1 av 7
Engelsbergs bruk.
2 av 7
3 av 7
Publik vid seminariet på Engelsberg.
4 av 7
Professor Olle Häggström.
5 av 7
Professor Johan Rockström.
6 av 7
Champagne på Engelsberg.
7 av 7
VD Kurt Almqvist hälsar alla välkomna till Engelsberg.

Climategate och hotet mot isbjörnarna

 Jag var på en flott tillställning igår inbjuden av Axel och Margareta Ax:son Johnsons (som  bla finansierar Axess) på Engelsbergs bruk i Västmanland. Godset är med på världsarvslistan och en bit bort ligger världens första oljeraffinaderi på oljeön. De allra flesta inbjudna var klimatskeptiker och bara en av nio talare forskar själv på klimatförändringar.
– Det här var ett försök att lyfta frågan och få ihop de antagonistiska grupperna till ett möte, sa stiftelsens VD Kurt Almqvist och fortsatte med en liknelse. I bägge lägren förnekar man idag uppenbara sanningar som man annars skulle kunna ta till sig om det inte vore för att man hejar på AIK eller Djurgården…

Redan inbjudan till mötet ” Climategate & hotet mot isbjörnarna” fick mig fundersam. Journalisten och moderatorn Lotta Gröning hade bland annat skrivit om Climategate:
”Den stora katastrofen för teorin om den människopåverkade globala uppvärmningen tycks vara det som kom att benämnas Climategate. Skandalen blev ett faktum i november förra året då över ett tusen e-postbrev offentliggjordes efter ett dataintrång. Breven visade att forskarna manipulerat fakta för att påvisa klimatförändringarna och att de dolt information som talade mot idén om människans inverkan på klimatet”.
Jag frågade Gröning vad hon byggde det påståendet på eftersom flera oberoende utredningar redan friat Phil Jones East Anglia universitet (vars mail stulits) från alla misstankar om forskningsfusk. Hon tog då tillbaka alltihop och sa att det var en gammal text hon skrev innan alla fakta blev kända.

Journalisten Niklas Ekdahl (fd DN:s ledarredaktion) inledde med vårt behov av undergångsberättelser av typen Avatar (den film som spelat in mest pengar i världen) och som han beskrev som My Little Pony fast på en annan planet. Ekdahl plussade sen på med Lejonkungen, Pocahontas, myten om Gaia och Ragnarök och trodde att Usama Bin Ladin snart kommer bli klimatkramare han också. Idéhistorikern Svante Nordin från Lund gav ytterligare exempel som Noaks ark, Babels torn och Atlantis. Budskapet gick hem i publiken: dagens klimatlarm är bara en i raden av undergångsmyter som vi gillar att straffa oss själva med.

Fysikprofessorn Ulf Danielsson från Uppsala universitet (som är expert på strängteori och kosmologi) drog upp linjerna för vad han anser att allmänheten överhuvudtaget kan föra en vettig debatt om i klimatfrågan.
Danielsson förde fram synpunkten att forskning är så högspecialiserad idag att det bara är forskare inom detta snäva område som kan bedöma detaljfrågorna och att han som fysiker inom ett annat fält inte har den kompetensen. Däremot kan den som är beredd att sätta sig in klimatforskningen på allvar diskutera om sammanställningar av forskningsläget är rimliga, tex FN:s klimatpanel IPCCs rapporter. Och framförallt kan naturligtvis alla delta i samtalet om vad politikerna ska göra av denna kunskap.

Danielsson själv gör utredningar på sitt universitet om vilka som ska få anslag inom områden han inte har detaljkunskap, och han drar slutsatsen att den etablerade vetenskapliga kunskapen stödjer slutsatsen att vi bör sluta snarast med att bränna så mycket fossila bränslen om vi vill undvika en ökande växthuseffekt framöver.

Så var det dags för professor Markku Rummukainen från SMHI, den enda forskaren som själv gör klimatforskning. Det första han gjorde var att be Axess fotograf att stänga av sin kamera och mig min bandspelare, när han talade. Det gick ett sus genom församlingen, vågar du inte stå för vad du säger undrade en skeptiker på krigsstigen?
– Jodå svarade han, men jag vill tala med er som är här förklarade han och jag har blivit bränd av att uttalanden av mig har spridits tidigare på en massa ställen på nätet lösryckta ur sitt sammanhang.

