1 av 2
Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet är med och granskar klimatmodeller i årets IPCC rapport.
2 av 2
Deliang Chen, professor i fysisk meteorologi vid Göteborgs universitet och en av huvudförfattarna till IPCC rapporten 2013

Klimatkänsligheten kan vara något lägre - men den globala uppvärmningen fortsätter

Ny kunskap om klimatkänsligheten
13 min

Den förra rapporten från FNs klimatpanel IPCC kom 2007. Just nu pågår sammanställningen av nästa rapport där första delen, den som handlar om klimatsystemet, presenteras i Stockholm i september. Då kommer vi alltså att få veta hur klimatforskningen utvecklats de senaste fem åren. Vi har talat med de två svenska huvudförfattarna: Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet och Deliang Chen, professor i fysisk meteorologi vid Göteborgs universitet.

FNs klimatpanel fungerar så att alla länder får föreslå sina bästa forskare inom olika områden, som har med klimat och globala uppvärmningens effekter och åtgärder att göra, sedan får en del bli granskare och andra utses till författare av rapportens olika delkapitel. Jobbet för dem är att titta på och värdera alla vetenskapligt publicerade studier under senare år och göra en syntes. En av de svenska forskare som är med och skriver är alltså Markku Rummukainen. Hans kapitel utvärderar datormodellerna av klimatet och vi träffade honom häromveckan och frågade vad forskarna vet säkert om klimatkänsligheten idag?

– Forskarna är väldigt, väldigt ovilliga att säga att vi vet någonting säkert. Det finns alltid en osäkerhet, eller en ödmjukhet inför kunskapsläget och att vi inte vet allt.

– Men det finns väldigt mycket information, många studier och mycket forskning kring klimatkänsligheten. Och det forskningen tyder, väldigt, väldigt starkt på att klimatet förändras, och väsentligt, när vi släpper ut koldioxid och den ansamlas i atmosfären.

– De förändringarna kommer att bli större på grund av olika processer, återkopplingar i atmosfären, vilka i sin tur bidrar till en klimatkänslighet; hur mycket klimatet förändras och hur mycket temperaturen stiger.

MLK: Men har ni blivit säkrare på hur hög klimatkänsligheten är? Om vi tar sedan 2007 till exempel, när den senaste IPCC rapporten presenterades.

– När man går igenom forskningen som har publicerats sedan 2006- 2007 så har det tillkommit nya resultat. Delvis från vidareutvecklad metodik, men också från nya data och datamodelleringar osv.

– Det verkar fortfarande vara så att spannet för klimatkänsligheten, där de flesta studierna landar, är mer eller mindre oförändrat: klimatkänsligheten ligger någonstans, troligen, mellan 2 och 4,5 grader. Men samtidigt vet vi också att det är ju det troliga spannet. Det finns också resultat som tyder på något lägre värden och det finns resultat som tyder på något högre värden.

– Många av de senare studierna tyder på att de väldigt höga värdena inte verkar lika troliga, sannolika eller lika möjliga, som utifrån den tidigare forskningen. Det finns också nya studier som tyder på att värdet skulle kunna ligga i det nedre området.

MLK: Betyder det att i nästa IPCC studie så tror du att värdet (för klimatkänslighet) kommer att ligga kvar ungefär som det varit tidigare? Att de flesta studierna är mellan 2 och 4,5 grader? Eller tror du att det kommer att justeras neråt?

– Jag har, som sagt, sett många studier som landar inom det här intervallet, studier som landar på något lägre, och man kan väl säga att det har inte varit lika många studier som tyder på höga värden.

