Dennis Eriksson, doktorand i växtförädling och bioteknik på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp

3. GMO utrotar inte svälten men kan göra stor nytta för miljön!

”Genteknik är en fantastisk samling tekniker som har en lång rad mycket viktiga tillämpningar inom jordbruket. Men det gäller att diskutera rätt sak på rätt plats. När diskussionen handlar om svältande människor, då ska vi inte börja med att snacka om GM-grödor” så skriver Dennis Eriksson, doktorand i växtförädling som själv försöker få fram en ny miljövänligare fröoljeväxt med hjälp av genteknik, när han idag tar upp Klotets stafettpinne.

Harald Cederlund inledde med att granska de GM-grödor, herbicidtoleranta och insektresistenta, som dominerar marknaden idag. Därefter skrev Klara Jacobsson om de problem hon ser med dagens GM-grödor och gav exempel från sin egen forskning om bönder i Sydafrika som odlar GM-majs. Nu när tar jag upp stafettpinnen så skulle jag vilja ge min syn på vad gentekniken kan vara bra till i jordbruket.

För det första vill jag bara invända mot en sak som Klara skriver: att GM-grödorna skulle vara anpassade till ett högteknologiskt industriellt jordbruk. Så är det inte alls. Till exempel så odlade över 4 miljonerBt-bomull åren 1999-2001. Men det som Klara sen skriver om är intressant. Hon har intervjuat småbrukare i Sydafrika som odlar Bt-majs och som inte har sett någon skillnad i avkastning jämfört med den konventionella hybridmajsen. Däremot har utsädet till Bt-majsen varit mycket dyrare. Detta talar emot en från 2004 där författarna hävdar att Bt-majs har avkastat omkring 10% mer än konventionell majs i Sydafrika. Men kanske, kanske att man drar öronen åt sig när man läser att båda författarna kommer från Monsanto Company. Nu tror jag inte att varken Klara eller Monsanto hittar på siffror. Däremot tror jag att avkastningen kan variera från region till region, säsong till säsong, bonde till bonde. Och både förespråkare och motståndare kan hitta siffror som talar för deras sak., skriven av en ekonom i FAO, jämför situationen i Kina, Argentina, Sydafrika, Mexiko och Indien och påpekar att resultatet av odling av GM-grödor i stor utsträckning beror på saker som nationell kapacitet till forskning, reglering av marknad och fungerande marknad för insatsvaror.

Det är inte svårt att hitta artiklar som påstår att GM-grödor kan användas för att öka försörjningstryggheten (food security) i utvecklingsländer. Och det är lika lätt att hitta skrivelser som kritiserar detta påstående. Personligen tycker jag det är synd att en så stor del av debatten handlar om vad gentekniken kan göra för fattiga småbrukare i tredje världen. Förespråkare försöker lägga tyngd i argumenten genom att påstå att gentekniken räddar liv medan motståndarna försöker misskreditera alla typer av gentekniska produkter genom att säga att tekniken faktiskt inte alls hjälper några fattiga. Enligt min mening är det helt fel fokus för GMO-debatten.

är att det finns ungefär 923 miljoner undernärda människor i världen. Men att ge svältande människor tillgång till mat handlar om så oändligt mycket mer än att bönderna ska producera mer. Och att öka produktiviteten hos marginaliserade småbrukare handlar om så mycket mer än att ge dem tillgång till vissa typer av förädlade grödor. Det handlar för böndernas del även om hållbar vattenförsörjning, subventionerad handelsgödsel, tillgång till moderna redskap, mikrokrediter för inköp av utsäde samt marknader som ger betalt för produkterna. Förädlade grödor kan också göra nytta, oavsett vilken teknik som använts för att ta fram dem, men inte ensamt. En viktig del av den gröna revolutionen på 1960- och 1970-talet var att man tog fram högavkastande vete-, ris- och majssorter. Men revolutionen inkluderade även subventioner, bevattning, handelsgödsel och pesticider. Utan allt detta hade de nya sorterna inte ens varit värda sin vikt i ogräs.

Så mitt budskap är att gentekniken INTE kommer att rädda de 923 miljoner människor som svälter. GM-grödor kan förvisso utgöra en del av de program för jordbruksutveckling som är nödvändiga, men det behövs så mycket mer.

Så vad nyttar då gentekniken egentligen till i jordbruket? Jo, jag ska börja med att ge en rad exempel.

I min egen forskning försöker jag utveckla en ny fröoljeväxt, fältkrassing, som ska möjliggöra fleråriga odlingssystem för mindre kväveläckage och mindre jordbearbetning. Problemet med fältkrassingen är att den dråsar, dvs den släpper fröna, och man förlorar då en stor del av skörden. Detta problem går att åtgärda genom mutationsförädling eller genom genteknik. Jag har valt att använda genteknik eftersom det syntes mig vara en enklare väg. Min förhoppning är att fältkrassingen ska bli tillåten för odling när den kommer på marknaden om cirka 15-20 år.

Ett annat exempel är bladmögel i potatisodlingar. Denna svampliknande sjukdom kräver stora mängder av giftiga bekämpningsmedel. Resistens mot bladmögel finns hos flera vilda potatissläktingar men på grund av potatisens komplicerade genetiska struktur så är det ofta svårt att korsa dessa med kommersiella sorter. Vad som då är enklare är att klona resistensgenerna och föra över dem, dvs genmodifiera potatisarna.

Ett lysande exempel på där GM-grödor gjort stor nytta är på Hawaii. I början av 1990-talet höll hela produktionen av papaya på att slås ut av en virussjukdom, papaya ringspot virus (PRSV). Men man lyckades då ta fram en resistent GM-papaya som i princip räddade hela produktionen.

Jag ser en mycket stor potential i gentekniken när det gäller att utveckla grödor som är resistenta mot olika sjukdomsangrepp. Alla bönder är smärtsamt medvetna om vilket ändlöst och hopplöst arbete det är att försöka hålla fälten fria från skadeinsekter, ogräs, svampangrepp, virus- och bakteriesjukdomar och parasitiska rundmaskar i jorden. Jag läste i en artikel nyligen (Strange 2005) att minst 10% av all jordbruksproduktion i världen går förlorad till olika växtsjukdomar. Förutom möjligheten att därigenom öka de faktiska skördarna, världen över, så skulle gentekniken göra stor nytta för miljön genom att minska kemikalieberoendet i jordbruket.

Dessutom ser jag en potential för att utveckla nya kvaliteter i olika grödor, såsom dråsfasthet, förbättrad fröoljekvalitet i oljeväxter, perennialitet i våra sädesslag, stärkelsekvalitet i potatis och mycket annat.

Jag hör ibland GMO-motståndare hävda att GM-grödor är farliga för miljön eftersom de sprider sig och ”smittar ned” andra växter och leder till mer kemikalieberoende och till resistenta insekter och det ena efter det andra. Alla grödor över en kam. Inga nyanser. Min önskan är att de ska börja acceptera att vissa tillämpningar av gentekniken i jordbruket faktiskt kan ha positiv miljöpåverkan. Utan beska kommentarer om genteknikens ”tveksamma naturlighet”, men istället ett strikt observerande av hur miljön påverkas.

Genteknik är en fantastisk samling tekniker som har en lång rad mycket viktiga tillämpningar inom jordbruket. Men det gäller att diskutera rätt sak på rätt plats. När diskussionen handlar om svältande människor, då ska vi inte börja med att snacka om GM-grödor, nej, den diskussionen måste handla om andra saker. Detta är en uppmaning till både förespråkare och motståndare.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".