Världens omättliga gummitörst

Kina är världens största bildäckstillverkare, och i Yunnan i sydvästra delen av landet växer mil efter mil med enorma gummiträdsplantager. Sen 2003 har hälften av regnskogen försvunnit.  Den  räknas som en av världens hotspots när det gäller biologisk mångfald, med hälften av Kinas djur och växtarter som tigrar, röda pandor och asiatiska elefanter till exempel. Frilansreportern Staffan Forssell har varit på plats för att se hur gummitörsten påverkat miljön i Yunnan.

Tänk att man kan bli besviken på något så mytomspunnet som en tropisk regnskog? Att inte få se det man hoppats på. Man ser inte särskilt långt. Massor av träd står i vägen. Och i områden med gräset bambu, är bestånden så höga och täta att man knappt ser handen framför sig. Tittar man uppåt syns ingen blå himmel utan bara lager på lager av trädkronor på olika höjd. Bara 5% av dagsljuset når ner till marken, som är täckt med vissna blad. Och hela tiden singlar nya ner från träden. Och snåriga buskage finns det gott om.

Med det är inte mycket liv man ser till här i regnskogen. För att få se lite fågel tar jag mig upp i en 500 meter lång hängbro som löper mellan trädkronorna ett 40tal meter över marken. Bidragande förklaringar till det låga antalet arter är jakt och torkan som just nu är förödande i Yunnan. Till det får läggas att regnskogen i Xishuangbanna huggits ner för att ge plats åt Yunnans snabbt växande befolkning. Nya städer skjuter upp som svampar ur jorden. Överallt dras nya motor- och järnvägar.

Genom regnskogen går kraftledningsgator. Elen kommer från Mekongflodens dammar. Resultatet av all nedhuggning är att två tredjedelar av Xishuangbannas världsunika regnskog är borta. Till största delen har den ersatts med gummiträdsplantager. Kinesiska forskare som studerat satellitbilder uppger att plantagerna täcker en yta på 600 000 hektar. Två gånger Gotlands storlek. Inte så konstigt att listan över Xishuangbannas utrotningshotade arter bara växer. Inte längre bara omfattar karismatiska djur som den asiatiska elefanten eller leoparder och tigrar, utan också ett otal hjortar, sköldpaddor, ödlor, ormar, salamandrar, grodor, fiskar, fåglar och växter. 

Den lilla regnskog som finns kvar är idag omringad av gummiträdsplantager. De ligger som en strypsnara som väntar på att dras åt. Reser man genom Xishuangbanna möts man överallt av samma syn. Gummiträd. Rad efter rad, alla planterade med några meters mellanrum. Kinas regering vill nu sätta stopp för ytterligare nedhuggning. Men den ena handen verkar inte veta vad den andra gör. Yunnans partichef talar om fortsatt nedhuggning. Forskarna har nämligen tagit fram en härdigare variant som innebär att gummiträdet nu kan planteras upp till 1200 m ö h. Den nuvarande gummiträdsgränsen ligger på 700.

Kinesiska gummiträdsföretag gör redan nu vad de kan för att tillmötesgå den ständigt stigande globala efterfrågan på naturgummi från militär-, flyg- och bilindustri. Redan i slutet på 1990-talet gick de över gränsen till grannlandet Laos. Där har 465 000 hektar regnskog huggits. Och diskussioner om liknande stora gummiträdsprojekt pågår med både vietnamesiska och burmesiska myndigheter. Den region som kallats för Gyllene triangeln och förknippats med opium och heroin, är på väg att ömsa skinn. I Laos - som i Kina - kommer gummiträd ge fattigbönder en levnadsstandard som de hittills bara kunnat drömma om. Moderna vägar, skolor och sjukhus byggs och modern telekommunikation finns redan på plats. Opiumodling tillhör det förgångna, gummiträden är framtiden.

Men det finns exempel på mer hållbara gummiplantage också i Asien, tex i Indonesien. Där blandar småbönder 50 % gummiträd med andra träd och medicinalväxter i så kallade "jungelplantage". Meine van Noordwijk som är gummiplantageforskare på i Indonesien försöker nu att få till ett certifieringssystem för hållbart odlad naturgummi, precis som det nu finns för palmolja. För det ger samma ekologiska konsekvenser med stora monokulturer av oljepalm som gummiträd. 
– Det hänger på att konsumenterna börja efterfråga bildäck gjorda på hållbart gummi för att det ska bli ett tryck på däckfabrikanterna att intressera sig för det här, säger Meine van Noordwijk.

Men tillbaks till det förflutna. Hur gick det till i Xishuangbanna i Kina när gummiträdet kom dit? Det hör ju ursprungligen hemma i Brasilien? Jag ber professor Wu från Yunnans universitet om bakgrund och sammanhang:

– Det var engelsmännen som tog med sig träd från Sydamerika till Malaysia i Sydostasien, berättar professor Wu. De första kinesiska experimenten i Xishuangbanna inleddes efter andra världskriget. Första gången den kinesiska regeringen lovade att förvandla Xishuangbannas regnskog till ett naturreservat kom efter den kinesiska revolutionen. Koreakriget kullkastade planerna. USA lade embargo på gummiexport till Kina då man fruktade att det skulle gå till kinesiska militärfordon.

– Hjälpta av sovjetiska rådgivare inleddes så nedhuggningen av regnskog och nyplantering av gummiträd, fortsätter Wu. Under kulturrevolutionen, då Mao beordrade Kina bli självförsörjande, skickades 40 000 rödgardister till Xishuangbanna. De ställdes under militärt befäl, Vietnamkriget pågick på andra sidan gränsen, och nu var det rödgardister som högg regnskog och planterade gummiträd. Dagligdags basunerade högtalare ut kulturrevolutionära slagord om den okrossbara enheten mellan arbetare, bönder, soldater och studenter.

Det är först under de senaste tio åren som nedhuggningen fått industriella proportioner. Staten subventionerade den. Forskarnas protester hjälpte inte. Ett gummiträd kan bli trettio år. Men eftersom det tar sex - sju år innan det kan börja skördas, drog myndigheterna igång en kampanj under parollen "Vete mot Grönska". Alla byar och bönder i Xishuangbanna som beslöt sig för att plantera gummiträd erbjöds gratis frön och sticklingar, fick gratis rådgivning hur träden ska planteras, beskäras, gödslas och vattnas. Dessutom fick de gratis vete i åtta år, dvs under övergången från vad de tidigare sått och skördat till dess gummiträdens mjölksaft kunde utvinnas.

Bevarandet av Xishuangbannas biologiska mångfald fick stryka på foten för starka ekonomiska intressen och politisk fattigdomsbekämpning. Gummipriset var periodvis så högt och bönderna fick så bra betalt att de fick ett anständigt liv - kunde bygga nya hus, köpa kylskåp, skaffa TV, motorcykel och bil ....

Idag återstår bara en tredjedel av Xishuangbannas unika regnskog. Omgiven av strypsnara av gummiträd. Inte undra på att jag inte fick se den biologiska mångfald jag förväntat mig.

Staffan Forssell för Klotet i Xishuangbanna. 
Klotet@sr.se


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista