1 av 19
Vattenfalls brunkolsbrott Welzow Süd i östra Tyskland. Foto:Pelle Zettersten/SR
2 av 19
Stooora maskiner används vid vattenfalls brunkolsgruvor. Foto:Wikimedia commons.
3 av 19
Lars Strömberg och Gabriela Vagler på Vattenfall.
4 av 19
Hagen Rösch företag i Proschim.
5 av 19
Vattenfalls dagbrott Welzow Süd. Foto:Pelle Zettersten/SR
6 av 19
Ett tåg kommer lastat... med vattenfalls kol. Foto:Pelle Zettersten/SR
7 av 19
Världens största flyttbara arbetsmaskin används i gruvan. Längd 600 meter, vikt 28 tusen ton. Foto:Pelle Zettersten/SR
8 av 19
Gruvmaskin som sveper av brunkolet som transporteras vidare på rullband. Foto:Pelle Zettersten/SR
9 av 19
Gruvmaskin i Welzow Süd. Foto:Wikimedia commons.
10 av 19
Från kraftverkets tak ser man ett av kyltornen.
11 av 19
Rullband i dagbrottet.Foto:Pelle Zettersten/SR
12 av 19
13 av 19
Om 14 år är kanske Proschim ett minne blott...
14 av 19
Kolvagnar på väg till kraftverket. Foto:Pelle Zettersten/SR
15 av 19
Samhället Proschim som hotas av gruvbrytningen.Foto:Pelle Zettersten/SR
16 av 19
Protester mot Vattenfalls gruvbrytning i närheten av Proschim. Foto:Pelle Zettersten/SR
17 av 19
Foto:Pelle Zettersten/SR
18 av 19
Kolkraftverket Schwarze pumpe.
19 av 19
Turbinhallen i kraftverket Schwarze pumpe.Foto:Pelle Zettersten/SR

Vattenfalls kolgruvor påverkar landskap och miljö

8:28 min

I sydöstra Tyskland driver svenska Vattenfall flera kolgruvor och kolkraftverk som starkt påverkar både miljö och människor. Förutom att kolkraftverken släpper ut stora mängder koldioxid som spär på växthuseffekten så är det en verksamhet som påtagligt påverkar landskapet  med dagbrott som breder ut sig flera kvadratkilometer.

Det känns nästan som i en science fiction film när vi åker här i gruvan som breder ut sig flera kilometer åt varje håll. Jättemaskiner stora som höghus arbetar dag som natt året runt. Den största är 600 meter lång och väger 28 tusen ton, lika mycket som 20 tusen personbilar! Gruvmaskinerna som är bland världens största arbetsmaskiner tutar när de backar och hjullastarna som hjälper till att samla ihop kolet ser ut som små leksaker i jämförelse med jättemaskinerna. Själv känner jag mig väldigt liten när jag står här nere i det väldiga dagbrottet.

 

Själva kolet ligger 100 meter ner under jord och den mesta energin går därför åt att ta bort allt som ligger ovanför det svarta guldet. Brunkolslagret är ungefär 15 meter tjockt och körs bort på rullband till en avlastningsstation där ett tågset just kommer inrullande. Tåget transporterar kolet direkt till kraftverket Schwarze pumpe några kilometer bort. 

Med mig i den jeepliknande gula bussen som tar oss fram i gruvan finns Lars Strömberg. Han var förut forskningschef på Vattenfall och har varit med och utvecklat kolkraftverken i Tyskland, en verksamhet som företaget fick ta över efter murens fall.  

Vi kliver ner på den brun-svarta kolbädden som ryker i kvällsmörkret, Lars Strömberg plockar upp en kolbit och berättar om bränslet som utan konkurrens är den största energikällan här,nästan hälften av all elproduktion i Tyskland baseras på kol. 

– Det är ett jättesnällt material att elda,  det är lätt att hantera och det är utmärkt på alla sätt och vis, det är egentligen bara ett problem, nämligen att det släpper ut koldioxid och det är väl det som vi alla är bekymrade över, säger han. 

Enbart från kraftverket Schwarze pumpe som eldar kolet ifrån gruvan så släpps 13 miljoner ton koldioxid ut per år, lägger man till Vattenfalls andra kolkraftverk i Tyskland så handlar det om mer än Sveriges sammanlagda utsläpp av koldioxid. Vattenfall har teknik för att avskilja koldioxid men som vi berättat tidigare i Klotet så är problemet inte tekniskt utan snarare politiskt. Det finns nämligen ingen acceptans för att lagra koldioxid under mark i Tyskland, Vattenfall har därför lagt planerna på hyllan. En komplicerad situation konstaterar Lars Strömberg. 

– Det kommer ju inte sluta användas kol varken i Tyskland, Kina eller USA på många dekader än, därför tror jag tekniken behövs vare sig vi vill eller inte, säger Strömberg.

Gruvan som heter Welzow Süd är Vattenfalls största brunkolsgruva, varje dygn utvinner man 90 tusen ton brunkol, det berättar Gabriela Vagler på Vattenfall som visar oss runt i gruvan. Jag slås av vilken gigantisk industriverksamhet det här är med flera kvadratkilometer stora dagbrott, jättelika maskiner och ett eget järnvägsnät med tåg som oavbrutet rullar för att hålla igång kraftverken.  

Vi lämnar gruvbrottet och åker mot kraftverket som bränner kolet från gruvan. Två stora kyltorn som pumpar ut vit vattenånga uppenbarar sig när vi närmar oss kraftverket, en anläggning vars produktion motsvarar en tiondel av hela Sveriges energikonsumtion. 

Reningstekniken i moderna kolkraftverk har blivit betydligt bättre dom senaste tjugo åren, men trots det så släpper Vattenfalls kolkraftverk i Tyskland ut 48 tusen ton svavel och nära 50 tusen ton kväveoxider per år.

Väl framme vid kraftverket tar vi oss via hiss och trappor 160 meter upp på taket till kraftverket. Det är ett inglasat rum där man kan se ut över det platta landskapet. Kolbrytning har pågått i området i över hundra år, i riktigt stor skala i knappt femtio, något som syns tydligt när man tittar ut genom fönstret. 

Kerstin Schiller som jobbar som guide i kraftverket pekar ut över området där det ligger flera sjöar. Sjöarna är gamla dagbrott som man har låtit fyllas av vatten. Sammanlagt så är det 17 gamla gruvbrott som har blivit sjöar som vi ser härifrån. landskapsförändringen och det faktum att gruvan hela tiden flyttar sig, ungefär en och en halv meter per dygn, får också andra konsekvenser... 

När gruvan ska fram måste nämligen byar och människor flytta. En effekt av gruvbrytning som det inte går att göra något åt. Visserligen återställs landskapet så småningom men det tar många år innan någon kan flytta tillbaka. Längre tillbaka i tiden när denna del av Tyskland tillhörde DDR, hade folk ingenting att säga till om när gruvorna expanderade. Folk tvingades iväg till platser och bostäder där de inte alls ville bo. Efter murens fall har kraftföretagen en skyldighet att byggt nya samhällen för de som måste flytta. 

Näst på tur står det lilla samhället Proschim. Många i området har accepterat att det är på det här sättet eftersom området historiskt sätt är en gruvbyggd. Som så många gånger handlar det också om arbetstillfällen. Enbart i Vattenfalls gruvverksamhet jobbar 8000 personer, dessutom är 14 000 personer sysselsatta i andra verksamheter som indirekt har med brunkolet att göra. Men missnöjet pyr ändå bland en del av dem som kommer tvingas flytta.

 – The situation is very difficult… 

Särskilt irriterad är företagaren Hagen Rösch i Proshim som säger att situationen är mycket komplicerad. Hagen Rösch driver ett lantbruksföretag med 90 anställda där dom bland annat jobbar med förnybar energi som biogasproduktion.Han kommer gåendes emot mig på gårdsplan med sänkt huvud och ser minst sagt bedrövad ut när jag frågar honom om hur han ser på Vattenfalls planer. 

–Jag är extremt arg på Vattenfallsplaner, jag tvingas hålla mina känslor inom mig för att inte tappa fattningen säger han. 

På lagårdsbyggnaden bakom oss är det fullt av solceller på taket och Hagen Rösch tycker det är helt fel att fortsätta med fossila bränslen som brunkol när det finns alternativ. Användningen av kol spär på växthuseffekten, förorenar miljön och förändrar landskapet,  en åsikt som han driver tillsammans med det Gröna nätverket, die Grüne liga. 

– Vi vill tvinga Vattenfall att satsa mer på förnybar energi och inte kol, säger han. 

 Vattenfall har erbjudit honom mark på en annan plats men han är ändå orolig för att han inte kommer få lika mycket mark som innan. Vi kan komma att tvingas lägga ner vår verksamhet säger han.  

2013 hoppas Vattenfall vara klar med förhandlingarna när det gäller Proshim, men det är inte förrän 2026 som man tänkt att utvinna kolet under byn. Lutz Picard på Vattenfall jobbar förhandlingarna och berättar att de flesta så småningom går med på att flytta, men det händer att vi måste tvinga folk bort från deras hem, något som påverkar acceptansen för gruvbrytningen på ett negativt sätt, säger han.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista