Statoil i blåsväder. Kämpar med instabil plattform och polisanmäls för giftläckor

Norska Statoil har problem vid en av sina plattformar i Nordsjön,. I slutet av förra veckan tvingades Statoil evakuera 89 personer från plattformen och stoppa all drift sedan gas börjat läcka upp till plattformen från havsbottnen. Statoil arbetar för närvarande med att stabilisera trycket och har också börjat ta fram en betongpropp för att täta läckan. Företaget meddelar att situationen nu är under kontroll. Men Fredric Hauge, ordförande på Norska miljöorganisationentror att det hela är mycket mer riskabelt än Statoil vill erkänna..

– Jag menar att Statoil bagatelliserar det hela. Vi har haft tre händelser på samma plattform de senaste fem månaderna. Det är en mycket allvarlig situation och Statoil har inte tagit säkerheten på allvar. Det är kanske något av det närmaste vi varit en utblåsning.

Gasläckage är något av det farligaste man kan råka ut för på en oljeplattform som kan leda till både brand och explosion och det är nu alltså tredje gången på fem månader som det händer på just Gullfaks C.

I slutet av december inträffade ett liknande läckage samtidigt som en viktig säkerhetsventil- den så kallade BOPn ( Blowout Preventor ) var trasig. För övrigt samma ventil som inte fungerade vid olyckan i Mexikanska Gulfen. Den händelsen blev klassad som ett av de värre tillbuden någonsin på norsk sockel av det staliga Petroleumtillsynet, som ska övervaka säkerheten på plattformarna, berättar Hauge.

Enligt information som Bellona har handlar det den här gången om att plattformens borr har fastnat i havsbottnen, vilket gör allt mer komplicerat och ännu svårare att stoppa läckaget. Men att borren skulle ha fastnat ville inte Statoils presstalesman Gisle Johanson bekräfta när jag talade med honom igår..

– Nej vi vill inte gå in på detaljer runt förhållanden i brunnen (borrhålet). just nu är en av säkerhetsbarriärerna , borrslammet som vi använder för att kontrollera trycket ur funktion. Det är en del av osäkerhetsbilden i den här brunnen, att vi inte vet vart slammet tar vägen. 

Att kontrollera trycket när man borrar sig ner i olje- och gasfickor djupt ner under havsbotten är ett komplicerat arbete. I olje- och gas reservoarerna råder alltid ett övertryck-det är ju därför man kan se olja spruta ut ur borrhål. Om man då sprutar in tungt vatten å slam från andra hållet så kan man skapa en sorts stötdämpare och kontrollera trycket.

Det är den här balansen som inte fungerar nu på Gullfaks plattformen, torts upprepade försök att stabílisera trycket. Så då får man helt enkelt proppa igen källan med en stor.

Tills detta är klart har man då bara en säkerhetsanordning -BOPn - som alltså var trasig för några månader sedan - vilket oroar Frederic Hauge.

Polisanmälningar mot Statoil för giftläckage

Statoil är dessutom i blåsväder på grund av som handlar om utsläpp av giftiga kemikalier i Nordsjön. Vid oljeutvinning blir det en hel del avfall; borrkaks, oljeslam, giftiga kemikalier mm. Istället för frakta indetta till land och ta hand om det där, har Statoil fått tillstånd att spruta ner avfallet i gamla borrhål och andra ihåligheter i berggrunden under havsbottnen. Det har funnits över hundra såna injeksionsbrunnar och i minst 14 fall har det nu visat sig att avfallet läckt ut i havet igen - i vissa fall allt giftigt som sprutats ner.

– Det är sjävfallet något som inte ska hända och vi har erkänt att planeringen och uppföljningen av den här sortens injeksionsbrunnar för bland annat borrkaks inte har varit tillräckligt bra, säger Gisle Johanson.

Gisle Johanson berättar att det är Statoil själva som rapporterat om läckorna och att de nu skärpt säkerheten betydligt så att inga fler läckage kan uppstå. Dessutom är alla de aktuella avfallsbrunnarna stängda, enligt Johanson. Men även här står ord mot ord. Frederic Hauge på Bellona, som ligger bakom en av polisanmälningarna menar att all fakta om de läckande avfallsbrunnarna inte kommit fram än..

– Det här ödelägger fullständigt oljeindustrins statistik om hur mycket farliga kemikalier som läckt ut de senaste åren. Förorenat produktionsvatten, som det skulle råda nollutsläpp av sedan 2005, har det sammanlagt läckt ut över sextio miljoner kubikmeter av.

Frederic Hauge förväntar sig en stor utredning av saken och berättar också att Bellona förbereder fler polisanmälningar. Även Klima- og forurensingsdirektoratet har polisanmält Statoil för giftutsläppen från Veslefrikk-fältet.

Havsbottnen destabiliserad av djupa gropar

Men problemen med avfallsbrunnarna är inte slut där. Det har nämligen också visat sig att bruket av avfallsbrunnar har destabiliserat havsbottnen på flera ställen. Kring plattformen Veslefrikk tex har det bildats djupa gropar, eller kratrar i bottnen ovanför avfallsbrunnarna. En av kratrarna sägs vara 10 meter djup och ligga bara några meter från ett av plattformens ben. Vilket Bellona fruktar skulle kunna få hela plattformen att rasa, på ungefär samma sätt som när plattformen Alexander Kielland välte och 123 människor dog. Det är en olycka det talats mycket om i år eftersom det är exakt 30 år sedan tragedin inträffade.

Statoils Gisle Johanson tillbakavisar dock helt att groparna i havsbottnen skulle kunna innebära någon olycksrisk.

– Vi har verifierat att det inte medför någon fara för plattformens stabilitet. Vi har gjort grundliga analyser av detta med hjälp av externa forskningsinstitutioner och känner och säkra på att plattformen står fast och tryggt.

Diskussion om åldrande plattformar

Omkring hälften av de norska plattformarna är egentligen för gamla, dvs de används längre än vad de ursprungligen fått  tillstånd till. Sådana plattformar får söka nytt driftstillstånd ett år i taget, efter att de kunnat visa att utrustningen fortfarande är i gott skick. Det har diskuterats om åldrande plattformar kan innebära ökade olycksrisker och detta har varit ett prioriterat område förde senaste åren, berättar presstaleskvinnan Inger Anda. Nu anser myndigheten att man har god kontroll över situationen. Däremot larmade Petroleumtilsynet i sin förra riskrapport om att antalet stora gasläckage på plattformarna ökar igen. Antalet rapporterade läckage hade ökat med femtio procent från nio till femton stycken under 2009.

– Gasläckage är ett område som har så kallad "storolyckspotential" eftersom en antänd gasläcka kan leda till en mycket riskabel situation på en plattform ute i havet. Detta är kanske det viktigaste området idag för oljeindustrin och myndigheterna att arbeta med, säger Inger Anda.

Larm om tryckförändringar på BPs Deepwater Horizon

Idag kommer ocksåom att flera instrument på BPs olycksdrabbade plattform i Mexikanska Golfen indikerat att flödet och trycket i oljekällan var för högt och hade fel riktning och att manskapet kämpade med att försöka få kontroll över oljetrycket innan plattformen tillslut exploderade.