1 av 4
Högst troligt att staten får stå för större delen av notan vid en stor kärnkraftsolycka i Sverige. Foto: Christine Olsson / SCANPIX
2 av 4
Utredare Ingvar Persson. Foto:Johan Bergendorff/SR
3 av 4
Susanne Gerland, jurist på Miljödepartementets rättssekretariat. Foto:Johan Bergendorff/SR
4 av 4
Staffan Moberg, jurist på Svensk försäkring. Foto:Svensk försäkring.

Obegränsat skadeståndsansvar - "en chimär"

Vem ska betala för en stor kärnkraftsolycka i Sverige?
11 min

Vad skulle hända vid ett stort kärnkraftshaveri i Sverige? Vem betalar ut pengar till människor som tvingats lämna sina hem eller blivit skadade, och hur mycket finns det i potten? Härom året klubbade riksdagen igenom en ny lag där beloppen för ersättning har ökat rejält. Men det räcker ändå inte långt om ett stort utsläpp av radioaktivitet sker som i Japan, visar Klotets genomgång. Och nu reagerar dessutom försäkringsbolagen som är osäkra på hur det hela ska gå till ifall de ska betala ut pengar för atomskador?

Staffan Moberg är jurist på branschorganisationen Svensk försäkring. Han var med på den stora krishanteringsövning 2011 när hundratals myndigheter och organisationer övade inför en låtsad kärnkraftsolycka i Oskarshamn.

 – Vid det scenariot, som inte var jätteextremt, så var det ungefär 5000 fastigheter som skulle evakueras, och det var väl tveksamt om man skulle kunna bo i dem framöver. Sätter man ett värde på en miljon per fastighet så är redan de pengar som finns för ersättningar redan förbrukade. De ersättningsnivåer som både gällande och kommande lagstiftning föreskriver räcker inte långt om det inträffar en riktigt stor olycka.

– Så vem får stå för notan då?

– Ja enligt den nya lagstiftningen så ska kärnkraftsbolagen stå för ett obegränsat ansvar men det är lätt att inse att det har man inte. Det här kan röra sig om hundratals miljarder kronor och det finns det ingen som kan finansiera, möjligtvis endast om staten går in slutgiltigt, säger Staffan Moberg på Svensk försäkring. 

Alla de stora försäkringsbolagen hjälps åt med att ta emot skadeanmälningar och skrapar ihop de miljarder som den nordiska atomförsäkringspoolen måste uppbringa. För försäkringsjuristen Staffan Moberg var övningen 2011 en ögonöppnare. Han blev imponerad över det uppställ som finns bland myndigheter om något skulle inträffa i ett svenskt kärnkraftverk men när det gäller försäkringsfrågorna och vilka skador som strålningsflyktingar och företag ska få ersättning för, där märkte han snabbt att det finns många oklarheter. 

– Vi känner oss frustrerade över att det inte finns mer klara regler. Vi hade gärna sett att det klart framgick framgick vilka som har rätt till ersättning och hur själva skaderegleringen ska gå till. Kan man betala ut i förtid, eller måste man vänta tills alla har inkommit med ersättningsanspråk och om pengarna då inte räcker till alla, ska man göra en proportionerlig utdelning till de som har rätt? Det kan ju ta 20-30 år inn an  man i så fall kan påbörja utbetalningarna. Vi har tagit upp det här i remissvar från oss till miljödepartementetet att vi tycker det här är oklart och vill gärna att departementet tittar på de här frågorna och klargör dem för vår del.

– Och vad har ni fått för svar?

– Vi har inte fått något svar alls egentligen, det har sagts att man funderar på att skriva direktiv till en utredning men det har gått ett år nu och en så länge har ingenting hänt, säger Staffan Moberg. 

 Susanne Gerland är jurist på Miljödepartementets rättssekretariat och svarar så här på varför inget hänt ännu kring försäkringsbranschens frågor. 

– Jag kan förstå hans frustration men olika saker tar olika långt tid och vi arbetar med frågorna. Vi är också medvetna om att det finns behov av att se över hur skadereglering och skadehantering skulle kunna se ut efter en större olycka och det finns tankar på att skriva utredningsdirektiv eller någonting liknande om det. I förlängningen om de frågorna finns förhoppningen att vi skulle kunna skapa ett system som fullt ut skulle ersätta allting så att staten inte skulle behöva bära kostnaderna. Men det är orimliga förväntningar tror jag, det kommer inte gå att ordna. Det går att arbeta för att en större del av kostnaderna bärs av de som orsakar skadorna och det ligger i linje med principen att förorenaren ska betala och det är ju det som driver det här arbetet. Det är ett pågående arbete skulle man kunna säga, säger Susanne Gerland på miljödepartementet. 

Privatpersoner kan glömma att få några pengar från sin egen hemförsäkring eller sjuk- och olycksfallsförsäkring, och det kan företag också. Atomskador är alltid undantagna. Istället säger den nuvarande lagsstiftningen att reaktorägarna måste ha en särskild försäkring som täcker radioaktiva skador upp till 3 miljarder kronor och staten ska kunna skjuta till belopp upp till sex miljarder. 

