1 av 6
Jonathan Havenhand, professor i marinekologi tar pH-prov utanför Tjärnö
2 av 6
Ögonkorall Foto: Tomas Lundälv Göteborgs Universitet
3 av 6
Christian Pansch forskar om havsförsurning vid Tjärnö
4 av 6
pH-mätning av havsvattnet vid Sven Lovén center Tjärnö
5 av 6
CO2-bubblor från vulkansprickor vid rev utanför Papua Nya Guinea Foto: Katharina Fabricius/Australian Institute of Marine Science
6 av 6
Ålgräsängar Foto: Niklas Sjöberg / Sveriges Radio
Havsförsurning

Klimateffekter i havet kan mildras

Effekter av havsförsurning kan mildras
1:51 min

Mänskliga koldioxidutsläpp gör haven varmare och surare och det kan påverka många arter negativt. Men om annan miljöförstöring minskade i havet, som utfiskning och övergödning, så skulle det förbättra läget för ekosystemen under ytan så att de tål klimatförändringarna bättre.

– Tiden är knapp, det finns vissa saker vi kan göra för att köpa loss lite extra tid och minska påfrestningarna på havet. Ett sätt att minska de nästan oundvikliga effekterna av koldioxid och temperatur i atmosfären är att minska övergödningen och fisket och det är någonting vi kan göra lokalt, enligt som är professor i marinekologi vid Göteborgs Universitet.

I snitt 26 % surare av all koldioxid som släpps ut sedan mitten av 1800-talet har världshaven hittills blivit och dessutom värmts upp med 0,8 grader. Enligt FNs klimatpanels senaste rapport kommer temperaturen att fortsätta stiga och havsförsurningen bli mångdubbelt värre om inte koldioxidutsläppen minskar drastiskt framöver.

Uppvärmningen kan tvinga arter att flytta mot kallare vatten, men där blir å andra sidan försurningen värre. Den drabbar i första hand alla djur som bildar skal av kalk som löses upp i försurat vatten. Från små alger, till musslor och koraller som alla är viktiga för matfiskar.

Samtidigt stressas ekosystemen nu i haven av överfiske som rubbar balansen mellan olika arter och övergödning som leder till syrebrist. Stora ängar på havsbottnen utanför västkusten av meterhög bandtång, som också kallas ålgräs, har till exempel minskat kraftigt under senare år och de är viktiga barnkammare för fiskyngel.

Laboratorieförsök vid Göteborgs universitet visar att ålgräsängarna klarar klimatförändringarna framöver bättre om överfisket och övergödningen upphör. Det är något som svenska politiker har lättare att påverka än de globala koldioxidutsläppen, enligt Jon Havenhand.

Det minskar påfrestningen på miljön för en kort tid, kanske 10-20 år, innan koldioxideffekterna kommer ikapp, men det ger oss åtminstone lite manövreringsutrymme, säger Jon Havenhand.

Jon är född i Storbritannien, men har forskat i många år i Australien och USA innan han blev lockad till den marina forskningsstationen vid Tjärnö intill Strömstad.

Efter några ryck startar till slut båtmotorn. Isen krasar mot metallskrovet. Ute i viken mot Kosterhavet ligger en forskningsbrygga där vi ska lägga till för att ta veckans pH-prov och se surt vattnet är. Det är oerhört vackert att blicka ut över klipporna och de karga snöiga strandängarna som omger viken. Solen lyser från en klarblå himmel.

En småskrake skorrar och plötsligt tittar huvudet på en knäbbsäl upp en bit bort i vattnet. Utanför viken anas Kosteröarna och med hundratals unika djur och växter som inte finns någon annanstans i landet. Långt ned i djupet lever ögonkoraller, armfotingar och svampdjur.

Ser man några effekter ännu av försurningen?
– Det är väldigt svårt att säga eftersom det är ganska många andra faktorer som medverkar. Man har sett en 40 % minskning av kalcifiering dvs hur mycket kalk de tropiska korallreven binder och vissa rapporter har hävdat att detta är pga uppvärmning och försurning av havet de senaste 150 åren, met är väldigt svårt att säga att det är pga det här. Hela det forskningsfältet att säga att en viss miljöförändring har en viss orsak är relativt nytt och invecklat och det har inte nått havsförsurningsforskningen än, men det kommer nu, svarar Jon Havenhand.

Det finns redan ställen i havet som är lika koldioxidförsurade som vi kan vänta oss överallt om 100 år. Det handlar om vulkansprickor på havsbotten där koldioxid bubblar upp naturligt och på Papua Nya Guinea finns korallrev som lever intill dessa sprickor, men där vattnet är som surast så kan de inte föröka sig och myllret av liv är borta, som många viktiga matfiskar visar . Kvar finns bara de allra mest surtåliga korallarterna. Resten har lösts upp.

