Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Tunisien: Revolution och sen då?

Publicerat tisdag 1 februari 2011 kl 10.25
1 av 6
"Mitt tunisien är sekulärt" motdemonstrant på flygplatsen. Foto: Johan-Mathias Sommarström/Sveriges radio.
2 av 6
Johan-Mathias Sommarström rapporterar från en demonstration. Foto: Sveriges Radio.
3 av 6
Tusentals tog emot islamistledaren Rachid Ghannouchi på flygplatsen. Foto: Johan-Mathias Sommarström/Sveriges Radio.
4 av 6
Militären skyddar inrikesministeriet. Foto: Johan-Mathias Sommarström/Sveriges Radio.
5 av 6
Demonstration. Foto: Johan-Mathias Sommarström/Sveriges Radio.
6 av 6
"Tack facebook", där informationen om demonstrationer spreds. Foto: Johan-Mathias Sommarström/Sveriges Radio.

TUNIS | De första dagarna efter att den förre presidenten Zine el-Abidine Ben Ali flytt från landet var minst sagt kaotiska. Precis som i Egypten passade plundrare på att roffa åt sig både från butiker, banker, offentliga byggnader och privata hem.

Unga män i grannskapen bildade medborgargarden och beväpnade sig med träpåkar, köksknivar och andra tillhyggen de kunde komma åt. Allt för att skydda sin och sina familjers egendomar. Ibland gick de för lång, som när de misshandlade oskyldiga som sett misstänkta ut.

Flera människor lynchades under dessa dagar, människor som haft anknytning till den störtade presidenten.

Det rådde ett fullständigt kaos i stora delar av Tunisien. I centrala Tunis härjade anhängare till presidenten, i taxibilar, på motorcyklar och i skåpbilar åkte de runt och tillsynes slumpmässigt sköt mot människor. Ben Ali-milisen som den kom att kallas placerade också ut prickskyttar på hustak i de centrala delarna av staden och gjorde tillvaron osäker.

Säkerhetsstyrkorna var på helspänn dessa dagar. När jag själv anlände från flygplatsen Carthage utanför Tunis blev min taxi stoppad vid flera tillfällen av polis, som tvingade ned mig på knä på marken medan de med sina skarpladdade vapen pekandes mot mig kroppsvisiterade mig och kontrollerade mitt bagage.

Den första dagen på huvudgatan mötte jag ett demonstrationståg, som plötsligt när jag var mitt i det skulle upplösas. Det hade polisen bestämt. Framför mig och bakom mig ven tårgasgranaterna, ögonen sved och det var svårt att andas.

Jag och ett antal demonstranter fick skydd av en äldre man som drev ett café på en bakgata. På natten vaknade jag av skottsalvor från automatvapen.

Stämningen var mycket spänd i Tunis under dessa dagar, smällarna från tårgasgranaterna blev som ett välbekant ljud i gatubilden liksom skarpa skottsalvor i luften.

Flera gånger om dagen låg tårgasröken tät över paradgatan Avenue Habib Bourgiba.

Men sedan hände någonting, regeringen ombildades igen efter kritik mot att alltför många i övergångsregeringen hade anknytning till Ben Alis gamla parti RCD. I samband med ombildningen måste någon också gett polisen order om att ge demonstranter mer frihet och utrymme.

För på onsdagen den 19 januari sköts inte en enda tårgasgranat. Stämningen blev som förbytt, folk kom ut på gatorna och firade revolutionen, det rådde näst intill karnevalsyra under två dygn.

Demonstrationerna har fortsatt sedan dess, människor som vill se hela det gamla RCD utbytt i interrimsregeringen har protesterat, och det har lönat sig.

Torsdagen den 27 januari presenterades en ny regering, där oppositionsledare fick mer framträdande roller och där merparten av de gamla RCD anhängarna fick kliva tillbaka.

Uppgörelsen fick ett positivt bemötande i Tunisiska medier och till och med den kritiska fackföreningsrörelsen UGTT gav sitt godkännande, men valde trots en förfrågan att stanna kvar i opposition.

Under tiden har också flera människorättsaktivister som suttit fängslade släppts från fängelset, dock inte samtliga som premiärministern stolt hävdat.

