1 av 6
Ständigt ökande trafik i Tanzanias största stad Dar Es Salaam. Foto:Anders Wennersten/SR
2 av 6
Johan Rockström
3 av 6
Det byggs för fullt i Tanzanias största stad Dar Es Salaam. Foto:Anders Wennersten/SR
4 av 6
Skolklassen vid busstationen Ubungu.
5 av 6
Zebror inte i Tanzania men i Hells gate national park, Kenya. Foto:Pelle Zettersten/SR
6 av 6
Rök efter koleldning för bland annat matlagning fyller luften på morgnarna. Foto:Anders Wennersten/SR
Tanzania

Ekonomi och befolkningstillväxt i rekordfart

"Vi afrikaner är de lyckligaste människorna på jorden"
23 min

Europas befolkning minskar med 9 procent de närmsta 90 åren och Kina och Ryssland tappar hundratals miljoner invånare. Under samma tid kommer befolkningen i Afrika öka med över 240 procent. I Tanzania var invånarantalet 1950 lika stort som i Sverige, idag bor där 45 miljoner människor. Om 40 år väntas befolkningen i landet fördubblats till 100 miljoner. Om 90 år kan den enligt en FN prognos nå upp till hela 300 miljoner. Reporter Anders Wennersten tar oss med till Tanzania där den ekonomiska tillväxten är rekordstark samtidigt som befolkningen växer stort, en svår ekvation att få ihop både ur ett fattigdoms- och miljöperspektiv.

Busstationen Ubungu, i utkanten av Tanzanias största stad Dar Es Salaam, vid Indiska oceanen. Strömmen av bussar rör upp det röda dammet som lägger sig över de nyanländas väskor och kläder, över slitna skor och efter ett tag för en del förväntansfulla,  även över tummade förhoppningar. 

Staden möter upp med all sin intensitet och tuffhet för de flera hundra som flyttar till Dar Es Salaam - varje dag.  Urbaniseringen blir fysiskt påtaglig där en pulserande ström av bussar kör genom den stora busstationens hjärta med arbetssökande. 

De kommer från inlandets vidder från landets över hundra etniska grupper, Kikuyo, sukuma, Luo folket. En del traditionellt klädda, som sen, med knyten, husgeråd och filtar söker sig vidare i trafiksystemets artärer. Många kommer med starka drömmen om framgång- att etablera sig i staden. Bli del av det moderna samhället. Köpa egen lägenhet i något av de nybyggda höghusen. Handla mat i snabbköpet. Kanske till och med kunna sätta sina barn i skolan intill busstationen. 

Tanzania har, i likhet med flera östafrikanska länder, haft en ekonomisk tillväxt på 6-7 procent under hela 2000-talet. Gruvdriften går starkt framåt.  Servicenäringar som turism likaså. Landet ligger i tillväxtens toppskikt för kontinenten som i sin helhet genomgår ett regelrätt handelsrace. Bara mellan Kina och Afrika har handeln på tio år tiodubblats. 2011 var den 127 miljarder dollar.  Inflation har begränsats, bankreformer genomförts, konflikterna blivit färre. Men vad som också ökar är antalet människor i Afrika.  Dramatiskt. 200 miljoner fler de senaste tio åren. Lika mycket som invånarantalet sammantaget i Storbritannien, Tyskland och Frankrike. På tio år. Medelklassen och konsumtionsklassen växer. Liksom antalet människor i bakvattnet. Att lyfta hela befolkningen från fattigdom är minst sagt en utmaning. 

– Jag är en av dem som bor därnere, säger Amiri, idag 49 år gammal.

 Han pekar mot den oljiga, skräpiga strandremsan under ett naket träd intill färjeläget med båtarna till turistparadiset Zanzibar. Han hör inte till de nyanlända. Han tror det är 15 år sedan han lämnade sin familj och tog bussen dom sju timmarna hit från sin hemby, men han lever fortfarande utan jobb, utan bostad. Familjen, sin fru och dottern Mariamo som han tror är 25 år, har han inte haft råd att besöka på 13 år säger han. Kanske skäms han lite också över att framgången uteblivit. 

– Jag vet inte ens om min fru har gift om sig säger han. Vi sover många tillsammans på stranden, flasksamlare och tiggare. Vi försöker skydda varandra för ibland rånas vi. 

