1 av 4
President Obama håller sitt Nobelpristal. Foto: Björn Sigurdson/Scanpix
2 av 4
3 av 4
Muhammad Yunus, Grameen Bank. Foto: Petter Kollanyi/Scanpix
4 av 4
Familjen Obama med den norska kungafamiljen inför Nobelmiddagen. Foto: Lise Åserud/Scanpix
Utrikesbakgrund

Fredspriset ifrågasatt för valet av pristagare

Nobels fredspris brukar beskrivas som världens mest prestigefyllda pris. Men flera år har den norska Nobelkommittén fått stark kritik för att ha urvattnat fredsbegreppet genom valet av vinnare.

Ett förvånat sus gick genom norska nobelinstitutets salar när förra årets fredspristagare offentliggjordes. Journalister från hela världen var samlade på plats i Oslo när ordföranden Torbjörn Jagland berättade att Barack Obama skulle få ta emot priset 2009.

Barack Obama fanns inte med i de alltid lika intensiva spekulationerna under veckan före priset och en storm av kritik och sarkastiska kommentarer följde i världens medier. USA:s president hade bara suttit några månader vid makten, inte kommit så långt i sitt arbete och dessutom förde USA två krig, i Afghanistan och Irak.

Obama var själv förvånad och dröjde inne i Vita huset innan han kom ut och kommenterade utmärkelsen. Nobelkommittén anklagades för att vara alltför bländad av Obamas lyskraft vid valet av fredspristagare. Medan pristagare oftast får en skjuts i karriären av fredspriset ansågs det den här gången kunna bli en bromskloss för Obama att uträtta vad han behövde. Dessutom ställdes frågan om världens mäktigaste man verkligen behövde den här typen av stöd.

Motiveringen till utmärkelsen var att "Nobels fredspris för 2009 skall tilldelas president Barack Obama för hans extraordinära insats för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk.”

Kommittén sade sig ha lagt speciell vikt vid Obamas vision om att arbeta för en värld utan kärnvapen.

Ett år efteråt säger Torbjörn Jagland att han noterat att tongångarna blivit mer förstående till valet. Nobelkommittén håller fram det amerikansk-ryska avtalet efter utdelningen om kärnvapen som en fredsframgång för Obama. Dessutom uttrycker kommittén att den hoppas och ber för att de USA-ledda fredsförhandlingarna mellan israeler och palestinier går vägen. Det kan ju tyckas något märkligt att Nobelkommittén efter att ha delat ut ett pris ska hålla tummarna att pristagaren ska lyckas med utlovade fredsinsatser. Men priset betraktades också som en uppmuntran för framtiden. 

Många satsar pengar på olika vadslagningsfirmor i Europa om vem som blir vinnare. 2010 var en av Kinas mest kända regimkritiker Leo Xiaobo favorittippad. Men trots att fredsforskare, journalister och vadslagningsfirmor spekulerar för fullt, är det inte alltid som vinnaren överhuvudtaget finns med bland förhandsfavoriterna. Flera gånger har norska Nobelkommittéen överraskat.

Till exempel 2006 när valet var ekonomiprofessorn Muhammad Yunus och Grameen Bank i Bangladesh. De var helt okända namn för många och förekom inte i förhandsspekulationerna. Yunus och banken fick dela på de tio miljoner svenska nobelkronorna. De belönades för arbetet med att skapa en social och ekonomisk utveckling genom att ge små lån till fattiga som vill starta företag, så kallade mikrokrediter.

"Varaktig fred kan inte skapas utan att stora folkgrupper finner vägar till att bryta sig ut ur fattigdom. Mikrokrediter är en sådan väg. Utveckling underifrån främjar demokrati och mänskliga rättigheter", stod det i motiveringen.

Precis som Nobelkommittén har vidgat fredsbegreppet, har också säkerhetsbegreppet vidgats, både i den politiska och akademiska debatten samt inom många länders försvar. Efter kalla krigets slut talar man inte bara om väpnade konflikter som hot mot säkerheten utan också miljöhot, terrorhot, klimathot, hot mot IT, infrastruktur samt ekonomin.

Många har välkomnat ett mer modernt tänkande av Nobelkommittén. 2006 jublade ekonomiprofessorer och biståndsarbetare och när Wangari Maathai fick priset 2004 skruvade miljöorganisationer upp champagneflaskorna. Den för många okända kenyanska miljökämpen Wangari Maathai fick priset för sitt arbete med att främja demokrati, en bärkraftig utveckling och mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter.

I motiveringen betonade Nobelkommittén hennes insatser med att engagera kvinnor att plantera 30 miljoner träd i Kenya. Det var första gången arbetet för miljö lades in i fredsbegreppet. Hon är en av flera fredspristagare senaste decenniet som jobbat i det tysta och som varit okänd för många.

