1 av 13
Vattenhyacinterna täcker stora delar av Winam gulf i nordöstra Victoriasjön. Foto:Pelle Zettersten/SR. KLICKA VIDARE FÖR BILDSPEL
2 av 13
Flodhästspar i Victoriasjön. Foto: Pelle Zettersten
3 av 13
Vattenhyacinterna är vackra men ställer till problem. Foto: Pelle Zettersten/SR
4 av 13
Titus Moa styr sin båt och berättar om natur och människor kring sjön.
5 av 13
Peter Akoll, forskare vid Makerere universitetet i Uganda.
6 av 13
Fiskare återvänder efter nattens fisketur. Foto: Pelle Zettersten/SR
7 av 13
Det kan vara svårt att ta sig fram med båt bland vattenhyacinterna. Foto:Pelle Zettersten/SR
8 av 13
Vattenhyacinternas stjälkar är luftfyllda vilket gör att de flyter bra. Foto:Pelle Zettersten/SR
9 av 13
Blundande flodhäst. Foto: Pelle Zettersten/SR
10 av 13
Nilvaran (unge) på en liten ö i Victoriasjön. Foto: Pelle Zettersten/SR
11 av 13
En skuggstork väntar på en godbit när fiskare rensar sina nät. Foto: Pelle Zettersten/SR
12 av 13
Kungsfiskare.Foto: Pelle Zettersten/SR
13 av 13
Silkeshäger som tar sig fram på vattenhyacinterna. Foto: Pelle Zettersten/SR

Vattenhyacinterna - ett gissel för Victoriasjön

Reportage Victoriasjön
8:49 min

Övergödningsproblemen i Afrikas största sjö, Victoriasjön, är enorma. Stora mängder orenat avloppsvatten och näringsämnen från jordbruket väller ut i vattnet och har inte minst gynnat den vattenhyacint som togs till Afrika från Sydamerka för länge sedan och som sen spridit sig till Victoriasjön. Trots att hundratals miljoner kronor har satsats på att få bort, eller i alla fall begränsa, vattenhyacinternas utbredning så fortsätter de näckrosliknande växterna att orsaka problem.

Här är vattenhyacinterna som ställer till problem och gör det svårt att ta sig fram på sjön, säger Titus Moa. Han får stänga av den lilla utombordaren och ta bort växterna som trasslat in sig i propellern, sen drar han igång motorn igen.

Titus Moa är en mångsysslare. Han tar turister ut i sin avlånga träbåt för att titta på flodhästar, fåglar och andra djur, men han är också aktiv i flera naturvårdsprojekt i området kring sjön här i sydvästra Kenya, strax utanför staden Kisumu. Bland annat försöker han skydda de områden där flodhästarna går upp på natten för att beta. Men nu är det tidig morgon och de jättelika flodhästarna ligger i vattnet, skyddar sig mot solen och vilar, vi ser säkert 15 stycken på vår färd.

Titus försöker härma flodhästarna för att få dem att titta upp, de ser på oss en stund och viftar lite på sina små öron, men sjunker sen sakta ner igen under ytan.

Vattenhyacinterna ligger som en grön matta över stora områden i Winam bukten, i den nordöstra delen av sjön. Förutom att vattenhyacinterna gör det svårt för fiskare att ta sig fram och lägga nät så gagnar de insekter som kan fortplanta sig på växterna vilket ökar på spridningen av sjukdomar som tillexempel malaria. Växterna proppar igen rören till avloppsanläggningar och färskvattenintag och orsakar stora problem för de omkring 30 miljoner människor som bor i de olika länderna kring sjön. Och vattenhyacinterna ställer förstås också till problem för naturmiljön.

Hyacinterna förhindrar syresättningen av vattnet, och när döda växter sjunker till botten så går det åt syre för att bryta ner dem. Det tjocka täcket gör också att solljus inte tränger ner genom vattenytan vilket försvårar fortplantningen hos flera fiskarter. Ingen vet med bestämdhet varifrån vattenhyacinterna som flyter på ytan kommer, men de flesta forskare tror att den inplanterades från Sydamerika till Afrika för över hundra år sen, sen har den sakta men säkert spridit sig rejält, men det var inte förrän på 1990-talet som de började ses som ett problem i Victoriasjön. Flera försök har gjorts för att få bort växten. Man prövat att skära upp hyacinterna i små delar, det visade sig inte fungera alls. Istället blev det ännu fler. Ett mer omfattande projekt som finansierades av Världsbanken, FN och EU, nämligen att plantera ut en insekt som äter vattenhyacinter inleddes 1997 och var under flera år framgångsrikt. Men, eftersom näringsämnen ständigt tillförs sjön, från jordbruk, orenade avlopp och från skogsmark som skövlats så tyder mycket på att situationen återigen är alarmerande och hyacinterna återigen blir fler.

Vi förflyttar oss till storstaden Nairobi och det relativt nystartade forskningslaboratoriet BecA hub, ett institut som servar forskare från både Central och Östafrika. Där träffar jag Peter Akoll från Uganda som är med i ett forskningsprojekt som studerar miljösituationen i Victoriasjön, han menar att de inplanterade insekterna har gjort stor nytta men att man inte vet varför insekterna inte lyckats het och hållet. Ett nytt forskningsprojekt kommer snart sätta igång för att se hur många insekter som finns kvar och vad man kan göra för att förbättra metoden.

Jag frågar honom om det egentligen är så bra att plantera in ytterligare en okänd art i sjön med tanke på de dåliga erfarenheterna man haft tidigare. förutom vattenhyacinterna så planterades en fiskart, nilabborren in i sjön på 1950-talet. Den var så glupsk att den åt upp en rad unika fiskarter i Victoriasjön och ses, precis som vattenhyacinterna som ett stort miljöproblem. Peter Akoll svarar att man gjorde en hel del forskning innan insekterna sattes ut och ingenting tydde då på att de skulle påverka ekologin i och omkring sjön. Dessutom äter just den här arten av insekt bara vattenhyacinter, så när de inte har någon mat kvar dör de.

Men, säger han, vem vet, kanske insekterna så småningom kan anpassa sig och börja äta annan föda vilket kan ställa till problem, men det tar nog lång tid, och är i så fall en fråga för framtiden, säger Peter Akoll, forskare på Makerere universitetet i Uganda men som jag alltså träffar i på ett forskningsinstitut i Nairobi.

Tillbaka till Victoriasjön med Titus Moa, vi åker med båten längs ett skogområde som Titus har varit med och återplanterat, ett lyckat projekt som gagnar både däggdjur, fåglar och fisk. Han är uppenbart stolt över projektet som han var ansvarig för. Men han berättar att han är orolig för Victoriasjöns framtid då fler och fler människor i regionen flyttar närmare sjön, odlar, bygger hus och tar upp fisk från vattnet. Det ökar på övergödningen och gynnar vattenhyacinterna. Och han ger inte mycket för de forskare som säger att insekterna fortfarande har stor påverkan för att hålla bort vattenhyacinterna.

Vattenhyacinterna växer betydligt snabbare än vad insekterna hinner med att äta upp menar Titus Moa och han har sin egen idé om hur man skulle kunna minska på vattenhyacinterna. Genom att skörda hyacinterna och med hjälp av båtar lägga det på land skulle de kunna användas som gödsel, man skulle kunna göra biogas av det och bygga olika saker, något som faktiskt till viss del sker redan idag om än i mindre omfattning. Vattenhyacinterna skulle kunna bli en tillgång istället för ett problem, även om det förstås skulle kosta mycket pengar, avslutar Titus Moa vid Winam bukten utanför Kisumu.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".