Resistenta ogräs sprider sig på USAs åkrar

2:06 min

I USA är huvuddelen av all soja, majs och bomull genförändrad så att den tål det vanligaste bekämpningsmedlet glyfosat. På det sättet har man kunnat spruta ihjäl ogräs och skona grödorna. Men allt sprutande har gjort att också ogräset blivit motståndskraftigt och därför försöker amerikanska forskare nu få fram nya genändrade utsäden som tål fler och starkare bekämpningsmedel.

– Mina odlare har förklarat krig mot ogräsen, berättar Stanley Culpepper vid universitetet i Georgia.

I USA är genändrade grödor inte kontroversiella som i Europa. Jordbrukaren Richard Wilkins, med åkrar på Delmarvahalvön utanför Washington, minns hur bra de nya genändrade sorterna som tålde bekämpningsmedlet glyfosat var i början.
– Det var ett väldigt effektivt sätt att kontrollera och utrota icke önskade växter, säger Wilkins.

Sen pekar på en liten rosett av blad som växer platt mot marken. En Kanada-binka. Richard förklarar att det som gör  binkan så effektiv som ogräs är att när den har blommat så blir den som en maskrosboll och fröna kan flyga flera mil. Och de som växer här tål dessutom bekämpningsmedlet glyfosat.

Glyfosat är världens mest använda bekämpningsmedel och utvecklade först av jordbruksföretaget Monsanto på 1970-talet i produkten Round Up. Glyfosat bryts ned relativt snabbt i jorden och mindre mängder skadliga ämnen läcker ned i vattendrag och grundvatten jämfört med andra bekämpningsmedel. Flera internationella organisationer, bland annat EU, anser att glyfosat är skonsammare mot miljön och människors hälsa än alternativen.

1996 introducerade Monsanto ett genändrat sojautsäde som var resistent mot bekämpningsmedlet glyfosat. Så odlarna kunde spruta fälten med glyfosat utan att själva grödan dog. Round Up ersatte nästan helt andra och mer skadliga bekämpningsmedel och mängden bekämpningsmedel som användes på amerikanska åkrar minskade de första åren.

Men bara efter några år utvecklade ogräset resistens och började ta över fälten på samma sätt som allt fler bakterier tål antibiotika på grund av överanvändning. Idag finns det 14 ogräsarter i USA som växtgift inte biter på och många lantbrukare tvingas ta bort dem med maskiner eller rensa för hand.

I en vetenskaplig studie i tidskriften Environmental Sciences Europe skriver forskaren Charles Benbrook från University of  Washington att mellan 20-25 miljoner hektar i USA har resistenta ogräs. Det motsvarar 30-35 % av all USAs åkermark för majs, soja och bomull och enligt marknadsundersökningsinstitutet Stratus (Agri-Marketing) har hälften av alla amerikanska lantbrukare någon form av resistenta ogräs på sina åkrar. Arealen det handlar om har fördubblats från 2010 till 2012. Värst är det i södra USA.

På årets konferens för ogräsforskare i USA berättar Stanley Culpepper från Univeristy of Georgia, att det glyfosatresistenta amarantogräset Kvarnamarant har förändrat Söderns jordbruk för alltid. Det var Stanley Culpepper som upptäckte den första resistenta formen år 2004. Efter föreläsningen berättar han att han först knappt kunde tro sina ögon.
– Jag var tvungen att upprepa försöken tre gånger bara för att övertyga mig själv, säger Culpepper.

Kvarnamarant är ett monsterogräs från öknen. Det tål torka, växer snabbt, kan bli upp till 3 meter och producera 400 000 frön per honplanta.
– En rätt cool typ för att vara ett ogräs, säger Stanley Culpepper. Och det är illa för bönder, som min pappa.

Ogräset tog över helt på många åkrar i Södern och skörden fick kasseras på tusentals tunnland. Idag rapporterar 92 procent av jordbrukarna i Georgia att de har resistenta ogräs.

Allt på grund av Monsantos produkter. Och Monsantos egna forskarteam är också här på konferensen. Teamets ledare, Rick Cole säger att det var odlarnas fel att ogräsen utvecklade resistens.  Lantbrukarna gick över till Monsantos resistenta grödor för snabbt och använde bekämpningsmedlet fel.
– Det är svårt att säga att någonting är allt för framgångsrikt, men införandet gick väldigt snabbt och folk fann andra sätt att använda det än som var meningen, hävdar Rick Cole.

De som är kritiska mot genmodifierade grödor har en annorlunda syn på skuldfrågan. Bill Freese arbetar på en Center for Food Safety, en organisation som är kritisk mot genändring. Han säger att när de glyfosatresistenta grödorna introducerades på 90-talet så förnekade Monsanto att ogräsen också skulle kunna utveckla resistens. Och det trots att flera experter varnat för att samma sak skulle ske som med antibiotikaresistenta bakterier.

