Madagaskars regnskog skövlas efter vårens politiska oroligheter

Vem skyddar naturen när samhället faller ihop? I länder som Rwanda och Kongo slaktades de utrotningshotade bergsgorillorna när parkvakterna flydde undan inbördeskriget. Senaste exemplet kommer från Madagskar där vårens statskupp öppnat fältet för ligor som hugger ned värdefull regnskog i nationalparker och tjuvjägare som tillfångatar lemurer. Frilansreportern Magnus Bellander har besökt Madagaskar, ön med tusentals arter som inte finns någon annanstans på jorden.

Narison Rakotondravohavy har tagit ett par kliv in bland trädstammarna iregnskogen för att visa det som han tycker är ett av Madagaskars mer exklusiva träslag, palisander. Det här, säger han, har länge varit målet för den illegala avverkningen, och har ett högt pris på den internationella marknaden.

Regnskogen som Narison visar runt i tillhör Andasibe, en av Madagaskars nationalparker, knappt tre timmar från huvudstaden. Här har Narison arbetat som parkvakt i nitton år, och jämfört med andra parker, säger han, så har vi inte drabbats särskilt hårt av årets politiska kris.

Men i andra nationalparker, framförallt i norra Madagasakr, så ökade skövlingen av regnskog lavinartat i våras. Anledningen var den politiska krisen och militärens maktövertagande, som kom efter månader av demonstrationer och skottlossning i huvudstaden.

För samtidigt som militären och polisen hade fullt upp med politiken kunde organiserade och beväpnade ligor passa på att skövla ebenholts och rosenträ som palisander i regnskogen, berättar Guy Ramangason, som är chef för landets nationalparker.

Skövling av regnskog har länge varit ett problem på Madagaskar. Enligt Världsnaturfonden täcktes ön i början av 1900-talet till 90 procent av urskog. I dag finns bara 10 procent kvar. I vanliga fall, säger Guy Ramangason, så finns det resurser för att skydda de områdena. Men vid politiska kriser, när polisen och militären är borta, då får ligorna nästan fritt fram.

Ett exempel är nationalparken Marojejy, som stängde helt under den politiska krisen eftersom parkvakterna flydde när de beväpnade ligorna dök upp.

Det avverkningen leder till på sikt, säger Guy Ramangason, är att hela ekosystemet r ubbas. Ligorna fångar dessutom kamaleonter och andra unika reptiler, som sen säljs i framförallt Asien. Lemurerna jagar de också, antingen för att äta själva och eller för att sälja till exklusiva restauranger.

I nationalparken Andasibe gör parkvakten Narison sitt bästa för at immitera lemuren indri, ett av alla de djur som bara finns på Madagaskar och som kommit att symbolisera öns unika natur. Och när man ser Narison, klädd i vinröd vindjacka och plastsandaler, så förstår man varför hans kollegor i norr gav sig av när de beväpnade ligorna dök upp.

-Vi parkvakter har aldrig vapen med oss, säger han. Vi kan inte heller arrestera eller ens hålla kvar en person som vi kommer på med något olagligt inne i parken. De enda vi gör, säger han, är att vi skriver en rapport till polisen som får kontakta personen.

Det här, säger Guy Ramangason, ger parkvakterna på Madagaskarbetydligt sämre förutsättningar än de i exempelvis Kenya. Där, säger han, är parkvakterna nästan som militären.

Precis som Madagaskar, så har Kenya upplevt en politisk kris på senare år. I början av 2008 tvingades mer än 350 000 människor fly sina hem, och drygt tusen människor dödades, i våldsamheter efter landets presidentval. På många sätt var det en betydligt mer allvarlig kris än den på Madagaskar. Ändå blev inte konsekvenserna för naturen desamma. .

Disckson Lesimirdana är chef för parkvakterna på Kenya Wildlife Service, och ansvarar för arbetet mot tjuvjakt. Och som han ser det, så hade inte våldsamheterna efter valet nån direkt inverkan på deras jobb. För till skillnad från Madagaskars vakter, säger han, så är de kenyanska beväpnade på ungefär nivå som polisen, med bland annat halvautomatvapen.

-Dessutom har vi rätt att arrestera personer som vi kommer på med olaglig jakt eller avverkning.

De här befogenheterna fick parkvakterna i början av 90-talet, förklarar Dickson Lesimirdana, som ett steg i kampen mot tjuvjakten på elefanter. Den jakten har under åren gjort att Kenyas elefanter försvunnit i samma takt som Madagaskars regnskog: från att ha haft cirka 160 000 elefanter, så hade Kenya i slutet av 80-talet ungefär 16 000.

Men även om den politiska oron inte hade direkt inverkan på kampen mot tjuvjakten, så hade den effekt i förlängningen. Många länder avrådde från resor till Kenya på grund av oroligheterna, och det gjorde att antalet turister minskade med ungefär en tredjedel förra året. Det, säger Dickson Lesimirdana, gav i sin tur mindre intäkter, till nationalparkerna och vårt arbete.

Precis som i Kenya så har turisterna lyst med sin frånvaro på Madagaskar efter krisen. Uppemot 90 procent av de turister som hade planerat att besöka Madagaskar i våras ställde in sina resor. I entrén till parken Andasibe syns bara en lokal skolklass, och tjejen i kassan förklarar att man i år bara hade 104 besökare i mats, jämfört med 800 förra året.

Michelle och Frank från Australien är två av dom som ändå tagit sig till Andasibe, men särskilt många andra har de inte sett till.  -Men vi tänkte det att det var extra viktigt att komma med tanke på just den politiska krisen, säger de. För om folk inte kommer, så drabbar det både vanligt folk som lever av turismen och arbetet med att skydda naturen. Och precis som Michelle och Fanka säger, så märks turisternas frånvaro i souvenirshopparna längs vägen utanför parken.

Juliette Toulouzara, som säljer t-shirts med handbroderade lemurer, säger att alla som lever här försörjer sig på turismen. Men som det är nu säljer vi i stort sett ingenting. Sahondra Ramanantenasoa, som också säljer t-shirt, förklarar att människor nu försöker hitta andra sätta att försörja sig. Och risken, säger hon, är att en del går tillbaka till det som många gjorde tidigare: hugga ner träd för att kunna göra träkol att sälja.

Och enligt Guy Ramangason, så visar allt det här hur svårt det är att skydda naturresurser i fattiga länder såsom Madagaskar, där ungefär tre fjärdedelar av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen. För många finns inga alternativ för att överleva för dagen. Men man ska komma ihåg, säger Guy Ramangason att det är välfinansierade internationella ligor som ansvarar för avverkningen, inte fattiga madagasker. Dessutom är det från omvärlden som efterfrågan påexotiska träslag kommer . Just därför, så är det som krävs ett bättre samarbete för att förhindra plundringen, och att alla länder ställer upp på de konventioner som skaförhindra illegal handel avslutar han.

Magnus Bellander