Bohus-Björkö i vinterskrud. Foto: Christer Fridén/SR
P1 MORGON

Finska på Björkö

Christer Fridén, utrikeskrönika, Helsingfors, 2010-12-01
3:09 min

Bohus-Björkö onsdag!

Jag har för några dagar flytt bostaden i Helsingfors för en snabbvisit på min hemö i Göteborgs skärgård.

På flyget hit från Sveaborgs granne, Östersjöns drottning, som helsingforsarna kallar sin stad, till Göteborgs granne, Västkustens pärla Björkö, noterade jag åter det märkliga faktum att på ett flyg på väg från Finland till Sverige talar så många svenska oavsett om dom är svenskar eller finnar. Men sen på returresan hör man mest finska i kabinen. Jag vet inte om det är inbillning, men det är ändå ett intryck jag får.

Min hemsnickrade teori är att finnarna på väg till Sverige gör allt för att träna sin i skolan, ofta under stor möda inlärda, men inte så ofta använda, svenska. På vägen hem behövs inte det längre.

Och från alltfler håll kommer nu protester mot att alla är tvungna att lära sig svenska skolan. Ja, ja, lära och lära, väldigt många lär sig överhuvudtaget aldrig svenska utan sitter bara av lektionerna.

Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att hitta skäl för att inte lära sig svenska. Allt från att det är förödmjukande att behöva lära sig den forna kolonialmaktens språk till att det vore klokare att istället lära sig den forna hatade grannens språk, ryska.

För att understryka kravet på att slippa svenskan har det största riksdagspartiet Samlingspartiets ungdomsförbund beslutat att förära alla elever en penna med texten Tvångssvenskan bort. Fast det står förstås på finska, Pakkoruotsi pois.

Nu skall inte jag sitta här och kasta sten i glashus. Jag var själv ingen hejare på språk i skolan. Och jag borde ha lärt mig finska bättre än vad jag har lyckats göra. För det var faktiskt det första främmade språk jag kom i kontakt med.

I mitt barndomshem här på Björkö fanns nämligen en alldeles speciell svensk-finsk parlör. Den gavs ut under andra världskriget för att hjälpa svenska familjer som ville ta emot finska så kallade krigsbarn. Om mina föräldrar funderade på att ta emot ett krigsbarn så blev det i alla fall inte av. Men ordlistan fanns där och innehöll en massa spännande fraser att lära in och imponera med på skolgården, såsom ”onko isäsi rintamalla?” ”är din far vid fronten?”. Eller ”iso poika kyllä osaa itse pukea päällensä”, ”en så stor pojke kan väl klä på sig själv”. Ja, sådan kunde den konversation vara som dom vilsna barnen från Finland möttes av i sitt reserv-hemland. Och som jag tröttade ut min omgivning med här på Björkö för länge sedan.

I dag är jag glad att jag dessutom klarar av att beställa en taxi på finska utan att det blir fel, åtminstone inte så hemskt ofta.

Men första gången jag försökte sa den vänliga damen i taxiväxeln: Förlåt, ska vi inte ta det på svenska också, så det blir alldeles rätt.

Det här är Christer Fridén, Bohus-Björkö

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".