Agenda 21 - var tog du vägen efter Rio -92

11 min

Hela världen samlades i Rio 1992. Över hundra världsledare fanns på plats, tusentals frivilligorganisationer och många forskare närvarande. Alla verkade enade om, att få till ett avtal om en hållbar världsordning. En ny väg där social, ekonomisk och ekologisk utveckling skulle gå i hand i hand. I Sverige skulle de lokala Agenda 21 kontoren som inrättades i de flesta kommuner bana vägen. Men vad hände med dem? Och vad hände med det ambitiösa hållbarhetsarbetet som många kommunpolitiker slagit sig på bröstet för?

Statsvetaren Björn Forsberg har studerat Agenda 21 rörelsen i Sverige och berättar om en tid då det faktiskt såg ut som att många makthavare ville ställa om samhället i en mer  hållbar riktning. 

– Det var fascinerande att se  hur oerhört radikalt, jag skulle nästan säga revolutionärt, många politiker resonerade kring de här frågorna. Man talade om underifrån perspektivet och det här som den stora framtidsfrågan och om systemskifte. Det fanns en väldigt radikal jargong om detta. 

Klimatmagasinet Effekt om Björn Forsbergs bok "Omställningens tid"

Agenda 21, alltså en agenda för det tjugoförsta århundradet slogs tillsamman med en rad andra konventioner och deklarationer fast i Rio 1992. I handlingsprogrammet för Agenda 21 lyfte man fram ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Arbetet skulle ske långsiktigt och involvera så många av medborgarna som möjligt, det var alltså klart uttalat att mycket av ideérna och genomförandet skulle ske via kommunerna och människorna som bor där. Men vad hände? Idag är det få som ens vet vad Agenda 21 är, inte ens i växeln för landets näst största stad.

– Välkommen till Göteborgs stad.

– Hej! Jag skulle vilja tala med någon som jobbar med Agenda 21 frågor.

– Ja du, det var en bra fråga, jag har inget sökord på det.

Ja så här låter det i flera av dom kommuner som vi ringde upp. Även om delar av det arbete som Agenda 21 kontoren utförde finns i andra delar av kommunernas organisation, och sällan kallas Agenda 21 längre, så är det mycket som tyder på att Agenda 21 inte har fått den djupgående påverkan på samhället som många då önskade. Forskaren Björn Forsberg säger att när klassiska tillväxtfrågor, kopplade till politiska beslut kom upp på kommunernas agendas, så fick hållbarhetstänkandet stryka på foten.

– Så snart det handlade om att bygga en förbifart, bygga ut trafikapparaten eller att satsa på  nya konsumtionspalats eller flygplatser så offrades hållbarhetsperspektivet generellt kan man säga, säger Björn Forsberg. 

 Men alla är inte överrens om att det blivit sämre. Jag tar mig till Linköping, domkyrkans klockor slår när jag öppnar den stora porten till stadshuset. 

 Helena Kock Åströms är miljöstrateg och jobbar efter den Agenda 21 plan som Linköpings kommun  tog fram 1993. Hennes bild är inte att hållbarhetsarbetet fått stå tillbaka och nedmonterats. 

– Nej det håller jag inte med om. Men däremot att det ser annorlunda ut. Om man tittar på Agenda 21 rörelsen inledningsvis, som jag har uppfattat det, så byggde det på ett starkt underifrån perspektiv,  men inte alltid, det måste också mötas av ett ovanifrån perspektiv. Folkrörelserna måste mötas med beslutsfattarna och det tror jag sker i mycket större utsträckning idag, inte bara i Linköping utan generellt, genom att vi har ökat insikten om att vi måste arbeta med hållbarhetsfrågorna, det går inte att ställa sig utanför detta, säger hon.

Handlingsplan för Agenda 21 i Linköping

Hon berättar om kommunens alla miljöprojekt när det gäller biogas, fjärrvärme och deras mål att kommunen ska vara koldioxidneutral redan 2025, men också om samarbetet med skolor, företag och organisationer. Även om hon säger att det är färre ideela föreningar som är med i arbetet nu jämfört med förut, så tycks den gamla Agenda 21 tanken om medborgarnas delaktighet finnas kvar och fungera ganska väl i Linköping. Däremot är det precis som i många andra kommuner svårt att förändra verksamheter som gynnar den ekonomiska tillväxten men som står i strid mot en hållbar utveckling, som tillexempel externa köpcentrum. Helena Kock Åström skulle gärna se en tydligare inriktning mot alternativ till exempelvis konsumtion och tycker faktiskt att politikerna lyssnar på åsikter av det här slaget, även om besluten när alla målkonflikter uppenbarar sig inte alltid går i hållbarhetens namn.

– Det finns målkonflikter som vi står inför dagligen, det är ett problem. Jag tror att vi måste jobba oerhört långsiktigt med livsstilsfrågor, att ha ett brett kulturutbud är ett alternativ till konsumtion och att ha ett rikt föreningsliv och stötta det. Jag tror att det är dessa delar man måste arbeta med, säger Helena Kock Åström i Linköping.

Jag förflyttar mig några mil norrut, till Norrköping som precis som Linköping satsat stort på externa köpcentrum och vägar som gör det lätt att ta sig dit. En utveckling som går på tvärs med flera av dom riktlinjer som finns i  Agenda 21. Det miljöpartistiska kommunalrådet Mattias Stenberg pratar gärna om kommunens alla miljösatsningar och hävdar att Agenda 21 arbetet i kommunen, som inte heter så längre, nu genomsyrar kommunens verksamhet. Men han medger trots detta, att det inte är så lätt att få ihop hållbarhetsarbetet när den ekonomiska verkligeten knackar på dörren. 