På andra sidan strandgatan intill Amiris nattläger ligger raden av banker och de snabbväxande storföretagens kontor. Tillväxten i ekonomin och tillväxten i befolkningen jagar varandra som katt och råtta där den ene i stor utsträckning är en förutsättning för den andra. I potten för tillväxten ligger miljön. 

28- åriga Hassan skjutsar in mig på motorcykel i ett av de slumliknande områdena i Dars mörkare ytterområden. Från luften ser det ut som en ring av korrugerad blänkande plåt runt och in mot citykärnan. Området här säger Hassan var för tio år sedan skog. Idag är det bebyggt med mycket enkla hus av omålad cement.

– Här fanns då inga vägar berättar han, inga bilar eller småbussar, sådana som kallas dala dalas, berättar han, bara smala steniga stigar här mellan träden. Man var tvungen att gå långa sträckor för att komma till stora vägen. 

Den som tvärtom tar bussen bort från stan inåt landet, kan efter åtskilliga timmar nå några av världens mest spektakulära och förnämliga naturområden, det mytomspunna Serengeti, Ngorongorokratern, Lake Manyara. Det senare ett bevingat paradis med 400 fågelarter. I Serengeti, räknas gnuerna, zebrorna och gasellerna i miljoner. Men trycket på mark  såväl i som utanför parkerna, där viltet i stor utsträckning redan är bortskjutet kommer minst sagt att växa om befolkningen så bara kommer i närheten av FN:s prognosförsök. Men, det finns rejält med mark att ta av menar ekonomen Francis Matambalya som är expert på internationell handel, kommer från Tanzania och jobbar vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. 

 – Afrika,  den största världsdelen efter Asien, den minst urbaniserade, har idag med sina över 50 länder en total befolkning som faktiskt understiger invånarantalet i Indien, i sin tur till ytan bara en tiondel så stort som Afrika. Det finns gott om mark att ta av för att odla upp säger han igen, och ifråga om Tanzania, är landet för människorna, inte för gaseller och gnuer.  Ni européer dödade i stor utsträckning era vilda djur, amerikanerna dödade nästan alla sina bisonoxar.  Och vad gäller trycket på mark genom befolkningsökningen, lindras den genom urbaniseringen, genom flytten tills städerna.  

Urbanisering och befolkningstillväxt har alltid varit ekonomiska tillväxtmotorer säger ekonomen Francis Matambalya. Medan en kritiker till urbaniseringen kanske skulle invända att den mer konsumtionsinriktade livsstilen i städerna är mer resurskrävande än den på landsbygden. 

Urbaniseringen som en väg ut ur fattigdom. Och Afrika, världens alltså idag minst urbaniserade kontinent, är inte underutvecklat för att befolkningen växer fortsätter Matambalya, utan för att vi på kontinenten inte nyttjar våra resurser. De nyttjas av andra, säger han.

– Ett problem är att  multinationella företagens partners inte blir det lokala näringslivet utan de lokala politikerna, vilket öppnar för korruption. 500 år har det hållit på - som ett afrikanskt dilemma. Vi tanzanier har inte nog kompetens att förhandla och väst vinner därigenom terräng på flera sätt. Oavsett befolkningarnas storlek, menar Francis Matambalya. 

Åter inne i slummen, kommer ett bröllopståg… 50 personer dansar in som en svans mellan gränderna kring musikernas medryckande höga tempo, med brudparet i fokus och med känslan av framtidstro mitt i enkelheten. Ifall hon, den leende bruden i Dar Es Salaams enkla bebyggelse, följer genomsnittet i landet, kommer hon få runt fem barn. Hade hon bott på landsbygden hade hon fått uppemot sex eller sju barn. 

Medan befolkningen i Europa fram till år 2100 minskar med 9 procent, och i Asien ökar med lika mycket, kommer den i Afrika under motsvarande period, de närmaste 90 åren öka med över 240 procent. Allt enligt en FN prognos. Liksom i övriga världen för att befolkningen blir äldre, men också - till skillnad mot övriga världen - på grund av de fortsatt stora barnkullarna. För hennes roll som mor i en kommande storfamilj innebär befolkningsexplosionen särskilda utmaningar.