Sedan den förra klimatrapporten skrevs har forskarna fortsatt utveckla datormodellerna av klimatet så att de innehåller mer detaljer, till exempel hur mycket kol växter tar upp och avger till atmosfären när det blir varmare. Modeller över vad som händer regionalt när värmen stiger har också blivit tydligare och forskarna är mer säkra på hur havsis och nederbörd och extremväder påverkas. Nu finns nära trettio globala klimatmodeller i Europa, Nordamerika, Asien, Japan och Australien som forskarna använder sig av och ungefär lika många regionala, berättar Markku Rummukainen. Och när det gäller just nyckelfrågan om klimatkänslighet finns en del nya data som kan påverka bilden..

– Vi har ju flera år med mätningar på hur klimatet håller på att utvecklas. Och det finns några enstaka studier som tyder på att de senaste åren skulle kunna tolkas så att klimatkänsligheten är lägre än i den typ av studie som man tidigare har gjort. Därför att den globala medeltemperaturen inte har ökat år för år, även om den ligger högre de senaste åren jämfört med tidigare.

– Sen finns det ju också studier, inte minst när vi bättre lär oss beskriva de olika typerna av partiklar och hur de påverkar klimatet i atmosfären; deras sammanlagda påverkan är kanske något mindre avkylande, och det kan ju tyda på att klimatkänsligheten är något lägre än de högsta värdena som man har sett i studier.

– Så vi har lärt oss att ställa mer frågor så att vi bättre förstår vad det handlar om. Och det är ju också viktigt, om det blir så att vi kan utesluta de allra högsta värdena. Det är ju också en bra lärdom.

De allra högsta värdena som Markku Rummukainen talar om här, det är de studier som visar på 6, 8, 10 graders klimatkänslighet. De ter sig "ytterligare mindre möjliga", säger han. En studie som väckte stor debatt i Sverige för några månader sedan var ett arbete av det norska forskningsinstitutet Cicero, som kom fram till att klimatkänsligheten skulle kunna vara runt 1,9 grader (vilket alltså lägre än IPCCs lägsta bedömningar) Det kom forskarna fram till genom att bland annat räkna in den globala temperaturökningen mellan år 2000 och 2010, som planat ut jämfört med tex rekordåret 1998. Kan den snabba temperaturökningen på 1990-talet ha gjort att vi överdrivit klimatkänsligheten? är frågan forskarna ställer sig. Men den studien kommer inte att komma med i nästa IPCC rapport, enligt Markku Rummukainen, eftersom de norska forskarna ännu inte hunnit publicera några resultat som kunnat granskas av andra vetenskapsmän. I den efterföljande debatten har det också hävdats att hela den globala uppvärmningen skulle ha avstannat de senaste 10-15 åren, men det är fel, säger Markku Rummukainen.

– Nej, det är inte så. Där man kan halka litet på villospår är att man inte har påmint sig att när vi säger den globala medeltemperaturen, så betecknar vi den globala, ytnära lufttemperaturen. Det beskriver inte hela klimatsystemets värmelagring eller förändring.

– När det gäller klimatförändringar, och vad den förstärkta växthuseffekten gör, den här energiobalansen som jorden hamnar i, så går en stor del av den obalansen ner till havet. Det är bara en liten del av den obalansen som med detsamma hamnar, och visar upp sig i atmosfären.

– Sedan har klimatsystemet den grundläggande egenskapen att havet och atmosfären hela tiden pratar med varandra. Och det varierar mellan åren om det är atmosfären som skickar mer värme till havet eller om det är havet som skickar mer värme till atmosfären jämfört med det genomsnittliga och normala.

– Vi kan tex se att om vi tittar på den naturliga variabiliteten, hur atmosfären och havet pratar med varandra, så har det varit annorlunda på nittiotalet än sedan 2000. Det fanns mer varma växlingar kan man säga på nittiotalet, och mer kalla växlingar (på 2000-talet).

– Sedan är det också väldigt lätt att se att om vi tittar på den senaste tio-tolv års perioden så är den väldigt, väldigt tydligt varmare än nittiotalet var, som i sin tur vara varmare än åttiotalet var, som i sin tur var något varmare än sjuttiotalet var. Så att det finns ingen avkylning på gång.

