Oljeutsläppet från Exxon Valdez påverkar människa och natur fortfarande - 20 år senare

Det är nu 1 månad sedan den stora olyckan på plattformen Deepwater Horizon inträffade i den Mexikanska golfen och oljan har börjat leta sig upp på land. Både i det känsliga Mississippideltat och ända bort på Floridas sandstränder. Riktigt hur mycket olja som hittills läckt ut är oklart - i helgen berättade amerikanska undervattensforskare att de upptäckt enorma  som driver omkring under vattenytan - det största var DÅ 16 kilometer långt och 1,6 kilometer brett. Och oljan kommer att pumpa ut i ännu flera månader...

Mycket talar för att den här olyckan kommer att få än värre konsekvenser än den hittills största katastrofen på amerikansk mark, 1989 när oljetankerngick på grund i Prince Williams Sound i Alaska och förorenade omgivningen. En olycka som man kan se effekterna av än idag och som inte minst forskarna lärt sig mycket av.

Thomas Webler är sociolog på det amerikanska miljöforskningsinstitutet och har under två års tid studerat de mänskliga dimensionerna av oljeutsläpp bla hos invånarna i Cordova i Alaska som drabbades hårt av Exxon Valdes katastrofen - och forskningen visar att än idag, 20 år senare lider många invånare av fysiska och mentala hälsoproblem.

--Bestående andningsproblem, njurproblem, och kemikalieöverkänslighet är några av de fysiska åkommor som vi sett. Det har drabbat hundratals av över tusen undersökta som arbetat med saneringen efter Exxon Valdez, säger Thomas Webler.

Dessutom har andra forskare kunnat visa på en hög nivå av stress och posttraumatiska stressymtom hos både fiskare som arbetat med saneringen och hos befolkningen på land.

Invånarna i Cordova var till stor del beroende av fiske, som inte längre var möjligt efter olyckan. De förlorade både inkomster och framtidstro eftersom ingen visste hur länge det skulle dröja innan naturen kunde återhämta sig.

--En del som hyrt ut sina båtar för att delta i saneringsarbetet gjorde sig en rejäl hacka och blev så kallade spillionaires - alltså miljonärer på oljespillet - och det skapade förstås en massa spänningar i det här lilla samhället - när andra förlorade allt, berättar Webler som nu uppmanar de fiskare som för närvarande arbetar med att sanera oljan i Mexikanska Golfen-med kemikalier och lösningsmedel-att dokumentera upplevda hälsoproblem för framtida domstolsprocesser.

Domstolsprocessen efter Exxon Valdez-olyckan avslutades först förra året och enligt Thomas Webler har de drabbade fått mycket litet ekonomisk ersättning, om någon alls, för sina skador.

Men hur gick det med naturen då?

Ja, även där ser man spåren efter Exxon Valdez än idag. När oljan spolades upp på stränderna kring Prince Williams Sound gjorde man allt för att få bort den så fort som möjligt med bla lösningsmedel, hett vatten och högtryckssprutor. I efterhand har det visat sig att metoderna inte var de bästa, istället för att få bort oljan ur naturen spolade man på detta sett ner den i marken där den blev kvar och började läcka ut i grundvattnet och i havsmiljön, berättar Jonas Fejes på, svenska miljöinstitutet.

Giftiga oljekolväten kommer ut och hamnar på yngelbottnarna, naturens barnkammare, och skadar ynglen. I dagsläget är inte halterna så höga att nyfödda organismer dör. Däremot kan man se kroniska skador som att de inte växer tillräckligt elöler får krökta ryggar tex. 

Numer försöker man använda mjukare metoder för att sanera olja. I naturen finns gott om mikroorganismer som kan bryta ner olja, men det tar olika lång tid beroende på vilken sorts olja det är, hur mycket det är och hur omgivningen ser ut där utsläppet sker.

Först å främst försöker man ta upp så mycket som möjligt ur vattnet vilket är billigast och effektivast. Om det sen kommer upp olja på stränderna får man plocka upp den därifrån också och blir det sedan olja kvar så försöker man hjälpa naturen på traven genom att ge mikroorganismerna optimala möjligheter att jobba. 

Studier från Prince Williams Sound har visat att det är kväve som är ett av de huvudsakliga begränsande ämnena som behövs för att bakterierna ska orka bryta ner oljan.

-- Så man försöker se till att det finns vatten, syre och närsalter. Och så tillsätter man organiskt kväve, en form av handelsgödsel helt enkelt, som ger ett långsamt utlakande av kväve, berättar Jonas Fejes.

Olika typer av olja tar olika lång tid att bryta ner

Lätta oljor som bensin å diesel är giftigast - men bryts å andra sidan ner snabbare än tyngre brännolja eller den tjockaste råoljan. Den tar mycket längre tid att bryta ner å är ju kletig också å ett stort problem för fåglar å andra djur som får på sig det här, men den är å andra sidan mindre giftig.

