1 av 7
Laboratorieassistenten Anna-Kerstin Thell SMHI tar bottenprov
2 av 7
Laboratorieassistenten Anna-Kerstin Thell SMHI i labbet
3 av 7
Maribiologen Juha Flinkman på Finlands Miljöcentral SYKE
4 av 7
Oceanografen Martin Hansson SMHI
5 av 7
Forskningsfartyget Aranda i Göteborgs hamn
6 av 7
Syrefri botten av Östersjön Foto: Susanne Qvarfordt BalticSea2020
7 av 7
Röda cirklar och svarta punkter markerar var de över 400 syrefria bottnarna på jorden finns. Karta: NASA Earth Observatory
Syrebrist i haven

Forskningsfartyget Aranda tar tempen på Östersjön/Västerhavet

Ombord på forskningsfartyget Aranda
7:02 min

Förra veckans program ägnade vi helt åt att haven hittills blivit 26 % surare av koldioxidutsläpp och att det kan bli tre gånger värre inom 100 år. Den här veckan ska vi fortsätta följa Johan Bergendorff i jakten på svar kring hur haven mår och vi börjar i Göteborgs hamn ombord på forskningsfartyget Aranda.

Forskningsfartyget Aranda startade för fem dar sen i Helsingfors. Nu stävar hon fram mot Göteborg medan de nio forskarna ombord tagit prover på temperatur, syre och salthalt och mätt hur mycket plankton som finns på olika djup i Östersjön och Västerhavet. Det här är jungfruturen för ett unikt samarbete mellan svenska SMHI och Finlands Miljöcentral SYKE som numer delar på fartyget och forskningsdata istället för att fara runt i samma vatten var och en för sig.

Laboratorieassistenten Anna-Kerstin Thell håller just på att sänka ned en behållare till botten med hjälp av en lång vajer. Hon har hållit på i 10 år nu med att ta prover en gång i månaden, dygnet runt för att se hur havet mår. Hon trivs till sjöss, även när det går höga vågor eller dagar som den här när det regnar och blåser snålt.

För Västerhavet ser mätvärdena ok ut, men inte för Östersjön. De senaste genomgången i höstas visar att 15 procent av bottnarna är syrefria, där finns ingen fisk, bara giftigt svavelväte och ytterligare 30 procent har svår syrebrist.

Det beror på två saker, dels alla övergödande näringsämnen som rinner ut i Östersjön från nio länders skogs- och jordbruk, från orenade avlopp vid sommarstugor och fabriker och från bilars och båtars avgasrör. All den här näringen sätter sen fart på algblomningen och de algerna faller senare ned till botten och dör. När de ska brytas ned där nere  så går det åt stora mängder syre. Finns det inget syre så bubblar näringen upp mot ytan och ger fart åt nya alger i en ond cirkel. 

Dels beror syrebristen på att det inte blåst in friskt syresatt saltvatten från Nordsjön på mycket länge.
– Det har ju hänt någonting med Östersjön från ungefär 1990 och efter det så blir inte de här väldigt stora syrefria områdena bättre utan de har hamnat på en förhöjd nivå. Det är samma visa varje år och vi ser ju ingen förbättring. I södra Östersjön där kommer det inföden som gör att det blir bättre, men i de centrala djupbassängerna där händer det inte så mycket utan just nu så är det riktigt dåligt, säger Martin Hansson som är oceanograf på SMHI.

Allt måste stämma för att friskt syrerikt vatten ska tränga in i Östersjön från Nordsjön. Det ska vara högtryck över Östersjön och blåsa länge åt nordost för att pressa ut vatten mot Kattegatt. Sen ska det istället blåsa upp till en Atlantisk storm från syd eller väst som håller i sig så att tillräckligt stora vattenmassor tränger in i Östersjön och fyller på djuphavsbassängerna längre in. Förr kunde det här inträffa årligen, nu verkar det ske med tio års mellanrum. Ingen vet säkert vad som fått vädersystemen att ändras. Kanske beror det på klimatförändringar, Östersjöns vatten har i snitt blivit en grad varmare av mänskliga koldioxidutsläpp. 

De syrefria bottnarna finns främst öster om Bornholm och runt Gotland på 80 meters djup eller mer, men forskarna upptäcker hela tiden nya områden.
– Vi har ju till exempel sett lite skrämmande från norr om Öland där vi har uppmätt svavelväte vid 55 meters djup och det är ju väldigt grunt. Vi tror att det är skikt som ställer sig lite snett beroende på väder och vind och att det då pytsas upp lite syrefritt vatten på kanterna om man har en havsbassäng, säger Martin Hansson på SMHI.

Östersjön är långt ifrån ensam om problemen. Mer än 400 havsbottnar runt jorden är döda på grund av övergödning, spridda längs alla kuster, men värst är det i Europa och på USAs östkust. Medan oceanografen Martin Hansson visar kartor har Anna-Kerstin Thell plockat upp vattenprovet och gått in i labbet för att kolla alla värden. Just här var det en plusgrad med bra salthalt och syrenivå, vilket inte så konstigt eftersom vi är på gränsen mot Skagerrak. Algblomningen verkar dessutom ha satt igång där nere.

En som varit länge ombord på forskningsfartyget Aranda, är maribiologen och utvecklingschefen Juha Flinkman på  Finlands Miljöcentral SYKE. Han tycker att det finns positiva tecken i Östersjön nu. Övergödningen har minskat med 25 procent på grund av alla åtgärder som Östersjöländerna satt in och torsken har börjat återhämta sig när fisketrycket minskat.

Vi ser att Östersjön börjar bli bättre och vi har chanser att göra det mycket bättre, men vad jag är riktigt orolig för är uppvärmningen och försurningen av världshaven. Det är mycket problematiskt. Blir haven bara ett par grader varmare så börjar metanklatrat (metanhaltig is på havsbotten) smälta bort och när världshaven slutar att bli en mottagare för koldioxid och blir en källa för koldioxid så är vi färdiga på den här planeten.

Men tillägger utvecklingschefen Juha Flinkman på Finlands Miljöcentral SYKE, det är i mina mörkare stunder jag tänker så.
– Jag tror att vi människor bara lär genom kriser kanske. Jag är optimist. Jag tror att det blir bättre, men det kommer att bli svårt också förrän det blir bättre, avslutar Juha Flinkman.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".