1 av 2
Här renas vattnet. Kalk och järnsulfat tillsätts. Foto: Magdalena Martinsson/Sveriges Radio
2 av 2
Det gula i vattnet är föroreningarna som stannar i dammen medan vattnet rinner vidare ut i sjön Storjuktan. Foto: Magdalena Martinsson/Sveriges Radio

"Gruvbolagen underskattar miljökostnaden"

Sverige är ett av världens mest generösa gruvländer
12 min

Gruvproduktionen i Sverige kan komma att tredubblas på tio år enligt branschen, med nya jobb och inkomster till prövade landsortskommuner som följd. Men gruvboomen kan också komma att stå skattebetalarna dyrt om något går fel. Klotet har tittat närmare på några aktuella fall och konstaterar att det inte alltid är förorenaren som betalar i slutänden.

Blaikengruvan mellan Sorsele och Storuman gick i konkurs förra året. Vattnet i gruvområdet är så förorenat att det måste renas dygnet runt, i flera år framöver. Priset är över en miljon i månaden. Som skattebetalarna just nu står för. Björn Jonsson jobbade i gruvan, nu kör han vattenreningen, på uppdrag av konkursförvaltaren 

– Vi har ju en viktig uppgift att göra vi som är här. Att bevaka och se till att det inte blir nån så kallad miljökatastrof, säger han.    

Om vattenreningen stoppas strömmar stora mängder zink ut i sjön Storjuktan här bredvid, tillsammans med höga halter av kadmium och nickel. I de uppbrutna bergmassorna finns också bly, koppar och arsenik i förhöjda halter. Om vattnet går orenat ut skulle det, enligt Naturvårdsverket, riskera att slå ut livet sjön. Zink är giftigt för fisk och annat som lever i vatten. Förorenat vatten i sjön riskerar att rinna vidare ut i Umeälven. Och flera av tungmetallerna kan i höga halter också påverka människor, bland annat skada njurar och nervsystem och orsaka cancer. 

–  Du ser det här gula som är en bit ner under vattnet, det är den massa som bildas i och med fällningen i dammen. Det är där zinken och föroreningarna sitter kvar, säger Björn Jonsson.   

Världens hunger efter metaller har lockat företag från en rad olika länder till Sverige för att leta och bryta metaller. Mitt i gruvboomen har flera gruvor startats och fler är på gång. Som till exempel i Jokkmokk där det är protester mot det brittiska företaget Beowulf minings provbrytning av järnmalm. 

Sverige är ett av världens mest generösa gruvländer. och rankas av världens gruvföretag som världens näst bästa land driva gruva i – ekonomiskt och lätt att få miljötillstånd. Det visar det oberoende forskningsinstitutet Fraser institutes mätning från i år. 

Avgiften till staten är en halv promille av värdet på den malm som bryts. Det gav sammanlagt drygt en miljon till statskassan förra året. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna vill höja avgiften för dem som plockar upp malmen. Men det vill inte regeringen och Näringsminister Annie Lööf, såhär sa hon i Riksdagen för ett par månader sen. 

– Att låta just gruvnäringen betala en extra skatt på råvaran är i mina ögon ingen lösning. Tillsammans spelar oppositionen rysk roulett med tusentals jobb i en näring som har väldigt små marginaler. Det krävs att vi inte säger nej till jobb, vi har inte råd med det. Enligt principen förorenaren betalar har gruvföretagen efterbehandlingsansvaret. Jag tror inte på en miljöfond för jag tror att det underkänner hela grundbulten med miljöbalken där förorenaren ska betala. 

Gruvföretag ska enligt lagen avsätta en summa pengar, en ekonomisk säkerhet, som är tänkt att vara en garanti för att det ska finnas pengar till att städa upp när gruvan stängs. I Blaiken fanns tre miljoner i den potten när företaget gick i konkurs. Det räckte bara till att driva vattenreningen några få månader. Saneringen som ska genomföras framöver beräknas kosta upp till 200 miljoner. I granngruvan Svärtträsk som fick miljötillstånd enligt den moderna miljöbalken saknas också pengar till uppstädningen. Och det finns fler exempel. Länsstyrelsen i Västerbotten gjorde förra året en 140-sidig utredning på fem andra nedlagda gruvor. Slutsatsen är tydlig. Robert Erixson är gruvexpert på länsstyrelsen i Västerbotten. 

– Miljöriskerna underskattas i miljökonsekvensbeskrivningarna. Det skiljer sig på ett väldigt betydande sätt från det man sa om hur stor miljöpåverkan skulle kunna bli till den verklighet vi ser idag. 

Och glädjekalkylerna över miljöpåverkan får konsekvenser för hur stor den ekonomiska säkerheten blir. 

–  Den blir satt för lågt då i förhållande till den miljöpåverkan som sker i verkligheten. 

2008 kom ny lagstiftning som enligt Robert Erixson gör det lättare att kräva pengar till framtida uppstädning. Trots det ser han flera brister som gör att skattebetalarna även framöver riskerar att tvingas ta städnotan efter gruvföretag. Att gruvföretag gör så få tester av hur farligt berget är, innan produktionen startar. Man borde också räkna med kostnader som kommer efter att gruvan är nedlagd och efterbehandlingen klar. 

