1 av 4
Ett fält med bagass i El Salvador. Stjälkarna som blir kvar när sockerrören skördats skulle i teorin kunna bli andra generationens etanol. Foto:AP/Luis Romero
2 av 4
Anders Fredriksson, VD för SEKAB tror att företaget varit för tidigt ute på vissa områden. Men att man också borde ha varit försiktigare. Foto:SR/Kristola
3 av 4
Jonas Markusson och Kristina Nilsson poserar i trappan som fräschades upp inför kungaparets besök 2004. Foto: SR/Kristola
4 av 4
På SEKABS "Wall of Fame" i entrén hänger bilder från tiden då förhoppningarna om etanol av svenskt skogsavfall var höga. Foto:SR/ Kristola

SEKAB redo för andra generationens etanol

SEKAB redo för andra generationens etanoltillverkning
9:42 min

Det svenska etanolföretaget SEKAB är redo att starta tillverkning av andra generationens etanol. Efter flera års forskning säger man sig nu ha en färdig metod för att bryta ner cellulosan i växters cellväggar till socker. Istället för att som nu använda sockerrör, vete, potatis och majs till etanolproduktion skulle det isåfall bli möjligt att göra spriten av blast och stjälkar, trädtoppar, rötter och annat avfall. Men det är en riskfylld investering och ännu har inget företag nappat.

SEKABhar sedan 2004 bedrivit forskning för att hitta en metod att framställa etanol ur cellulosa, som bygger upp växters cellväggar.

I väntan på att det skulle bli verklighet ville SEKAB producera etanol från jordbruksprodukter i Afrika och Östeuropa. Men investeringarna blev mycket kritiserade  när den stora debatten om bränsle kontra matproduktion drog igång. Politikerna i de tre norrlandskommunerna Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteå som via sina energibolag satsat många hundra miljoner kronor i verksamheten, fick svårt att förklara varför skattepengar som var tänkta att användas till att göra etanol av svenskt skogsavfall istället plöjdes ner i sockerrörsproduktion i Tanzania.

Detta och en hel del ekonomiska bekymmer grundlade ett dåligt rykte för SEKAB och för etanol i Sverige, som till viss del hänger kvar än.

Idag har SEKAB i Örnsköldsvik bantat rejält. Men forskningen i etanolpiloten har fortsatt och nu finns en metod färdig för att göra andra generationens etanol säger företaget. Än så länge har ingen investerare nappat.

– Det kan jag med bestämdhet säga; att vi har varit kanske för tidigt ute med vissa saker, säger SEKABs VD Anders Fredriksson idag och syftar bland annat på projekten i Afrika.

" På den tiden gjorde man vågen för oss"

På väggen i entrén till SEKAB i Örnsköldsvik hänger kändisarna på rad. Kungen, statsminister Göran Persson och näringsminister Maud Olofsson, alla var de och besökte SEKAB

– Ja, man gjorde vågen för etanolpiloten och vår verksamhet, säger Kristina Nilsson, SEKABs kommunikationsansvarigesom hämtat mig vid tåget och lotsar mig upp till VD Anders Fredriksson.

Båda pratar de om flera SEKAB. Ett är företaget med de numer sålda, skandalomsusade utlandssatsningarna. Ett annat är det SEKAB som producerat biodiesel till svenska bussar och lastbilar ända sedan 1980-talet. Och så är det kemidelen, som förädlar etanolen vidare till olika kemiska produkter. Och, sist men inte minst, forskningen i den så kallade etanolpiloten. SEKAB hör faktiskt till de som kommit längst i världen med att hitta formeln för hur man ska göra den där andra generationens etanol som är så åtråvärd.

"Nu vet vi att processen fungerar utmärkt"

– Det vi vet idag, det är att den processen fungerar. Den fungerar alldeles utmärkt. Men nästa steg är att skala upp den till full skala och det är en ansenlig investering.

Du måste producera 100 000 kubikmeter etanol för att få lönsamhet. Vilket betyder att du i runda slängar behöver ungefär 400 000 ton råvara. Så det är en ganska stor apparat.

Enligt Anders Fredriksson är SEKAB  nu alltså redo att göra det som var meningen från allra första början, starta tillverkning av andra generationens etanol. Varhelst man nu kan få tillgång till 400 000 ton skogs- eller jordbruksavfall på ett effektivt sätt.

Redan där finns en osäkerhet. Ingen har ännu försökt samla in tex toppar och grenar och rötter i så stor skala. Man vet inte riktigt hur det ska gå till, berättar Anders Fredriksson. Och som så ofta förr i SEKABs historia skulle det krävas väldigt mycket pengar för att ta nästa steg.

"Än så länge är sockerrörsetanol en mindre riskfylld investering"

SEKAB har i ett års tid letat på lämpliga marknader världen över efter den investerare som är beredd att satsa de en och en halv miljard svenska kronor som det skulle kosta.