Forskarnas labboratorieförsök i akvarier har visat att många skalbildande djur och växter får det tufft när man sänker surheten i vattnet till vad man räknar med om 100 år. Men har de gott om mat så kan de klara sig, även om de växer och fortplantar sig sämre.  Och det finns faktiskt också arter som gynnas av ett surare hav när de får mer tillgång till koldioxid. Vissa sorters sjögräs, tång och alger till exempel. Men exakt hur ekosystemen rubbas av försurningen är svårt att förutsäga, säger Jon Havenhand. Om två arter konkurrerar om samma livsutrymme och båda mår dåligt av försurningen, men den ena mer än den andra så kan den minst drabbade öka.

Det värsta man kan tänka sig är det som den amerikanske forskaren Jeremy Jackson har kallat "the rise of slime" och innebär att havet fylls med arter som inte har något kalkskal eller skelett, som maneter, kammaneter och svampdjur och det är inte sådant som vi kan äta eller särskilt trevligt att simma i pga stora algblommningar, säger Jon Havehand och fortsätter.

– Jag tror att de flesta biologer tycker att det där är lite överdrivet, men att det är omöjligt för oss även med alla tänkbara åtgärder att hindra vissa förändringar som sker här ute. Förmodligen blir de marina ekosystemen mindre pålitliga som källa till mat och att simma i och andra tjänster vi får från havet. Osäkerhet är något som skakar börsen och samma osäkerhet ökar nu i havet, men det skakar ingen ännu så länge, trots att det borde det eftersom det är vår livsstil som hänger på det, anser Jon Havenhand.

På experimentbryggan har Christian Pansch, Jon Havenhands unge tyske kollega som följt med oss ut, börjat huttra och längtar efter att få ta sina vattenprover för att kunna kolla pH, salthalt och temperatur. Christian sänker ned ett halvmeterlångt rör och släpper in havsvatten, sen häller han över det på flaskor som försluts och läggs i kylväska.

Varje vecka mäter han de naturliga svängningarna i havsvattnets surhet som påverkas av algernas aktivitet när de  binder koldioxid på dagen i sin fotosyntes och andas ut det på natten. De svängningarna förstärks nu neråt av mänskliga koldioxidutsläpp från bilar och kraftverk som havet suger upp (30 % hittills) 

– Om man berättar för folk så förstår de problemet och vi måste övertyga dem om att varje fossilbränsleberoende motor de startar, varje kilometer de kör ger koldioxidutsläpp som hamnar i vattnet till slut, säger Christian Pansch.

Vi sätter oss i båten igen för att ta oss till labbet och se på Christians mätvärden. Jon Havenhand påpekar att haven varit sura förr, men att det aldrig gått så snabbt som nu, i alla fall inte på de tiotals miljoner år som forskarna kan undersöka i havsbottenprover.

Kan evolution ordna saken? Små millimeterstora hoppkräftor som det finns miljardtals av i viken och som får ny avkomma en gång i månaden under sommaren, de hinner kanske med i svängarna, men Islandsmusslor som blir 60 år gamla och bara hinner med två tre generationer under seklet, de får nog svårt att hinna anpassa sig.

Försurningen är inte heller jämnt fördelad över oceanerna. Eftersom koldioxid löser sig bättre i kallt vatten än i varmt så sjunker pHt snabbast i haven nära polerna. Där är vattnet redan nära frätgränsen för vingsnäckor med supertunna kalkskal, som i sin tur en mycket viktig föda för torsk.

Vi lägger till vid båthuset igen och går in på Tjärnös forskningsstation för att se vad Christian Panschs mätvärden visar. I labbet har han en massa akvarier där det växer havstulpaner i försurat vatten och han plockar upp en som börjat lösas upp. Många båtägare skulle nog bli glada om inte längre havstulpanerna trivs och växer fast på båtskroven, men samtidigt är de mat åt en mängd andra djur i havet som folk gillar mer.

PH-värdet från veckans mätning blev 7.94. Före människan började spy ut enorma mängder koldioxid höll havet en pH-nivå på 8.2 i snitt. På väg ut ur labbet frågar jag Jon Havenhand om han upplever att forskarnas varningsrop tas på allvar av våra politiker?

– Ja delvis. Vi var ett gäng fosrkare från Göteborgs Universitet som var inbjudna till miljöforskningsberedningen om havsförsurning av miljöminister Lena Eks statssekreterare och flera av oss har blivit tillfrågade om råd inför förhandlingar. Men det är ändå relativt lite förståelse hos regeringen än så länge och hos allmänheten tror jag för det här problemet. Fast bland marinforskare så är det här kanske det största miljöhotet just nu, avslutar Jon Havenhand.

Referens: Alsterberg C. et al, Consumers mediate the effects of experimental ocean acidification and warming on primary producers, PNAS, May 21, 2013, vol. 110, no. 21, 8603-8608, doi/10.1073/pnas.1303797110

Baden S. et al, Shift in seagrass food web structure over decades is linked to overfishing, Mar Ecol Prog Ser Vol. 451: 61-73, 2012, doi: 10.3354/meps09585

Eklöf J. et al, Experimental climate change weakens the insurance effect of Biodiversity, Ecology Letters, 2012, 15: 864-872, doi: 10.1111/j.1461-0248.2012.01810.x

Stocker T. et al, the physical science basis, IPCC AR5 WG1. ISBN: 9781107661820

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".