– Till exempel reningsanläggningar som kan krävas i årtionden framöver även efter avslutad drift.

Ett tredje problem är ekonomiska glädjekalkyler. Som i fallet med Blaiken som gick i konkurs innan den ekonomiska säkerheten hunnit byggas upp. Tanken var att stoppa undan mer pengar efterhand.

–  Där ser vi också lite tveksamheter. I efterhand när till och med miljöprövningen och de tillstånden är färdiga så skriver företag ned lönsamhetsstudierna och helt plötsligt ändrar förutsättningarna på ett betydande sätt.  

För den framtida uppstädningen av ett av världens största dagbrott – koppargruvan Aitik i Gällivare ska det enligt en dom från nu i höstas finnas en ekonomisk säkerhet på 660 miljoner i bankgarantier. Men Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Norrbotten varnar för att länsstyrelsen har så kort tid på sig att kräva ut pengarna att det kan räcka med att en tjänsteman är sjuk för att den ekonomiska säkerheten ska brinna inne och skattebetalarna får ta hela smällen. 

Vi är tillbaka hos Björn Jonsson. Mellan sprängda bergssidor i Blaikengruvan. Gapande hål bredvid ett fjällskogsreservat.   

– Vemodigt på ett sätt att se den här förödelsen. Det hade varit betydligt trevligare om det här hade varit i drift så att det hade varit rörelse här. Man blir nedstämd ibland och man tänker mycket på hur det egentligen ser ut för man kan ju inte säga att en gruvetablering är någon fröjd för ögat direkt, naturmässigt. 

Brytningen av zink och bly kom igång i Blaikengruvan sommaren 2006. Året efter gick bolaget i konkurs. Vid den kraftiga vårfloden 2008 stack metallutsläppen från den stängda gruvan i höjden. Som mest rann 200 kilo zink per dygn ut i Storjuktan. Den hösten köpte Lappland goldminers gruvan för att satsa på att bryta guld där. Men produktionen kom aldrig igång, miljöproblemen fortsatte och bolaget gick i konkurs i början av förra året. 

Uppstädningen beräknas kosta mellan 80-200 miljoner beroende på hur omfattande sanering som kommer krävas. Och hur många år in i framtiden, även efter saneringen, som vattenreningen måste köras kan ingen svara på. Det är tre konkursbon inblandade och där är det skralt med pengar. Det pågår försök att sälja anrikningsverket till något gruvföretag i världen, för att få in en slant till saneringen. Med största sannolikhet kommer skattebetalarna att få pumpa in många miljoner till för att städa upp efter den här gruvdriften. 

– Med facit i hand skulle man inte ha gjort någonting alls. Då skulle ju det här ha varit en orörd natur, säger Björn Jonsson. 

– Du har ju varit med från början, hur var det då när gruvan skulle starta? 

– Det var mycket uppåt och mycket glada miner och fruktansvärt stressigt. Man hörde på folk i bygden att äntligen, nu kommer några arbetstillfällen! För det skulle ju ha skapat jobb år 100-150 personer. Det skulle ha varit fruktansvärt värdefullt i den här regionen. Nu gick det inte riktigt så. Det har ju bara kostat pengar. Mycket pengar, säger Björn Jonsson. 

Här forsar Juktån fram. Det verkar vara populärt att fiska i den här ån för det står många skyltar om fiske och fiskekort och det är tätt emellan rastplatserna längs med ån. Men det är också i det här vattnet som det är förhöjda halter av tungmetaller, som kommer från gruvan. 

– Det förstör ju sjön och Juktån om det får fortsätta, säger Göran Hjukström som bor nedströms Blaikengruvan. 

Avfall från gruvdriften har tippats i Blaiksjön som nu sprider metallhaltigt vatten. Den sjön var nåt helt annat än en gruvsoptipp en gång i tiden. 

– Det var en rödingsjö. Lite öring fanns det också där. En mycket bra fiskesjö. Som nu är totalförstörd. 

När blir en stängd gruva ofarlig? När kan man blåsa faran för miljökatastrof över? Robert Erixon på länsstyrelsen i Västerbotten. 

– Det finns nog egentligen  inget stoppdatum för det där. Det är väldigt svårt att säga att nu är det ingen risk längre. Det kan uppstå saker och ting som gör att problemen poppar upp igen. Det kan nog handla om hundratals år framåt i tiden. 

Dyra miljöproblem kan dyka upp långt in i framtiden. Till exempel fick Boliden nu i somras lägga miljoner på insatser vid Stekenjokkgruvan som lades ner för 25 år sen. Men det är inte alltid lätt att hitta det ansvariga företaget långt efter att gruvan stängts. Och det vore viktigt att tänka på de här kostnaderna från början, nu när allt fler utländska företag startar gruvor i Sverige, säger Robert Erixon. 

– Vad gäller just de här internationella bolagen att ta höjd för reningskostnader och dammsäkerhetsfrågor även i ett framtidsscenario. Det är ju inte så sannolikt att de finns kvar i landet efter det att verksamheten slutligen upphör, säger Robert Erixon på länsstyrelsen i Västerbotten.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".