Nu satsar industrin på att utveckla grödor som är resistenta mot andra sorters bekämpningsmedel också.  Så om glyfosat inte biter på ogräset så kan man spruta med ett annat.

USA:s jordbruksverk, US Department of Agriculture granskar just nu grödor som tål bekämpningsmedlen dicamba och 2,4-diklorfenoxiättiksyra ingick i bekämpningsmedlet hormoslyr som användes på banvallar och inom skogsbruket i Sverige på 1970-talet.

I USA är ämnet ökänt för att ha ingått i växtgiftet Agent Orange. Det som amerikansk militär använde i Vietnamkriget för att avlöva djungeln och förstöra skörden. Och som förutom 2,4-diklorfenoxiättiksyra innehöll dioxin. Hundratusentals Vietnameser skadades av Agent Orange.

– Så lantbrukarna kommer att spruta mera och med starkare medel, säger Bill Freese på Centre for Food Safety. Till slut kommer dom här multiresistenta grödorna leda till att multi-resistenta ogräs uppstår tror han.

Bill Freese säger att odlarna har börjat använda ännu mer skadliga bekämpningsmedel också, som parakvat. Ett ämne som tros bidra till att orsaka Parkinsons sjukdom.

239 miljoner kilo mer bekämpningsmedel nu än före 1996 använder amerikanska odlare enligt forskaren Charles Benbrook från University of Washington. Men det är inte det här den amerikanska debatten om genändrade grödor handlar om. Debatten, i den mån den existerar, handlar om ifall man ska lagstifta om att det måste stå på etiketten ifall en produkt är genändrad. I november röstade Kalifornien om en etikettlagstiftning, men enligt amerikanska media pumpade bland annat Monsanto in miljoner i kampanjen mot förslaget och väljarna röstade nej.

Att amerikanerna inte ifrågasätter den genändrade matens existens, tror Bill Freese beror på att amerikanska myndigheter redan från genändringsteknikens gryning sa att Amerikas framtid ligger just där.

Både Bill Freese och ogräsforskarna på kongressen i Baltimore pratar om hur lantbruket istället måste ta ett steg tillbaka och börja använda traditionella metoder för att bekämpa ogräs. Som att plantera täckgrödor som klöver på vintern, sådant som konkurrerar ut ogräset och binder kväve. Och sen harva och plöja innan sådd.

Men när man plöjer med traktor ökar dieselutsläppen och den uppvända jorden på åkrarna avger lustgas som är en stark växthusgas. Vissa klimatforskare anser att ett plöjningsfritt jordbruk vore bättre i kombination med bekämpningsmedel.

För bönderna innebär ett minskat sprutande också mer jobb. En jordbruksjournalist sa, bara halvt på skämt, att den nya generationen lantbrukare i USA har vant sig vid att bara behöva spruta åkrarna och sen åka till Florida på semester.

Ogräsforskaren Bill Curran från Penn State University tror inte att lantbrukarna i hans hemtrakter i Pennsylvania kommer att börja använda dom gamla metoderna frivilligt.
– Hela systemet måste krascha först, säger Bill Curran. Som i Georgia, där stora delar av skörden fick kasseras i flera år, ända tills lantarbetare kallades in för att rensa bomullsfälten för hand igen, som för hundra år sen.

Ogräsen kommer bli resistenta mot de växtgifterna också inom fem år tror Curran. Han försöker därför övertyga lantbrukare att harva och plöja bort ogräsen också. För det enda de nya växtgifterna åstadkommer är att köpa sig lite tid
– Okey, man kan i alla fall säga att vi lyckades hålla bort ogräset i fem år till innan vi behöver plöja eller ändra växtföljd eller något mer drastiskt, tror Bill Curran.

Richard Wilkins på Delmarvahalvön är en av de bönder ogräsforskarna på kongressen anser gör rätt. För han använder sig både av nya och gamla metoder. Idag ska han ut och sprida gödsel på åkern och sen harva. På så vis blir han av med ogräs och får ner gödseln i marken. Sen ska han plöja igen och plantera majs här.

Men Richard Wilkins kommer att bespruta sina marker med glyfosat också. Och mycket av utsädet han använder är genmodifierat.  Richard säger att han inte vill förlita sig på en metod. 
– Nej det behöver inte bara finnas en lösning. Istället bör man stoppa en hel hög verktyg i lådan så att man oavsett utmaning har den rätta metoden till hands, avslutar Richard Wilkins.

Petra Socolovsky
klotet@sr.se

Ref: Benbrook, C M. Impacts of genetically engineered crops on pesticide use in the U.S. - the first sixteen years, Environmental Sciences Europe 2012, 24:24 doi:10.1186/2190-4715-24-24 http://www.enveurope.com/content/24/1/24