Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Kommer kapslarna med kärnavfall frätas sönder? Hett debattämne.

Publicerat tisdag 17 november 2009 kl 14.44
Medlemmarna i den internationella panel som bjudits in på Kärnavfallsrådets seminarium. Ron Latanision, Dave Shoesmith, Gaik Khuan Chuah och Digby Macdonald.

Kan koppar korrodera, brytas ned, i den syrefria miljö som råder det slutförvar där det svenska kärnbränslet skall placeras? Det var huvudfrågan på ett välbesökt seminarium som Kärnavfallsrådet arrangerade i måndags. Något svar på frågan fick vi dock inte, fortfarande står Svensk kärnbränslehantering och forskarna Peter Szakalos och Gunnar Hultqvist på KTH på var sin sida i debatten.

EXTRAMATERIAL ATT LÄSA OCH LYSSNA TILL NEDAN.

Forskare på KTH, framförallt Gunnar Hultqvist och Peter Szakalos, har genom laboratorie experiment visat att koppar bryts ner, eller korroderar som det heter, i den syrefria miljö som det kommer vara där kärnbränslet ska ligga, 500 meter under jord. Det anmärkningsvärda i det här är att kopparn, enligt deras experiment, korroderar i just syrefritt vatten, något som många andra forskare är skeptiska till om det verkligen stämmer och det var just det som diskuterades på det här seminariet.

 hade bjudit in KTH forskarna, företaget svensk kärnbränsle hantering, , som tagit fram metoden med kopparkapslar och en internationell panel bestående av fyra personer med uppdrag att granska och ställa frågor, både till KTH forskarna och till SKB.

Konferensen ägde rum i Näringslivets hus i Stockholm. Förutom SKB och KTH forskarna fanns representanter från Kärnavfallsrådet, ,, miljöorganisationerna  och  samt en del intresserade personer från vetenskapsvärlden, totalt var där cirka 200 personer.

Det är första gången det anordnas en konferens för att försöka få klarhet i frågan, som också väckt stor uppmärksamhet även internationellt eftersom en rad länder tänkt att använda samma metod som i Sverige. Claes Thegerström, vd på SKB, blev inte imponerad av KTH forskarnas presentation.

– Jag tycker personligen att det verkar lite skakigt, och när frågorna har kommit om hur deras beräkningarna har gjorts, så har jag uppfattat att det har varit ganska mycket frågetecken kring dessa, sa Claes Thegerström.

Även om den internationella panelen ifrågasatte KTH-forskarnas teorier starkt så kunde de inte avfärda dem helt och hållet. Istället ville man se mer forskning på området, även från SKB själva. En av dem frågade också hur SKB granskas, vilket är en intressant fråga eftersom den slutgiltiga översynen om slutförvaret inte görs förrän de lämnar in sin ansökan till myndigheterna, Strålsäkerhetsmyndigheten kan därför inte kräva att särskilda studier görs innan granskningen är klar.

– Ett gott råd är att fortsätta forska för att besvara vissa frågor, sa Digby Macdonald, professor i materialvetenskap och energi från universitet i Pennsylvania i USA.

Peter Szakalos på KTH, en av dem som visat att koppar korroderar i syrefri miljö, erkänner att det finns brister i deras försök. Men han var ändå nöjd med att frågan diskuterats på ett seriöst sätt.

– Vi har inte alla svar idag, men det här öppnar upp för en mer öppen forskning. Det vi har efterlyst under de senaste 30 åren, sa Peter Szakalos till Vetenskapsradion.

Sören Wibe, professor i Umeå och partiledare för Junilistan var där också eftersom han sitter i SKB:s styrelse. Han tror att kopparkapslarna är säkra för slutförvaret. Men han öppnar också upp för att kärnbränslet kan plockas upp och upparbetas någon gång i framtiden. Därför, menar han, är SKB:s metod bra.

– Jag är faktiskt ganska säker på att om 50 - 100 år så kommer vi ta upp bränslet och upparbeta det.

- Men är det inte dumt att lägga ner det på det här sättet om man ändå kommer ta upp det sen?

Nej det tycker jag inte, vi kan peka på en säker metod som uppfyller rimliga krav på säkerhet. Men det är inte ett minus att ha möjlighet till att kunna ta upp bränslet och utnyttja det, dessutom minskar det tiden för slutförvaring med tio tusentals år, säger Sören Wibe.

Mer extramaterial att läsa och lyssna till:

Pelle Zettersten
pelle.zettersten@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".