Så började han att tala på sitt korthuggna vis om att den vetenskapliga diskussionen om klimatforskning förs på seminarier och i vetenskapstidskrifterna, inte på nätsidor. Rummukainen frågade lakoniskt om vi i publiken trodde att den klimatforskningen var som ett korthus, där en enda felaktighet får hela huset att rasa, eller om det var som ett pussel där det saknas några bitar, men att det fortfarande är möjligt att ana bilden. Han beklagade också att de förekommer så mycket vilseledande påståenden från klimatskeptikerhåll.
Denna välmeriterade klimatforskare såg under hela föredraget ut som om han tänkte: Här står jag inför ett gäng huliganer som när som helst skulle kunna börja kasta ruttna tomater på mig. När han lämnat konferens på eftermiddagen för att hämta på dagis, var det flera talare som gjorde sig lustiga över honom på ett synnerligen ovärdigt sätt.

Just dessa hånfulla skratt från klimatskeptiker har jag själv bevittnat vid flera tidigare tillfällen tex på Ingenjörsvetenskakademin och Kungliga Vetenskapsakademins klimatdebatter. Det ligger onekligen något i Chalmersprofessorn Olle Häggströms kommentar i 9/4 ”Klimatforskare och vetenskapsjournalister överöses av hatbrev. Nätversioner av tidningsartiklar om klimatet drabbas av störtfloder av aggressiva kommentarer”.
När det var nämnde Häggströms tur att tala så gick han också till frontalangrepp på vissa i rummet som han menade förde debatten på en beklämmande låg nivå, och vissa fall spred rena vetenskapliga lögner. Oklart dock enligt Häggström om det var av okunskap eller medvetet.

En betydligt mer försonlig hållning hade professor Johan Rockström från Stockholm Environment Institute. Han gick igenom det som är vetenskapligt belagt och som han trodde att alla kunde vara överens om, till exempel att de mänskliga utsläppen av koldioxid inte ensamma orsakar den globala uppvärmningen utan fungerar som en startgas som triggar igång andra mekanismer på jorden och i atmosfären. Men ack så han bedrog sig, det var det få som höll med om. Rockström försökte då påminna några av de starkaste antagonisterna att de ju faktiskt haft trevligt med varandra under olika expeditioner och efter möten förr och då kunnat enas om både det ena och det andra. Men det ville heller ingen kännas vid som det verkade.

Från skeptikerhåll deltog professor Peter Stilbs vid KTH som är expert på NMR-spektroskopi, men som länge också drivit tesen att FN:s klimatpanel IPCC har fel i grunden när de påstår att den globala uppvärmningen med stor sannolikhet beror på mänskliga utsläpp av växthusgaser. Han fick eldunderstöd av bloggaren Maggie Thauersköld Crusell som driver . Hon tackade för att hon blivit inbjuden jämbördig med en massa professorer trots att hon saknar egen naturvetenskaplig akademisk bakgrund. Thauersköld anser att vi bör byta ut fossila bränslen på sikt. Inte på grund av klimatet, utan för att de kan ta slut, men att vi har mycket angelägnare problem just nu, som malarian i världen. Därmed ansluter hon sig i stort till vad den danske statistikern Björn Lomborg tycker.

Till slut tog professor Kjell Aleklett från Uppsala universitet till orda. Han har räknat på hur mycket kol, olja och naturgas det finns kvar i världen och finner att FN:s klimatpanel har fel i sina värsta scenarier. Det finns enligt Aleklett helt enkelt inte så mycket kol kvar i världen att vi kan nå en sex-graders värld och därmed ansåg han att hela debatten var onödig.

Min reflektion efter den här dagen var att många klimatskeptiker beskriver sig som motarbetade sanningssökare utan resurser. Igår på Engelsbergs bruk var klimatskeptikerna i förkrossande majoritet och bjöds därmed inte på något stort motstånd men väl champagne, lyxmiddag och operasång.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista