Harald Cederlunds blogg "Skor längtar ut"

1. Hej, hej, GMO!

Just nu turnerar Greenpeace landet runt med en kampanj döpt till
– ”ett gräsrotsarbete för GMO-fria zoner i Sverige”. KRAV och de ekologiska lantbrukarna driver tillsammans sajten där de framför åsikten att GM-grödorna är helt fel väg att vandra för jordbruket. I skarp kontrast till det budskap som dessa organisationer framför menar mina växtförädlande forskarkollegor som skriver på forskarbloggen på SLU att forskningen och erfarenheten av 10 års praktisk odling visar att de hittills introducerade GM-grödorna har gett bättre odlingsekonomi, varit ofarliga att äta, samtidigt som de oftast har varit bättre för miljön än konventionella grödor. Sten Stymne gick till och med så långt
att han undrade om inte miljöorganisationerna har blivit miljöns fiender. Det är inte lätt att veta vad man ska tro…

De två huvudtyper av GM-grödor som än så länge är dominerande i odling och som också är de mest välstuderade är olika herbicidresistenta grödor och så kallade bt-grödor – båda har såväl fördelar som nackdelar. De kan ha direkta effekter på miljön, men påverkar också indirekt hur odlingssystemen utformas vilket förmodligen är ännu viktigare.


Herbicidresistens
Bland de herbicidresistenta grödorna är Monsantos Roundup Ready grödor förmodligen de mest kända och mest utbredda (soja, majs, bomull och raps). I dessa har man satt in en gen från bakterien Agrobacterium tumefaciens som gör att grödan blir okänslig mot glyfosat (den aktiva beståndsdelen i Roundup) – men det finns numer även grödor med resistens mot andra typer av herbicider. De agronomiska fördelarna av en sådan genmodifiering är tydliga, man slipper vara ute och bekämpa tidigt på våren, man kanoch man kan lita på att man får en effektiv ogräsbekämpning utan skador på grödan. Bonden får mindre arbete, större flexibilitet och bättre ekonomi – därför har också introduktionen av herbicidresistenta grödor varit mycket framgångsrik i de länder där de har tillåtits (Gianessi, 2008)).
När det gäller miljön medför herbicidresistenta grödor både positiva och negativa effekter och vad som överväger varierar från fall till fall. Positivt är att den totala användningen av bekämpningsmedel oftast minskar. I många fall ersätter också den herbicid som används i grödan mer farliga alternativ (Devos et al., 2008). Hur stor denna effekt är varierar dock: för en glyfosatresistent gröda i USA kan effekten vara påtaglig (Gardner & Nelson, 2008; Kleter et al., 2007) medan den förmodligen är mer blygsam i Europa där strängare lagstiftning gör att mindre farliga herbicider redan används (Kleter et al., 2008). Andra herbicidresistenser än för glyfosat kan också medföra att bilden blir mindre positiv.
En potentiell nackdel med herbicidresistenta grödor är att de kan medföra minskad biologisk mångfald i fälten – effektivare ogräsbehandling medför också färre insekter och färre fåglar. Detta är i sin tur beroende av när på säsongen som ogräsbekämpningen utförs – om den utförs sent på säsongen så kan de herbicidresistenta grödorna tvärtom gynna mångfalden. Men det är klart att om målet är att producera biologisk mångfald på åkermarken så ter sig ju en ekologisk odling som ett säkrare alternativ – å andra sidan är det ju knappast dessa odlingar som ersätts.


Bt-grödorna
När det gäller Bt-grödorna så kan de leda till betydligt större minskningar av bekämpningsmedelsanvändningen och den därtill kopplade miljörisken. I dessa sitter det en gen från en bakterien Bacillus thuringiensis, som kodar för ett protein som är giftigt för t.ex. majsmott eller andra närbesläktade arter (det finns lite olika s.k. cry-toxiner med olika verkningsspektrum). Proteinet produceras i växten och är därför främst verksamt mot insekter som angriper själva grödan och inte mot andra insekter i fältet. I många fall kan Bt-grödorna ersätta en relativt omfattande användning av mindre specifika insekticider och konsensus är att de är klart positiva för den biologiska mångfalden i fältet (Marvier et al., 2007). Återigen kan man dock konstatera att ekologisk odling är ännu bättre på att gynna den biologiska mångfalden.
Både herbicidresistenta grödor och bt-grödorna har det gemensamt att de introducerar ett starkt selektionstryck som gör att uppkomsten av resistenta insekter och ogräs gynnas. Detta kan förta en del av de positiva effekterna då det tvingar bönderna att ibland växla till andra bekämpningsmetoder. Men i värsta fall medför det att man återgår till att bekämpa i samma utsträckning som man gjorde innan – så jag har svårt att se att det i realiteten skulle innebära en försämring.

Några slutord
Så för att summera kan man nog säga att de ekologiska odlarna har rätt när de menar att ekologisk odling är ett bättre sätt att gynna den biologiska mångfalden i fälten - men att växtförädlarna också har rätt när de menar att de GM-grödor som finns idag ofta gynnar miljön. Personligen tycker jag inte det finns några anledningar att vare sig frukta GM-tekniken eller att haussa den alltför mycket.
 
En mycket viktig poäng att framföra är att oavsett om man ogillar enskilda herbicidresistenta eller insektsresistenta GM-grödor så utgör det ingen grund för att förkasta GM-tekniken som sådan.är bl.a. grödor som är torktoleranta, salttoleranta eller som bara behöver hälften så mycket kväve – grödor med helt andra egenskaper och möjligheter än de jag har diskuterat i den här posten. Deras fördelar och nackdelar kommer att behöva bedömas var för sig. Från ett renodlat utilitaristiskt perspektiv kan jag tycka att en gröda som kräver hälften så mycket kväve skulle te sig som ett idealiskt val för ett lågintensivt ekologiskt jordbruk – det återstår att se om biter på miljörörelsen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".