Härom året antogs en ny lag som höjer kraven på reaktorägarna så de framöver måste ha försäkringar som täcker ersättningar upp till 11 miljarder kronor vid en kärnkraftsolycka. Fast de nya reglerna börjar inte gälla förrän tidigast till årsskiftet och det beror på att några EU länder har ännu inte skrivit under den konvention som reglerar det här.  

Kärnkraftsbolagen kommer då utöver sina försäkringar dessutom att ha ett obegränsat skadeståndsansvar. Det låter bra, men när ett bolag har tömt kassan finns det ju inte mer att ta av. Och formellt är det i sammanhanget fattiga dotterbolag som OKG, Ringhals AB och Forsmarks kraftgrupp som äger de svenska kärnkraftverken, och moderbolagen, energijättarna Vattenfall, Fortum och Eon, kan enligt Aktiebolagslagen inte ställas till svars eller tömmas på pengar. I den utredning som förre chefsjuristen på Statens kärnkraftsinspektion, Ingvar Persson, gjort inför den nya lagen, konstateras att det där med ett obegränsat skadeståndsansvar bara gäller på pappret.

 – Bolagen är svaga i den bemärkelsen att de har ett litet kapital att hantera och jobba med, man har ordnat det på det sättet  från moderbolagens sida inom sin koncernbildning. Det gör att ett obegränsat ansvarsbelopp kan ifrågasättas, vad betyder det egentligen? Ett obegränsat ansvar kan man säga är en chimär, för att du kan ju inte ta ut mer pengar än som verkligen finns där, säger Ingvar Persson. 

Det här är något som upprör Bill Dufwa som är professor emeritus i skadestånds- och försäkringsrätt vid Stockholms Universitet och som i 20 år jobbat med EU-lagstiftning. Han anser att regeringen genast måste täppa till det här kryphålet så att energijättarnas moderbolag verkligen tvingas öppna på kassakistan om en reaktor havererar i Sverige. 

– Det låter ju helt vannsinigt, det är klart att de svenska lagstiftarna måste anpassa sig till verkligheten. Ansvaret ska ju naturligtvis ligga hos de stora jättarna, Vattenfall, Eon och Fortum. På något sätt går det, med lite god vilja, säger Bill Dufwa. 

Ett sak som reaktorägarna inte behöver betala för vid en eventuell härdsmälta, är skador på miljön i största allmänhet, de är undantagna av försäkringsbolagen. Bär och vilt och fisk till exempel som har för höga cesiumhalter. Jägaren Åke Granström minns hur det var efter Tjernobylolyckan 1986.

 – Det var ju stor panik! Vi fick veta ett gränsvärde och så sköt man sina djur, för de måste ju ändå skjutas, älgstammen måste ju ha en balans på något sätt. Då fick man veta att det här köttet kan man inte äta så det grävdes ner tonvis med kött i Sverige. Efter ett tag ändrade man gränsvärdet, och det gjorde ju att folk tappade förtroendet till stor del, det är svårt att återupprätta ett förtroende om man har grävt ner så mycket värdefullt kött. Det satte sina spår som säkert fortfarande sitter kvar hos de som var med då, berättar jaktvårdskonsulenten Åke Granström. 

En annan sak som inte täcks av vare sig försäkringar eller lagar är alla kostnader som uppkommer av rykten när folk inte litar på myndigheternas mätningar och gränsvärden. Till exempel en hotellägare som inte längre får några gäster fast marken är friklassad, eller en bonde som får hälla ut mjölk som ingen vågar köpa trots att den är kontrollerad och säker. En studie från den franska strålsäkerhetsmyndigheten IRSN här om månaden kom fram till att de här så kallade ryktesskadorna kan stå för 40 procent av kostnaderna vid en kärnkraftsolycka. Det handlar främst om minskad export av mat, och industriprodukter och minskad turism, berättar forskaren Patrick Momal. 

Samma franska strålsäkerhetsmyndighet räknade också ut att prislappen för en stort utsläpp av radioaktivitet i Frankrike skulle kunna hamna på 4000 miljarder kronor. Vad slutnotan i Japan blir vet ingen idag, men uppskattningar på 1500 miljarder kronor har nämnts. En svensk kärnkraftsreaktor kommer vara försäkrad till en procent av det beloppet som bäst. Miljöministerns budskap är klart. 

– Kärnkraften ska stå för sina egna kostnader och det har också alliansen och regeringen sagt, säger miljöminister Lena Ek (C). 

Men blir kostnaderna för en kärnkraftsolycka höga så lär ändå branschen stå för en del av notan, konstaterar regeringens utredare Ingvar Persson. 

– Ofta går staterna in själva och sanerar, det har ju gjorts vid alla stora olyckor som har hänt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".