– Nej det där blir ju en jättesvår fråga. Vad säger vi när en aktör kommer till stan och erbjuder 100 arbetsplatser när vi har jätteproblem med arbetslöshet i Norrköping, vi har svårt att få ekonomin att gå ihop och ser möjligheten att stärka ekonomin kortsiktigt, det är jättesvåra frågor naturligtvis. 

– Men skulle ni kunna säga nej till en sådan utveckling?

– Ja det tror jag och i framtiden kommer vi nog göra det. Men framförallt ser vi ett ökat fokus på att använda befintliga miljöer i stadskärnan (för att inte ta mer mark i anspråk) är det som är framgången, säger Mattias Stenberg, kommunalråd (MP) i Norrköping.

Så här i backspegel säga att Agenda 21 rörelsen lever kvar, men att dom radikala inslagen, att ifrågasätta tillväxtekonomin och att förändra samhället mer i grunden har försvunnit. Den har också tappat i styrka när det gäller det folkliga engagemanget även om det naturligtvis kan skilja sig från kommun till kommun. En förklaring till att frågorna, om livsstil, folkhälsa och medborgardemokrati tonats ner tror statsvetaren Björn Forsberg beror på det stora investeringsprogram som Göran Perssons regering  införde i den senare delen av 90:talet. För att kommunerna skulle få ta del av de miljarder som delades ut var de tvungna att ha mätbara mål som tydligt kunde redovisas med siffror. Därmed försvann de lite mjukare frågorna som livsstil, folkhälsa och demokrati menar Björn Forsberg. 

Idag är pengarna från de stora investeringsprogrammen slut. Många av Agenda 21 samordnarna har försvunnit eller är alltså en del av kommunernas ordinarie miljöarbete. Men att med det säga att kommunernas hållbarhetsarbete på grund av detta inte existerar, eller att Agenda 21 inte skulle ha betytt någonting vore felaktigt. Många miljösatsningar som gjorts hade inte blivit av utan satsningarna som gjorts, och Agenda 21 kontorens ibland lite isolerade verksamhet är i många kommuner nu en mer naturlig del av verksamheten, ja det menar i alla fall Helena Kock Åslund, före detta Agenda 21 samordnare i Linköping, som nu har titeln miljöstrateg. 

– Vi har utvecklat arbetet under lång tid och har integrerat den ekologiska och sociala dimensionen med större tydlighet än vad vi hade i början. 

Statsvetaren Björn Forsberg däremot är mer skeptisk till vad som hände med Agenda 21 rörelsen.

– På ett sätt har det gått framåt men ser man till den större bilden så har det gått bakåt, det är vad min forskning på området visar.

Men hur gick det då med dom andra konventionerna och deklarationerna som togs fram i Rio för tjugo år sen? Ja den så viktiga Riokonventionen som handlar om att hindra utarmningen av biologisk mångfald är inte heller någon vinnare. I en nyligen publicerad artikel i den vetenskapliga tidsskriften Nature menar forskare från 17 länder att förlusten av biologisk mångfald dom senaste tjugo åren varit så stor att den nu inte bara hotar dom djur och växtarter som drabbas direkt. Nej även dom ekosystemtjänster som vi nyttjar, tillexempel rent vatten, bördiga jordar och fisk hotas om utvecklingen fortsätter som idag. Men enligt forskarna går det att vända utvecklingen med kraftfulla åtgärder, något som dom hoppas ska komma upp på bordet vid Riomötet som inleds idag. 

I Rio 1992 undertecknades också den första klimatkonventionen, och vi vet ju alla hur det har gått med den. Till slut fick man ju förvisso till Kyotoavtalet som till skillnad från dom andra avtalen faktiskt är bindande. Men eftersom inte alla länder följer protokollet och man inte lyckats få till något nytt avtal så är ju inte resultatet så här tjugo år efter Rio att betrakta som lysande. 

Men trots alla avtal som mer eller mindre lyckade avtal så menar Måns Nilsson, forskningschef på Stockholm environment institute att Rio-92 gjort ett stort avtryck i det globala hållbarhetsarbetet.

Och  med tanke på hur svårt det är, och har varit att få till globala avtal på miljöområdet så frågar jag mig om det inte finns någon annan väg att gå, Måns Nilsson på Stockholm environment institute, SEI  som följer förhandlingarna svarar att om inte FN systemet levererar nu så är det kanske dags att begränsa antalet länder som ska komma överrens.

– Du kan plocka ut tio länder som släpper ut nästan all koldioxid i världen och du kan plocka ut tio länder som står för nästan all innovation och teknikutveckling om energi i världen. Det kanske skulle vara en bra idé att fundera på om man ska börja med en lite mindre ”klubb” av länder som kan diskutera gemensamma åtaganden och en färdplan framåt, snarare än att förlita sig på de här multilaterala förhandlingarna när 200 länder ska komma överrens i konsensus. Det känns inte riktigt som vi har tid med det. 

–  Finns det en risk att de länder som inte får vara med ser det här som en elitklubb som styr över resten av världen.

– Ja, det finns en risk, det är väl därför folk inte vill gå den vägen. Och små länder som Sverige skulle då bli lämnade utanför, säger Måns Nilsson på Stockholm environment institute.

Vetenskapsradion
pelle.zettersten@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista