Räcker EU:s peng till Köpenhamn?

EU-kommissionens förslag att lägga 20-150 miljarder kronor om året till fattiga länder som klimatkompensation har möts av lama applåder, men också hård kritik. Bra att någon part äntligen börjar prata pengar i förhandlingsspelet inför ett nytt klimatavtal, men enligt många miljöorganisationer och fattiga länder inom G77-gruppen, på tok för lite.
Miljöminister Andreas Carlgren tycker att klagomålen på EU:s knappa klimatpeng är skadlig för förhandlingsprocessen.
--  Det jag är orolig för är att man som så många gånger förr i FN:s historia, använder ett viktigt världspolitiskt tillfälle för att begära oändligt mycket pengar av I-länderna. Då riskerar den här processen att köra fast, anser Andreas Carlgren. 

Imorgon torsdag åker Andreas Carlgrens till för att prata vidare med Indien och Kina och Brasilien och andra stora u-länder med snabb ekonomisk utveckling. Kina har räknat ut att deras kostnader för att ställa om till ett fossilfritt samhälle och anpassa sig till klimatförändringarna blir 3100 miljarder per år. Alltså 20 gånger mer än EU erbjuder alla världens u-länder.

Linda Jakobson som är kinaforskare på  säger att några officiella reaktioner har inte EU:s förslag fått ännu, men inofficiellt så tycker de kinesiska politiker, forskare och ekonomer som vill att Kina ska skriva på ett klimatavtal i Köpenhamn att det här är ett positivt steg att EU är beredda att börja prata pengar i förhandlingarna. Sen finns det mer hårdföra kinesiska politiker som är besvikna över att EU inte lovar mer och krävt åtminstone en halv procent av i-ländernas BNP i potten.

Ännu finns inga tecken enligt Linda Jakobson på att Kina kommer att gå med på bindande minskningar av sina koldioxidutsläpp de närmaste decennierna. Någon halvering av utsläppen till 2050 är det inte tal om. Något som FN:s klimatpanel IPPC sagt är nödvändigt för att klara att temperaturen inte stiger med mer än 2 grader i snitt. Snarare en fördubbling, trots att nu även Kina lägger betydande summor på grön energiteknik.

USA har inte heller reagerat officiellt på EU:s förslag. President Barack Obama är helt upptagen med att få igenom de stora socialförsäkringsreformerna genom kongressen. Först när den tagits ska demokraterna försöka få den trilskande senaten att rösta för Obamas klimatplan att utsläppen ska sänkas med 80 % till år 2050, som redan representanthuset sagt ja till.

Jag pratade med Marcus Carson på Stockholms Universitet, som  och han säger att det finns chanser att senaten röstar igenom något som de amerikanska förhandlarna kan ha med sig till Köpenhamn i november. Men det lär inte komma i närheten av EU:s förslag om 30 procentiga utsläppssänkningar räknat från år 1990 redan till år 2020.

Beräkningarna på vad egentligen den globala uppvärmningen och ett fossilfritt samhälle kommer att kosta skiftar kraftigt. Det handlar om kvalificerade uppskattningar av kostnaderna för att bygga om infrastruktur och industri och jordbruk och sjukvård i alla länder. Och ju mer noggrant de gjorts, desto högre bli siffrorna. Världsbankens första skattning hamnade på runt hundra miljarder kronor, nuförtiden talar man om tusentals miljarder för omställning och anpassning.

Och flera bedömare jag pratat med tror inte att man kommer att nå fram till exakt hur mycket pengar I-länderna ska betala till U-länderna i Köpenhamn. I bästa fall var pengarna ska tas ifrån, och EU har tänkt att närmare hälften ska komma från handel med utsläppsrätter. En global handel då, fast det här ju ännu bara funkar inom EU. Dessutom förväntar sig EU att U-länderna betalar en hel del själva.