Anders Fredriksson hävdar att suget efter etanol är större än nånsin utanför Sverige, men varför är det då ingen som tar chansen?

– Jag kan svara med en motfråga. Varför borrade ingen efter olja i nordsjön på 30-talet? Jo, för att den låg och flöt på marken nere i Texas och Saudiarabien.

– Den lägst hängande frukten idag det är sockerrör från Brasilien. Du planterar ett sockerrörsfält, du får 800 liter per hektar. Du klämmer i stort sett sockerjuicen med en stor kross rakt ut, och så jäser du det där och har det färdigt. Det är klart att det är det lättaste sättet att göra det.

– Så länge det finns billigt land, som det fortfarande finns i Brasilien så är ju den råvaran relativt billig. Men det är ju bara en tidsfråga innan den inte kommer att finnas tillräckligt.

Sverige med i kapplöpning om andra generationens etanol

Inget land har hittills kommit igång med storskalig produktion av andra generationens etanol, men Italien, USA, Brasilien och Sverige tillhör de som är med i kapplöpningen.

Anders Fredriksson har precis kommit tillbaka från en resa till Kina, där det sedan en tid tillbaka är förbjudet att göra etanol av vete. Och när jag frågar honom var han tror att en anläggning som grundas på SEKABs metod skulle kunna komma att byggas svarar han ganska direkt:

– Den känsla jag har fått när jag rest runt är att det genuina drivet efter det här det finns i Asien. Man märker när man pratar med en indier eller en kinesisk företagare att de ser råvarubristen som ett betydligt större och mer akut problem än vad européer och amerikanare gör.

– Det är klart att som svensk skulle man gärna se att den ligger i Sverige, men rent affärsmässigt så spelar det givetvis ingen roll var kunden befinner sig. Hela världen kommer att behöva den här teknologin, inte bara Sverige.

Sveriges första etanolproduktion började i Örnsköldsvik

Sveriges första etanolproduktion startades på Domsjöområdet i Övik i början av 1900-talet. Då gjordes etanolen av svartlut från pappersmassafavriken. Idag är råvaran mest majs och sockerrör. Sedan årsskiftet är råvaran certifierad av EU. I höstas lade SEKAB ner framställningen av etanolbränslet E85 till flexifuelbilar, men man fortsätter att göra biodiesel till lastbilar och innerstadsbussar.

Nu framhåller man också gärna det man kallar sin gröna kemi, där etanolen förvandlas till komponenter i lösningsmedel, spolarvätska, färger och lacker, läkemedel, parfymer mm. Allt bättre för klimatet än när samma kemikalier produceras med fossil olja som bas.

När jag visas runt i anläggningen råder det hög säkerhet. Jag får varken ha bandspelare eller mobil på, på grund av risken för gnistbildning som skulle kunna få allt att explodera.

Men på behörigt avstånde från de heta, kromade och ättiksluktande kärlen ger företagets utvecklingsingenjör inom kemi , Jonas Markusson och Kristina Nilsson sin bild av företaget:

– Det började ju.. det blev ju mycket negativt. Ibland får vi nog ta till oss att det var befogat, men ofta är det en onyanserad debatt som jag tycker kan vara litet jobbig. Ja, det har varit upp och ner.. säger Jonas Markusson.

– Vi tror ju på etanol, och det är många med oss som tror på etanol. Det finns så mycket möjligheter ur den råvaran. Vi står färdiga att börja leverera grönt, det tycker jag vi har lärt oss, fyller Kristina Nilsson i.

SEKAB har nu samlat ihop sig kring sin kärnverksamhet. Förhandlingar pågår för att hitta en lösning för forskningsanläggningen, etanolpiloten och slippa säga upp personal som varslats, och jag får mail som visar hur många utländska företag som är intresserad av SEKABs tjänster. Det handlar om att utvinna olika produkter ur spån och grot och göra etanol av eukalyptus, boosta biogasanläggningar och så göra mer kemikalier av etanol.

"Suget efter etanol är större än någonsin", säger alltså Anders Fredriksson.

Men, kommer då den här råvaran att räcka till?

Det du ställer nu det är ju en bredare fråga, som jag tror väldigt få vågar ställa, och jag vet inte om jag vågar svara på den. Frågan du ställer egentligen är ju; kommer jordens resurser att räcka till? Och min högst personliga uppfattning är: nej, jag tror inte det.

– Jag tror att vi successivt  kommer att styras in till att leva betydligt mer resurssnålt än vi har gjort. Och då pratar jag inte om att man recyklar några mjölkkartonger, utan jag pratar om ett radikalt annorlunda sätt att leva.

– Och det kan varken SEKAB eller någon annan lösa, utan det måste alla människor hantera, avslutar Anders Fredriksson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".