Dessutom har ett stort antal tunisier som levt i exil återvänt till hemlandet, Carthageflygplatsen har varit skådeplats för många ömma återföreningar som kännetecknats av att den återvändande draperat sig med den tunisiska flaggan över axlarna. Bland återvändarna märks två stora politiska ledare, Monzef Marzouki som levt i Paris och Rachid Ghannouchi, islamistledaren som i 23 år bott i London, dit han flydde för att undkomma ett livstidsstraff för "omstörtande verksamhet" mot staten och Ben Ali.

När den senare återvände möttes han av tusentals anhängare som i kör ropade "Allahu Akbar"- gud är större, men på flygplatsen fanns också motståndare, rädda för att det sekulära Tunisien ska islamifieras.

Flera som jag pratade med poängterade vikten av att hålla isär religion och politik och fruktade för att islamisterna kommer att ställa hårda krav om de röner framgångar i valet. Som till exempel arbetsfria fredagar, alkoholförbud och sämre ställning för kvinnor.

Den värsta segeryran har lagt sig, både aktivister, intellektuella och politiker pratar om att revolutionen bara är halvvägs. Nu måste konstitutionen skrivas om, vallagar ändras, pressen förstå sin frihet och de gamla makthavarna plockas bort, inte bara från politiken utan också från myndigheter och andra statsapparater. Först när det är gjort är Tunisien verkligt fritt och demokratiskt.

Men det är stora utmaningar som det nya Tunisien står inför, en stor del av befolkningen är ung och många har svårt att hitta jobb. I den av huvudstaden bortglömda landsbygden, i städer som Tala, Kasserine och Sidi Bouzid är fattigdomen omfattande, arbetslösheten är så hög som 60 procent bland ungdomar och den ökar kontinuerligt. Hopplösheten regerar.

En annan viktig utmaning är att ställa de säkerhetsstyrkor inför rätta som kallblodigt sköt demonstranter runt om i Tunisien.

En granskning som människorättsorganisationen Human Rights Watch gjort visar att de flesta av demonstranterna som dödades inte utgjorde något hot för säkerhetsstyrkorna. Demonstranter som sköts i huvudet, i nacken och i ansiktet. De sköts av prickskyttar utplacerade på tak.

En annan viktig rättslig åtgärd blir att åtala den förre presidenten Ben Ali, hans hustru och dennes släkt. Hustruns familj, kallad Trabelsiklanen, har styrt affärslivet i Tunisien med vad närmast kan betraktas som maffiametoder. De som inte var beredda att betala en särskild skatt till den mäktiga klanen, kunde inte räkna med att få ha sin rörelse kvar.

En annan utmaning är att gripa de tusentals fångar som flydde från fängelser i samband med revolutionen. Det finns inga säkra siffror på hur många som rymde, men siffror som nämns är mellan 8000 och 11000 fångar, av dessa har endast ett par tusen återvänt. Många av fångarna är dömda våldsbrottslingar, betraktade som farliga för omgivningen.

I Tunis nu finns hoppet kvar, det är stort till och med, men samtidigt har en osäkerhet infunnit sig. Kommer den nya regeringen verkligen att kunna förbättra den sociala situationen, eller kommer de gamla Ben Ali allierade att kapa revolutionen, eller kommer islamisterna att driva sin linje.

På gatorna demonstreras det fortfarande varje dag, tårgasen och de skarpa skotten i luften är tillbaka, när poliser skingrar demonstrationer. Det är inte heller alla demonstrationer som är fredliga, demonstrationer kapas av företrädelsevis unga män som agerar aggressivt och vandaliserar.

Samtidigt florerar hundratals rykten, en del trovärdiga andra helt osannolika. Ett rykte gör gällande att gamla Ben Ali-anhängare kapar demonstrationerna för att på så vis få det att se ut som om det var tryggare under den störtade presidentens tid.

Vad är sant, vad är rykte?

Klart är att Tunisien ännu inte på långa vägar är tillbaka i det man skulle kalla vardag, för det krävs åtskilliga ansträngningar ytterligare.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".