1 av 3
2 av 3
Andrew Dickson, professor i marinkemi vid Scripps UC
3 av 3
Emily Bockmon är doktorand vid Scripps och vågsurfare som övriga forskare
Havsförsurning

USAs ostronodlare drabbade av havsförsurning

Ostronen är kanariefåglar i kolgruvan
6:48 min

Mänskliga koldioxidutsläpp har inte bara lett till en global uppvärmning, de har också förändrat världshaven kemiskt så att vattnet blivit 26 % surare hittills. Studenter får rådet att åka och titta på korallreven innan det är för sent och på den amerikanska västkusten kollapsade skaldjursindustrin när försurat havsvatten tog kål på ostronlarverna. Klotet reste till Scripps i San Diego.

I en film från USAs havsövervakningsorganisation IOOS berättar ostronodlaren Mark Wiegardt i Oregon vad som hände år 2005 när ostronlarverna dog och han och hans fru trodde att de skulle tvingas slå igen familjeföretaget efter att ha tappat 80 % av sin omsättning.

Ostrodlarna på USAs västkust omsätter hundratals miljoner kronor och ger tusentals jobb. Först misstänkte man att en ny bakterie eller virus slagit till och det dröjde flera år innan amerikanska havsforskare kunde fastställa säkert att ostronlarverna dog av försurat havsvatten som vällt upp från djupen i Stilla havet. Odlarna satte snabbt in motåtgärder som att hälla kalk i vattnet och att undvika surt havsvatten i odlingskaren i fabrikerna. Andra odlare har flyttat till Hawaii där problemen med havsförsurning är mindre ännu så länge.

Längs med västkusten på både Nord- och Sydamerika och Afrika för havströmmar redan idag upp näringsrikt vatten från djuphaven som har ett lägre pH, de är naturligt surare än andra vatten. Och det verkar som att den extra försurning som koldioxidutsläppen orsakat helt enkelt fått pHt att gå ned till en gräns när larver från japanska jätteostron som är den sort som främst odlas på USAs västkust får använda så mycket energi för att samla på sig kalk till sina skal att de dör.

 är professor i marinkemi vid Scripps oceanografiska institut i San Diego och en världsledande expert på koldioxid i havet som han forskat om i 40 år. Han och många andra hävdar att vad de amerikanska ostronodlarna nu drabbats av är en tidig varning för vad som kommer i framtiden om inte koldioxidutsläppen till atmosfären snabbt minskas. Att ostronen fungerar på samma sätt som kolgruvearbetarnas kanariefåglar som tuppade av när det var giftiga gaser i gångarna, en sorts biologisk mätare som räddade livet på gruvjobbare som hann ut i tid.

– Vi forskare har ännu inte en helt klar bild av hur stora de naturliga variationerna i pH är i olika hav och vi vet ännu mindre hur en ökande försurning kommer att påverka livet i havet, men när vi vet det säkert så kommer det garanterat vara för sent att göra något åt problemet eftersom det är väldigt svårt att ta bort stora mängder koldioxid ur atmosfären och ännu svårare att göra det ur havet, säger Andrew Dickson.

Hans labb på Scripps skickar ut tusentals flaskor årligen med kontrollerat referensvatten till forskare världen över för att de ska kunna kalibrera sina mätinstrument.

En lösning på problemet med havsförsurningen som förs fram är att kalka havet på samma sätt som vi gjort sen slutet av 1970-talet med insjöar som försurats på grund av svavelutsläpp. Men enligt Dickson är det inte möjligt. Världshaven täcker 70 procent av jordytan, det finns helt enkelt inte så mycket kalk på land och det behövs dessutom mycket större mängder till saltvatten än för att höja pHt i sötvatten.

Andrew Dickson påminner om att förra gången havet blev så surt att inga kalkskal kunde bildas för drygt 50 miljoner år sedan, så tyder borrprover från gamla årslager av havsbotten på att det gick snabbt att nå dit, bara några hundra år, men att det tog några hundratusen år att gå tillbaka igen. Så det är lätt att bli modstulen.

Många av forskarna på Scripps vågsurfar dagligen under lunchrasten eller efter jobbet. Andrew Dicksons doktorand Emily Bockmon visar mig vägen till stranden vid Stilla havet nedanför Scripps och det händer att även Emily surfar här.

 är 27 år och uppvuxen i Alaska. Hon blir färdig med sin doktorsavhandling i vår där hon testat hur djur påverkas av att havet både blir surare, varmare och mindre syrerikt på grund av mänskliga koldioxidutsläpp.

Hon var på klimattoppmötet i Warszawa i november 2013 och försökte få förhandlarna att förstå allvaret i vad som håller på att hända. Men som bekant togs bara myrsteg framåt mot ett globalt klimatavtal och miljörörelsen tågade ut i protest. Jag frågar henne hur hon tänker om att det år 2100 kan vara två-tre gånger surare hav än idag enligt prognoserna?

– Vi låtsas som att år 2100 är väldigt långt bort, men mina framtida barn kommer säkert att leva då, så det känns skrämmande att tänka på och därför är det ännu mer angeläget att vi forskare når ut med vad vi vet, säger doktoranden Emily Bockmon vid Scripps.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".