Vid ett stort kvinnokonvent på ett av de finare hotellen i staden deltar Halima Shariff från African women leader network. Hon berättar om den höga andelen kvinnor som dör i barnsäng varje år på grund av brister i graviditets- och förlossningsvården. Om dödsfallen i samband med abort. Men också om att kvinnornas bidrag till den ekonomiska utvecklingen behöver uppmärksammas och kvantifieras. För att stärka de inte sällan rejält marginaliserade. 

– Nu när landet utvecklas i snabb takt deltar kvinnor inte tillräckligt i det offentliga samtalet, vare sig i ekonomiska, sociala eller politiska frågor, säger hon.

Och för att stärka kvinnornas roll är det också viktigt att diskutera något som i viss mån ännu är ett tabu…familjeplanering. Något som för inte alltför länge sedan av en del sågs som ett västerländskt påfund för att styra över afrikaners rätt att skaffa barn, men som fortfarande är kontroversiellt.

 – Rent tekniskt är jag frestad och säga att vore det bra med färre födslar, säger Halima Shariff. Det skulle ge ekonomin en chans att hinna ifatt. Regeringen skulle kunna investera mer i utbildning och hälsa t.ex. för en befolkningsutveckling mer utifrån kvalitet än kvantitet. Men rent kulturellt är det annorlunda. Ingen, allra minst politiker, vill tala om krav på färre barn, det finns inte på agendan. Däremot talar vi om möjligheten att planera familjen så barnen föds kanske med 2-3 års mellanrum för att förbättra möjligheterna till skolgång till exempel.

Men det här är inte lätt. Kulturen går i en riktning och ekonomin i en annan. Kulturen förändras långsamt. Ekonomin snabbt. Kinas ekonomi rusar, trots eller lite tack vare ettbarnspolitiken, beroende på vem man frågar. Men vi vill inte, kan inte ta samma drastiska väg - av kulturella skäl, säger Halima Shariff.

Stora utmaningar, utbildning, socialförsäkringssystem, sjukvård. Världsbefolkningen fortsätter öka - men det är till stor del på grund av folkökningarna i just Afrika. Om 90 år är vi omkring 3 miljarder fler människor på jorden än idag. Det motsvarar ytterligare med råge de som idag sammantaget bor i Europa, Afrika, Nordamerika och Sydamerika. Och samtidigt - trots det - minskar exempelvis Kinas befolkning motsvarande tid, de närmaste 90 åren, med 400 miljoner. För bägge regionerna gäller att verkligen utnyttja den period i utvecklingen då andelen yrkesverksamma i befolkningen växer medan andelen äldre och barn krymper. Allt för att ländernas invånare ska hinna bli rika innan de blir gamla.  Det säger Afrikaexperten och ekonomen Peter Stein. 

– Demografin är viktig för tillväxten, man brukar tala om en ”demographic divident”, den inträffar i ett land när befolkningen i yrkesaktiva åldrar ökar  på bekostnad av de äldre och de yngre, för de äldre och yngre är då nettobidragstagare. Det är en viktig förklaring till varför de asiatiska länderna hade en stark ekonomisk tillväxt mellan 1960-1990, i det stadiet är ännu få afrikanska länder eftersom det fortfarande föds många barn och att de unga är en mycket stor del av den totala befolkningen.  Afrika har alltså ganska långt kvar innan de kan nå ”the demographic divident”. De senaste tio åren visar dock att Afrika inte sitter fast i en fattigdomsfälla, det gäller för Afrika liksom andra delar i världen att skapa ekonomiska system i   som öppnar ekonomin för utrikeshandel och företagande får man ekonomisk tillväxt. Om afrikanerna kan fortsätta att reformera sina ekonomier så kan de fortsätta växa och i framtiden kunna dra nytta av ”the demographic divident”, säger ekonomen Peter Stein.

Så utvecklas de, hand i hand, tillväxten såväl i ekonomi som befolkning. Med stora sociala och politiska utmaningar när tiotals miljoner nya invånare de närmaste decennierna bara i Tanzania ska få del av växande socialförsäkringssystem, vård, utbildning. Och med miljön i potten när byggandet av nya vägar, bostadsområden och olje- och gasutvinning tar fart. 