Ingen avkylning på gång alltså, enligt professor Markku Rummukainen, som alltså tror att nästa IPCC rapport kommer att säga ungefär samma sak om klimatkänsligheten som de sagt de senaste decennierna -att den ligger någonstans mellan 2- 4,5 grader, möjligen med litet mindre sannolikhet för de allra högsta temperaturprognoserna.

En annan forskare i Sverige som är med och skriver nästa IPCC rapport är Deliang Chen, professor i fysisk meteorologi vid Göteborgs universitet och forskare på klimatförändringar. Han är en av huvudförfattarna till det inledande kapitlet som ska sammanfatta vad som hänt sedan förra rapporten och jämföra med den nya kunskap som tillkommit. Inte heller Deliang Chen menar att den utplanande temperaturkurvan - eller platån - kan tas som intäkt för att den globala uppvärmningen skulle ha avstannat. Däremot är den viktig just för att bedöma klimatkänsligheten, säger han

– Det är sant att det de senaste tio, femton åren har uppvärmningen avstannat. Men däremot, tycker jag inte att det ska tas som bevis på att en uppvärmning inte sker, eller inte fortsätter.

– När vi pratar om klimat och klimatförändringen, pratar vi om ett system som har mycket längre tidsskala, och naturligtvis spelar de femton åren roll, det ger oss mer kunskap om hur klimatsystemen fungerar i ett längre tidsperspektiv, då tänker jag på minst hundra år tillbaka. Men det är inte det avgörande och det är litet för kort, om man bara använder de här femton åren som bevis för att det inte sker någon uppvärmning.

MLK: Men däremot menar du att den kan ha betydelse när man ska bedöma klimatkänsligheten?

– Absolut. Man ska lägga det här på det här hundraårsperspektivet, som jag sa.

MLK: Men är det fortfaramnde relevant att säga att tjugohundratalet varit varmare än nittiotalet som varit varmare än åttiotalet som varit varmare än sjuttiotalet?

– Absolut. Det har faktiskt kommit ut en ganska intressant artikel från USA där man har sett att det gångna århundradet har varit det varmaste under mycket längre tidsperiod. Så det har ju skett en uppvärmning som vi inte sett tidigare.

MLK: Och du menar inte heller att man kan säga att det är slut på den?

-- Nej, den kommer att fortsätta, det vet vi, och det kan mycket väl plötsligt bli mycket varmare. Klimatsystemet har ju, det vet vi, mycket stor naturlig variation, det varierar upp och ner hela tiden.

Professor Deliang Chen säger att nästa klimatrapport kommer att bli intressantare eftersom forskarna fått ny kunskap på i stort sett alla områden. I år kommer tex effekten på klimatsystemet av kortvariga klimatgaser som sot, metan, ozon och freon att tas med för första gången, liksom hur vår markanvändning kan påverka koldioxidbalansen i atmosfären. Alltså hur tillexempel jordbruksmark brukas, eftersom det kan påverka hur mycket växthusgaser som släpps ut. När det gäller nyckelfrågan om hur känsligt klimatet egentligen är för en fördubblad koldioxidhalt, så får han inte uttala sig om vad som kommer att stå i IPCCS rapport, men som individuell forskare bedömer han att den kan vara lägre än IPCC tidigare sagt.

– Om jag tittar på alla resultat som är publicerade som är relevanta, så skulle jag säga att det i stort sett inte har ändrats så mycket, men det kan ha blivit säkrare. Man har försökt att minska spannet (för klimatkänsligheten) man har försökt också, med nya data och modeller, uppskatta på ett bättre sätt. Så jag tror det kan bli, det är min personliga uppfattning, det kan bli litet lägre än vad man kommit fram till tidigare.

– IPCC håller faktiskt på fortfarande och diskuterar och jag tror det blir i stort sett samma, men det kan bli något lägre.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".