"Bättre lova mer grön teknik än mindre utsläpp"

5:27 min

– Givet förväntningarna får man väl säga att mötet var en flipp för EU, vars strategi lyckades fullt ut att man ändå fick en överenskommelse om en färdplan, det säger Björn-Ola Linnéer, professor vid Linköpings unversitet, som länge följt klimatförhandlingarna.

– Men jag är inte optimistisk. Jag tror att vi bygger in samma problem i den nya överenskommelsen som vi haft med Kyotoprotokollet där länder antingen hoppar av, sänker sina ambitioner eller helt enkelt inte uppfyller dem.

Björn- Ola Linnér skulle hellre se en uppgörelse där världens länder lovar att göra investeringar i koldioxidsnål teknik och innovationer.

– Internationella energiorganet (IEA) har ju talat omatt det behövs  upp till 90 miljarder US dollar per år för att nå tvågraders målet. Så det skulle väl kunna va ett gemensamt mål att investera i det.

- Dagen efter att konferensen var slut meddelade Canada att de hoppar av, varför?

- Det var mycket väntat. De har ju ökat sina utsläpp med ungefär trettio procent under den period de skulle ha minskat sina utsläpp med sex procent. Så det fanns väl ingen annan utväg - om de inte var beredda att ta en kostnad för att minska utsläpp ui andra länder istället, vilket de inte var beredda att göra.

– Men de skulle också få någons sorts bestraffning för det här?

Ja, det är en diskussion huruvida de skulle bli bestraffade eller inte. Men det ingår en sorts bestraffningsmekanism i Kyotoprotokollet, men det är osäkert vilken effekt den skulle få. 
Den här regeringen har ju sagt att de är emot Kyotoavtalet. Det var den förra, liberala regeringen som tog beslutet och det vill inte den konservativa ställa upp på. Och det har de sagt i fyra års tid.


– Vad tror du att det kan få för konsekvesner att ett såhär stort land hoppar av direkt efter mötet? Får det några konsekvenser?

– Ja, det tror jag. Det skapar ju en osäkerhet för nästa avtal. Om inte länder uppfyller sina åtaganden som de har lovat, då kan de ju hoppa av. Kyotoprotokollet var ändå legalt bindande, det vi nu diskuterar är så kallad rättslig form, så det är till och med en svagare skrivning. Och jag tror att den oron kommer att finnas. Om länder inte uppfyller sina åtaganden så hoppar de helt enkelt av. Och det är väl ett av problemen med den här modelllen som vi har valt.


– Delar du miljöministers Lena Eks optimism för det nya avtalet? Hon säger att det är en "historisk uppgörelse"?

– Jag håller med om att det är en historisk uppgörelse, men jag är inte optimistisk. Jag tror att vi bygger in samma problem i den nya överenskommelsen som vi haft med Kyotoprotokollet, som lät väldigt bra från början, men där länder antingen hoppar av, sänker sina ambitioner eller helt enkelt inte uppfyller dem. Det fick en väldigt liten effekt mot vad vi hoppades från början. Och jag tror att nästa avtal riskerar att vi hamnar i samma situation där länder säger: "om inte Kina gör mer än så, då kan inte vi göra mer än så.."


– Så vad är alternativen då? Är det bättre att inte ha nåt avtal alls?


– Nej, jag tror väldigt mycket på FN modellen, och det togs många beslut i Durban som jag tror är jättebra för framtiden, med en grön investeringsfond som ska börja gälla, frågor om tekniköverföring och teknikcentra i utvecklingsländer och stöd för utvecklingsländer som minskar sina utsläpp.

Men personligen tror jag att det är bättre att sätta en färdriktning. Och något jag tror att man skulle kunna enas om är investeringar i koldioxidsnål energi, innovationer och spridning av det. För det upplevs som nånting positivt för ekonomin. Det är det problemet vi har, att ekonomisk tillväxt spelas hela tiden ut mot klimatåtgärder. Så om vi kan peka på de delar inom klimatarbetet som ändå innebär en positiv stimulering av folks vardag, men också av ekonomin, som energimodernisering skulle vara.


– Så du menar att man skulle få länderna att lova  istället att satsa mer på grön teknik? Att det skulle skrivas in i avtalet?

– Ja, att vi tar ett gemensamt investeringsmål. Internationella energiorganet (IEA) har ju talat om upp till 90 miljarder US dollar per år behövs för att nå tvågraders målet. Så det skulle väl kunna vara ett gemensamt mål att investera i det.

Det räcker inte! Vi vet inte vilken effekt det skulle få. Och det är absolut inte den enda åtgärden som behövs. Men det skulle kunna vara ett steg mot en internationell överenskommelse.

- Det tror också Maldivernas president, Maldiverna är ju ett av de mest utsatta länderna. Han är också inne på detta att vi måste börja prata om investeringar i energimodernisering, istället för klimatåtgärder, som uppfattas negativt i många länder. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista