1 av 5
Protester mot kärnkraft i Kudankulam. Foto:Scanpix.
2 av 5
Sunita Narain
3 av 5
Nya bridreaktorn i Kalpakkam. Foto: IGCAR
4 av 5
Dr.Prabhat Kumar, chef för Bhavini, intervjuas av Johan Bergendorff. Foto:IGCAR.
5 av 5
Johan Bergendorff i kontrollrummet. Foto:IGCAR.

Förhoppningar och oro inför Indiens kärnkraftssatsning

Hemlighetsmakeriet måste få sitt slut
10 min

Indiska kärnteknikforskare har länge hållt sin kunskap för sig själva och inte varit så intresserade av att kommunicera med omvärlden. Den senaste tiden har dock forskarna tvingats till att svara på frågor och uttala sig om den stora satsning på atomkraft som Indien står inför. Omsvängningen har varit nödvändig för att motivera för befolkningen varför kärnkraft är en av lösningarna på det allt mer skriande behovet av elektricitet. Enligt den indiska regeringens 40-års program ska 25% av Indiens elektricitet komma från kärnkraft, idag står den bara för 3%.

Jag har tjatat i månader för att komma hit. Till kärnkraftsanläggningen i Kalpakkam vid Indiens östkust, några mil söder om Chennai. Här byggs nu den första större snabbreaktor som ska kunna omvandla landets stora toriumtillgångar till bränsle samtidigt som reaktorn körs på uttjänt uran från något av Indiens 20 vanliga kärnkraftverk. 

Men säkerhetsvakterna vill inte släppa in mig, trots att forskarna och direktörerna jag ska intervjua ringer flera gånger och intygar att allt är i ordning. Du måste lämna ifrån dig alla teknik du har på dig, säger vakterna och spänner ögon i mig. Okej för kameran och mobilen och datorn, men utan bandspelare kan jag lika gärna åka hem till Sverige igen, svarar jag och försöker att låta artig och lugn. Det är mer än 40 grader i skuggan och jag har redan hållit på i 3 timmar, allt mer svettig, men tillslut får jag komma in - med bandspelare. 

Att jag överhuvudtaget fick komma hit beror på att det statliga atomdepartementet bytt strategi. Det har varit flera häftiga protester efter Fukushimaolyckan i Japan mot nya kärnkraftverk som nu byggs i Indien. I Kudankulam 50 mil söder ut, har bybor demonstrerat i månader av rädsla för att utsläpp av hett kylvatten kan förstöra fisket, att de blir av med sina odlingsmark och eftersom det är ett ryskbyggt kärnkraftverk så befarar de också en ny Tjernobylkatastrof. Indiska kärnkraftsforskare har äntligen insett att de måste börja prata med vanligt folk, det säger Sunita Narain, en av Indiens mest framstående miljödebattörer som är chef för den gröna tankesmedjan  Center for science and environment.

– Nuclear scientists are realising that there are human beings on the other side that they need to talk to. A year ago a nuclear scientists will never talk to you. 

Sunita Narain säger att hon har blivit förlöjligad i flera Tv-debatter av kärnkraftsforskare som sagt att hon ingenting begriper för att hon inte är atomfysiker. 

– They reported to the prime minister, they never spoke to anyone else and they had full control over everything. 

Tidigare behövde kärnkraftsforskarna bara rapportera direkt till premiärministern. Det fanns en paranoia anser Sunita Narain eftersom landet fram till 2008 var utestängt från allt internationellt kärnkraftssamarbete på grund av den indiska atombombssprängningen 1974. Så indierna tvingades ta fram ett avancerat kärnkraftsprogram helt på egen hand.

 

Men direktören för Indira Gandhis center för atomforskning, IGCAR, doktor Subhash Chender Chetal som tar emot mig är verkligen inte arrogant, utan tvärtom mycket vänlig och tålmodig när jag inte riktigt hänger med i de olika stegen av nydanande atomfysik. 

Han bjuder på té och kakor och förklarar varför han anser att kraftigt utbyggd kärnkraft är nyckeln till el åt alla indier. 

–The nature has not been kind to us on the oil... 

Naturen har inte varit snäll mot oss Indier, anser dr. Chetal. Vi har en sjättedel av jordens befolkning men bara 6 procent av planetens oljetillgångar. Kol finns, men det är av dålig kvalitet och ligger under landets ännu inte nedhuggna skogar, som många önskar lämna orörda. De höga räkningarna för import av fossila bränslen som dessutom är kraftigt subventionerad av staten, tynger ekonomin. Uran har Indien inte heller gott om, men däremot torium. 

– We have very large amount of torium.  

Indien har näst störst toriumtillgångar i världen inblandat i sanden längs stränderna i söder. De beräknas räcka i tusentals år eftersom det går att klämma ut mycket mer energi från den silvervita radioaktiva metallen än ur naturligt uran.  Toriumreaktorer har länge förts fram som en säkrare form av kärnkraft med mindre avfall som under vissa omständigheter skulle behöva slutförvaras i hundratals, inte hundratusentals år, och som är svårare att göra atombomber av. Nackdelen är att för att torium ska kunna användas som kärnbränsle måste det först omvandlas till klyvbart uran 233. Det görs genom att bestråla toriumet inne i en bridreaktor. Man skulle kunna likna torium vid sur ved. Den kan inte brinna av sig själv, men om den läggs på en rejäl brasa med torr ved så kan den sura veden torka upp och börja brinna den också. 

Här i Kalpakkam står nu Indiens första större bridreaktor snart klar och ska alltså börja omvandla landets torium. Nästa steg är reaktorer som kan köras direkt på torium, så kallade avancerade tungvattenreaktorer, och en sådan ska enligt plan börja byggas nästa år och stå klar till år 2018 hoppas dr. Chetal, som räknar med att man ska ha hunnit få rejäl fart på kärnkraftsprogrammet till år 2050. 

– In another 40-years from now we will have about 25 percent of nuclear power.

Idag står kärnkraft för bara 3 procent av elproduktionen i Indien, huvuddelen kommer från kol och vattenkraft. Men på 40 år ska antalet reaktorer mångdubblas och nå 25 procents kärnkraftsel. Fast undrar jag, är inte sol och vindkraft mer hållbara energikällor eftersom de inte kräver brytning av ändliga mineral? 

– The energy capacity is very low, in the villages you can have a solar cocker, but you can´t run a steelplant based on solar energy. 

Vind och solkraft ger inte tillräckligt mycket ström dygnet runt för att du ska kunna driva ett stålverk, men det kan fungera för hushåll på landsbygden anser dr. Chetal. 

Kalpakkam är ett enormt område inhägnat med höga taggtrådsstaket där 4500 personer jobbar med forskning, byggande och elkraftproduktion. Gräsmattorna  är smargadgröna och välvattnade, det måste finnas gott om trädgårdsmästare som tuktar den tropiska grönskan och här och var anar man militäranläggningar och radarantenner. Med bilen tar vi oss till dr Prabhat Kumar. Han är chef på statliga bolaget Bhavini som bygger Indiens kärnkraftsanläggningar. Här blir det mer té och jag frågar honom hur säker den nya bridreaktorn med natriumkylning blir? Klarar den att ett stort passagerarplan flyger rakt in i reaktorväggen? 

– We have got multiple barriers of security, but we have not designed our building for a planecrash. But the entire area has been declared as a no flying zone, in case somebody  else tries to come we are fully prepared to intercept! 

Det är förbjudet att flyga över Kalpakkam och den som försöker kommer att bli nedskjuten omdelbart försäkrar dr. Prabhat Kumar. Han berättar att Kalpakkam drabbades av tsunamin 2004 och har nu byggt vallar så att man klarar en våg på 9,5 meter och att den nya bridreaktorn fått flera passiva nödkylsystem som inte kräver ström eller att människor handlar rätt för att slå till. 

Inget annat land har gett sig på ett storskaligt toriumkärnkraftsprogram, så ännu återstår mycket forskning och Sunita Narain på den gröna tankesmedjan Center for Science and development, vill därför ännu inte ta ställning, men anser att det måste bli slut på hemlighetsmakeriet och att toriumforskarna öppet redovisar alla kostnader och undersökningar så att det går att avgöra för Indiens folk vilken energikälla som är mest hållbar i längden. 

– I need data, there are no such data. Because scientists have never been forced to justify nuclear in the public domain, it allways been a super secret programme.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".