Globalt ska ytterligare ett par tre miljarder människor in i den västerländska tillväxtmodellen som traditionellt bygger på ständigt växande materiella behov hos en ständigt växande befolkning. Men som demografiskt rimmar illa med världen så som den ser ut idag med krympande befolkning nu eller de närmaste decennierna i länder som Kina, Ryssland, Japan och Brasilien, stagnerande invånarantal i Europa och exploderande befolkningstal i stora delar av Afrika. Det blir därmed en svårlöslig ekvation. Globalt ökar inte längre antalet barn som föds per år, vilket är början på slutet till befolkningstillväxten. Men barnafödandet i Afrika avviker alltså dramatiskt från mönstret. I Tanzania föder kvinnorna fortfarande 6 barn i snitt, precis som i Nigeria, Kongo Kinshasa, Burkina Faso, Zambia, Somalia och Malawi. I Kenya och  Liberia är snittet 5 barn per kvinna. För Niger är antalet 7. Om fyra barn överlever i varje familj fördubblas befolkningen varje generation.

Och sett utifrån miljön sänder den kraftiga ekonomiska och befolkningsmässiga tillväxten i Afrika också viktiga signaler om ansvar till de utvecklade västländerna. Det säger Johan Rockström som är professor i miljövetenskap vid Stockholm universitet och chef för forskningscentret Stockholm resilience center.

 – I samma takt som de fattigaste nationerna behöver utnyttja mer av sitt utrymme för att släppa ut växthusgaser, att använda mark, vatten, metaller etc. så måste nationer som Sverige och andra OECD-länder ställa om mycket snabbare för att bereda väg och utrymme för den utveckling vi ser i de fattigaste länderna. Det handlar egentligen om en utjämning, en global fördelningspolitik av det återstående miljöutrymmet på jorden. Vetenskapen pekar tydligt på att vi behöver ställa om till en fossilfri världsekonomi inom 40 år, det är tekniskt möjligt och troligtvis önskvärt ur ett ekonomiskt perspektiv att göra det. Det är därför världens chans för de snabbt växande ekonomierna att inte investera sig fast i gammal teknik. I stället kan de gå över till mobilkommunikation direkt, smart kollektivtrafik, att använda sig av smarta investeringar för hållbar livsmedelsproduktion och framförallt gå över till förnyelsebara energisystem.

–  Men de smarta och nya sätten som går att använda, vad ser du för tecken på att det verkligen sker i Afrika?

– I Afrika är tecknen väldigt små, framförallt när det gäller den urbana utvecklingen. Mycket mer skulle kunna göras för att planera städer på ett sätt som möter upp till kraven för en urban livsmiljö, nu växer städerna i stället ganska okontrollerat. När det gäller livsmedelsförsörjning så sker det lite mer. I tillexempel Etiopien så finns det en stor nationell satsning till en mer hållbar, intensiv jordbruksproduktion. Ett land som Tanzania har alla förutsättningar att investera smart på både lång och kort sikt. Det handlar bland annat om  biobränsleproduktion från väldigt effektiv sockerrörsetanol, som Sverige och Tanzania samarbetar om idag, men även storskalig satsning på solenergi, vindkraft och att sluta kretsloppen när det gäller näringsflöden från städer till lantbruk, alltså återföring av urin och fekalier i storskaliga kretsloppsbaserade system. Sådant som vi har väldigt svårt att göra i urbaniserade, moderna samhällen, men som Tanzania, Kenya, Zambia, Uganda och Etiopien har  oerhörda förutsättningar för, om det lyckas är svårt att säga. När det gäller energisektorn så är det den fossila energin som är den snabba, billiga och kortsiktiga lösningen och här behövs det mycket mer långsiktigt tänkande. Så att det finns enormt mycket kvar att göra, säger Johan Rockström på Stockholm reciliense center.

Kanske är lösningen om fler hade samma inställning som 30-åriga Joshua som sitter på en snabbmatsrestaurang och talar om hur bra det är på kontinenten nu. Just nu. Åtminstone för bland andra just honom.

– Här finns inga finanskriser, här är vi familjeorienterade, livet går vidare säger han som själv återvänt till Tanzania efter att utbildat sig sex år i England.

-Vi behöver inte de tjusiga bilar som kräver massor av hårt arbete för att ha råd med. Allt ni är intresserade av i Europa är arbete. Och öl. Min standard, vilken motsvarar långt under en svensk medelklass familjs, min standard är mer än nog för mig. Vi afrikaner är just nu de lyckligaste på jorden, säger Joshua.

Reporter Anders Wennersten
klotet@sr.se

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".