Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.
1 av 4
Karta över var de över 400 syrefria bottnarna på jorden som i första hand övergödning orsakat finns. Karta: NASA Earth Observatory
2 av 4
Professor Lisa Levin Scripps med hunden Inka
3 av 4
Professor Dean Roemmich med ARGO-boj
4 av 4
Johan Bergendorff vid Stilla havet Scripps
Syrebrist i haven

Syrebrist sprider sig i djuphaven

Syrebrist i havet - reportage från Kalifornien
6:03 min

FNs klimatpanel IPCC konstaterar i sin senaste rapport att syrenivåerna gått ned i de flesta oceaner. Det beror på att varmt vatten inte kan hålla lika mycket syre som kallt vatten, men främst på att när havsytan nu värmts upp med en grad så bildas det skikt mot kallare lager under så att de blandar sig sämre, och då förs det inte heller ned syre från luften till djuphaven. Till detta kommer de mer än 400 syrefria havsbottnar som orsakats av i första hand övergödning och som kartan ovan visar.

Världshaven täcker mer än 70 procent av vår planet och är flera kilometer djupt i snitt. Ännu har människan inte utforskat mer än några procent av det stora blå. För forskningsfartyg som Aranda vore det en omöjlig uppgift, men nu finns ett globalt program där 3600 avancerade mätbojar släpps med båt eller flyg från luften och sen sjunker ned till 2 kilometers djup. Så går de upp var tionde dag och sänder all data till satelliter. Däremellan driver de med havsströmmarna lång ned i djupet.

Forskningsprogrammet ARGO har snabbt ökat kunskapen om klimateffekterna i världshaven. Dean Roemmich är professor vid Scripps oceanografiska institut i La Jolla och det går inte att ta miste på hur stolt han är över att vara en av de som drog igång ARGO-projektet i slutet av 90-talet. USA bekostar hälften av de 3600 avancerade drivbojarna och 25 andra länder står för resten.

De ser ut som gråa meterhöga gastuber med en antenn och lite avancerade mätare på toppen. Varje väger 40 kilo och kostar runt 100 000 kronor styck. Ofta kan de flyta runt i åratal innan batterierna tar slut. Alla data som de sänder till satelliter när de går upp till ytan läggs sedan ut på databaser som vem som helt kan använda.

Dean Roemmich hoppas att även Sverige snart sällar sig till länder som skickar ut ARGO-bojar. SMHI har köpt en ett par som testas, men eftersom vi inte har kilometerdjupa hav runt våra kuster, så oroar man sig för att de ska stranda eller fastna i nät, så nu testar SMHI att ha de fastbundna som mer stationära mätbojar. Förutom temperatur och salthalt har en del ARGO bojar nu också börjat mäta syrehalten nere i djupen av världshaven, eftersom det börjat bli syrebrist lite varstans.

FNs klimatpanel IPCC konstaterar i sin senaste rapport att syrenivåerna gått ned i de flesta oceaner. Det beror på att varmt vatten inte kan hålla lika mycket syre som kallt vatten, men främst på att när havsytan nu värmts upp med en grad så bildas det skikt mot kallare lager under så att de blandar sig sämre, och då förs det inte heller ned syre från luften till djuphaven.

På Scripps oceanografiska institut jobbar också professor Lisa Levin som är expert på hur syrefattiga bottnar drabbar djurlivet i havet. Hon håller just på att rasta sin hund Inka, när vi ses. Lisa Levin har forskat i 30 år i alla oceaner och sett hur syrebristen nu brer ut sig.

Rakt utanför Scripps i södra Kalifornien på 200 meters djup har syret gått ned med 30 procent. De bottenlevande arter som kan flyttar mot grundare vatten och blir därmed lättare att fånga och överfiska. De klimatprognoser som gjorts hittills pekar mot att syrenivåerna i havet i snitt kommer att sjunka med mellan en och sju procent ytterligare på 100 år.

Men den här frågan, om en hotande syrebrist i havet har ännu så länge inte fått någon uppmärksamhet i de internationella klimatförhandlingarna. En av Lisa Levins studenter höll det första föredraget i ämnet på klimattoppmöte i november i Warszawa.

En fråga som väckts i media är om syret i luften på sikt också kan minska av klimatförändringarna så att vi får svårare att andas. Eftersom växtplankton tillverkar hälften av allt syre som bildas på jorden och en del av dem kan drabbas negativt av klimatförändringarna. Men alla forskare jag frågat om det här tonar ned den risken.

Det finns många alger som bildar syre, inte bara de med kalkskal som inte trivs i ett surare hav, och det finns enorma mängder syre i atmosfären. Nybildningen är inte så viktig, det mesta bara snurrar runt i ett kretslopp. Idag är det 21 procent syre i luften vi andas, och visserligen har halten gått ned under senare år på grund av förbränningen av fossila bränslen där det det går åt några syremolekyler varje gång en koldioxidmolekyl bildas, men det handlar om några tiondels promille på två decennier.

Världsexperten på området, professor Ralph Keeling, jobbar också han på Scripps, och tillbakavisar att vi på land skulle kvävas på grund av klimatförändringarna i havet. Det är helt uteslutet enligt Ralph Keeling.

Hans kollega Lisa Levin tonar också ned de värsta skräckscenarierna. Världshaven kommer troligen inte bli helt syrefria och dö, vilket hänt förr, men hon manar oss till att bruka havet mer försiktigt framöver eftersom livet under ytan får det tufft när syret och pHt går ned medan värmen stiger.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".