Nobelkommittéen är inte rädd för kontroversiella val och 2007 belönades återigen miljöinsatser genom att dela ut fredspriset till amerikanske demokraten och klimatkämpen Al Gore. Han delade priset med FN:s klimatpanel. Nobelkommittéen har också uttryckt en vilja att dela ut priset till medierelaterade insatser, ett sätt att modernisera priset och anpassa det efter vår tids utveckling.

Valet av Al Gore gick i linje med det önskemålet. Al Gore, tidigare presidentkandidat och vice president, fick priset för att ha spridit budskapet om klimathotet genom sin film. Inte minst i USA hade Al Gore lyckats få alltfler att öppna ögonen för att förändringar måste till.

Inför 2010 års offentliggörande var radio- och tv-stationen Democratic Voice of Burma, Burmas demokratiska röst förhandstippad som pristagare, ytterligare ett exempel på medieinsatser. Reportrar inne i militärdiktaturen riskerar livet för att dokumentera händelser och smuggla ut tv- och radioinspelningar. Stationen sänder från Oslo.

Nobelkommittén har flera gånger hamnat i besvärlig sits när priset gått till personer för fredsuppgörelser som sedan inte hållit. En av medlemmarna i norska Nobelkommittén ville till och med att priset till israelen Shimon Perez skulle återkallas på grund av hans agerande mot palestinierna

Fredspriset har delats ut sedan 1901 och brukar kallas för världens mest prestigefyllda pris. För vinnarna är priset en dörröppnare och skjuts framåt i arbetet och karriären. Det här året har 237 kandidater nominerats och det är rekord. Det är både organisationer och personer.

Utöver de fem medlemmarna i norska Nobelkommittén kan nomineringar göras av bland annat ledamöter i parlament och regeringar, medlemmar av internationella domstolar, tidigare pristagare och ledare av fredsforskningsinstitut och professorer i vissa ämnen.

Fristen gick ut i februari och efter den kan Nobelkommitteen lägga till namn. Regeln är att det ska ske på det första mötet efter att de andra förslagen kommit in. Till skillnad från det svenska sättet att utse pristagare så är det i Norge en politiskt tillsatt kommitté som utser nobelpristagaren. Den motsvarar representationen i stortinget, den norska riksdagen.

Nobelkommitten offentliggör inte namnen men många av dem som lämnar in förslag väljer att öppet berätta vem eller vilka de har fört fram. När kommittéen kritiseras för att vara för politisk i sitt ställningstagande brukar den försvara sig med att krig och fred just handlar om politik.

Men även Nobelkommittéen idkar viss självkritik. Geir Lundestad, kommittéens mäktiga sekreterare tillika historieprofessor har sagt att en av de största försummelserna är att EU inte har fått priset. Det är enligt många en omöjlighet med en så splittrad befolkning i EU-frågan.

Norrmännen har två gånger röstat nej till EU och kommittén är delad liksom folket. Här kommer alltså norsk inrikespolitik före bedömningen av fredsinsatser i Europa.

Mer folkligt firande än i Sverige 

Det norska Nobelfirandet äger rum under tre dagar i december. Firandet ska inte vara någon tävling med Sverige i stil och elegans, anser den norska Nobelkommittén, som arrangerar ett mer folkligt firande. Krig och fred är komplicerat och hör inte ihop med överdådigt festande, anser kommittén.

Till den norska traditionen hör bland annat att fredspristagaren håller en egen presskonferens dagen före prisutdelningen. Vinnaren är också med på ett fredsarrangemang med barnsång på Rådhusplatsen vid Oslofjorden.

Osloborna hedrar också fredspristagaren med ett fackeltåg i vintermörkret genom huvudstadens gator. Det avslutas med att Nobelpristagaren vinkar från balkongen på Grand Hotel innan Nobelmiddagen börjar där.

Vid Obamas besök i Oslo i december 2010 var säkerheten rigorös med amerikanska säkerhetspoliser på gatorna och krypskyttar på taken. Brunnar på gatorna hade skruvats igen för att ingen skulle kunna utföra attentat den vägen. Grand hotell förvandlades till en bunker med säkerhetskontroller och avspärrningar. På balkongen där USA:s president vinkade fanns ett skottsäkert glas som skydd.

Den norska Nobelmiddagen är stilfull, men den har betydligt färre gäster än den svenska och är inte lika högtidlig. Det är smoking som gäller, inte frack som i Stockholm. Maten serveras på tallrikar, inte på silverfat. I Sverige är kungafamiljen med på middagen, men kung Harald, drottning Sonja och kronprinsparet Haakon och Mette-Marit får inte vara med på den norska middagen.

Hela det norska fredskalaset avslutas med en stor popkonsert med världsstjärnor på Oslo Spektrum som sänds till miljontals tv-tittare i hela världen. Fredspristagaren får själv önska några av artisterna, ofta kommer de från det egna hemlandet.

Filmstjärnor som Tom Cruise, Katarina Zeta Jones, Anthony Hopkins och Meryl Streep är bland dem som lett konserten. Tanken med Nobelkonserten och det folkliga firandet är att nå ut med budskapet om fred till en bred publik.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".