning. 77 deltagare och 64 miljoner besökare gjorde den till den största på sin tid. Japan har hållit flest arrangemang av de asiatiska länderna.

1984 New Orleans, USA: Utställningen gick i konkurs under tiden som den pågick eftersom staden misslyckades med att locka tillräckligt många besökare. 

Läs mer här

Beatrice Janzon

Ekot

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.