Så ett utsläpp av lättare brännolja tex i ett hav där det blåser mycket som på Skånes sydöstkust tex (där vi hade ett större utsläpp 2003 från det kinesiska tankfartyget Fu Shan Hai ) det löses snabbare upp än ett utsläpp av kletig råolja i ett område med lugnt vatten förstås. Det är därför man är så rädd för att den här tjocka oljan som läcker från Mexikanska Golfen ska komma in i Missippi deltat, med sina grässtränder och våtmarker och sitt rika djurliv där det skulle ta mycket lång tid för människa och natur att ta hand om oljan.

Skulle då ett utsläpp i Sverige också kunna få förödande konsekvenser?

Sverige har ju mycket skärgård med öar som ger lä och med vassbevuxna vikar. Och olja som letar sig in där, från ett utsläpp på Östersjön eller genom en olycka inomskärs, skulle kunna bli riktigt allvarligt menar Jonas Fejes.

– Där kommer oljan att ligga kvar ganska länge eftersom vi inte har de höga vågorna och den hårda vindenergin. Risken för att en oljetanker på väg in till hamn skall förlisa är naturligtvis mindre än risken för ett utsläpp på Östersjön, men det behövs inte så stora mängder för att det ska uppstå stora problem.

När det gäller möjligheten för ett större utsläpp på Östersjön så är inte frågan -om det kommer att ske -utan när, enligt Fejes som säger att experterna räknar med att ett utsläpp vart tionde år är en rimlig säkerhetsnivå.

--Mycket fortare än så kan vi inte anpassa oss till den stora ökning av trafik och oljetransporter som sker just nu på Östersjön. Det är många fartyg däreute som bär på stora mängder olja som förr eller senare kommer att komma ut.

Risker med framtida oljeborrning?

Sedan 10-15 år är trenden att borra på så kallat ultradjupt vatten -som i Mexikanska Golfen, men även utanför Västafrikas kust, Sydostasien och i Brasilien där man borrar allra djupast -ner till 3000 meter, alltså dubbelt så djupt som den källa som läcker nu i Golfen.. Det här ställer större krav på både utrustning å säkerhet berättar Inge Carlsen, forskningschef på norska.

– Ja att borra på djupt vatten innebär en del risker, men det har inte varit många olyckor. Problemet är att när det väl sker en olycka är det svårt att komma åt och göra något åt det på grund av en kombination av högt tryck och besvärligare geologi.

Den utrustning som behövs för att borra i ultradjupt vatten måste kunna bära tyngre last och borrarna skall klara extrema tryckförhållanden. Hela processen tar längre tid än traditionell borrning och kan bli dubbelt så dyr, berättar Inge Carlsen.

– Ett borrhål på djupt vatten kan kosta från 500 miljoner norska kronor till en miljard (! ) NOK, vilket är femtio till hundra procent dyrare än ett vanligt offshore -borrhål på mindre än 300 meters vattendjup, exemplifierar Inge Carlsen.

Just det att det blir så mycket dyrare när man borrar på djupt vatten - menar vissa kan innebära ökade risker i framtiden, om man då börjar tumma på säkerheten istället (vilket det spekuleras om att BP kanske gjort redan på Deep Water Horizon) för att vinna tid och spara pengar.

Men förutom ultradjupt vatten riktas blickarna också mot nya helt orörda områden för framtida oljeutvinning, som Arktis där flera nationer, bla Norge redan ligger i startblocket för att börja provborra i ett framtida varmare klimat. Då ger man sig in i ett okänt äventyr där extrem kyla och enorma avstånd kommer att innebära helt nya utmaningar. Säger tex .

– Det är mycket tuffare att driva all slags fysisk verksamhet i norr. Normalt kommer det inte att finnas någon utrustning på plats som skulle behövas vid en olycka, och det skulle ta väldigt lång tid att frakta både båtar och saneringspersonal dit i händelse av ett utsläpp. Arktis djurliv är dessutom extra känsligt och skulle kunna skadas mycket allvarligt av ett utsläpp.

Närmast till hands för oljenationen Norge ligger dock planerna på att öppna för. Där är det inte djupt vatten, bara 300 meter, berättar Inge Carlsen på SINTEF. Däremot ligger fyndigheterna nära land och i mycket fiskrika vatten. Ett beslut om detta kan tas i slutet av detta år. Enligt Rasmus Hanson på norska WWF har dock händelserna i Mexikanska Golfen för tillfället fått den heta debatten om oljeborrning i Lofoten att helt tystna.

– Olyckan har en mycket stor påverkan på den norska debatten. Idag är det helt tyst från oljeintressernas sida, som för bara några veckor sedan var mycket påstridiga i sin argumentation om att faran för oljeolyckor var negligerbar. De som är för att öppna Lofoten för oljeborrning har helt klart fått det mycket tuffare efter det som hänt i Mexikanska Golfen.