1 av 2
Man i Katar plockar ut bilbatteri ur skrotbil. Foto:Marcus Hansson.
2 av 2
Bly smälts över en hemmagrill i stadsdelen Medina i Dakar. Foto:Marcus Hansson.
Blyåtervinning

Miljontals människor drabbade av blyförgiftning på grund av illegal blyutvinning.

Bly är guld värt men riskabelt att hantera
12 min

Den illegala utvinningen av bly ifrån gamla bilbatterier är ett växande miljöproblem i många fattiga länder. När batterierna bryts upp på bakgårdar, mitt inne i vanliga bostadsområden kan det giftiga blydammet spridas bland kringboende och drabba framförallt barn.

– Helt plötsligt började barnen bli sjuka. De drabbades av andningssvårigheter och svimmade av sen dog de, ett efter ett.

Det är Maguetta Sall, en ung kvinna som berättar vad som hände här i Dakar-förorten Thiaoury Sur Mer för fem år sen. Hennes ögon blir fuktiga när hon berättar att hennes egen dotter, 4 år gammal då, var ett av sammanlagt 18 barn som dog här, under loppet av bara några månader. 

Ibland skäms man över sitt jobb som journalist och det här är ett sånt tillfälle. Maguetta Sall hade egentligen inte lust att berätta om hur hennes dotter dog av blyförgiftning, hon har försökt lägga det bakom sig. Men min översättare Aly och jag stod kvar och lirkade. Till sist gick hon med på att berätta. Så nu sitter vi här, på varsin ranglig plaststol i en hopplöst fattig förort till Dakar. Gränderna mellan husen är täckta med sand, här och var är det sophögar och skrot. Nästan alla hus är omålade. Men barnen som leker är glada och fulla av energi och ropar toubab - som betyder vit man.

Det fanns tusentals gamla blybatterier här, fortsätter Maguetta Sall. Ända sen 80-talet var det här platsen för informell återvinning av bilbatterier. Många jobbade med att samla in batterierna, hälla ut svavelsyran, såga upp plastskalet och bryta loss blyplattorna och sen smälta ned dem. Resterna som blev kvar kastades i stora högar.

I takt med allt högre blypriser fick en affärsman för fem år sen upp ögonen för att det ju måste finnas pengar i den där skrothögen, blyrester. Ett kvinnokollektiv fick i uppdrag att gå igenom skrotet å sila sanden från det värdefulla blydammet. Och som det är i stora delar av Afrika, så leker barnen runt sina mammors fötter, å stoppade blysanden i munnen.

Richard Fuller på organisationen Pure Earch (som tidigare hette Blacksmith institute) berättar att det räcker att få i sig mycket små mängder bly för att skada hjärnans utveckling hos ett barn och att resultatet blir en befolkning med lägre intelligens.

Nya studier pekar på att bly kan vara en ledande orsak till schizofreni och att blyförgiftning gör människor våldsamma. Kort sagt, en mycket giftig metall. I västvärlden har halterna av bly minskat dramatiskt sedan toppen på 1970-talet, framförallt på grund av att blyfri bensin införts. I nästan alla länder på jorden är bensinen idag blyfri. Men i många utvecklingsländer saknas helt återvinningssystem för själva bilbatterierna. I Indien och på Filippinerna beräknas mer än 50% av alla batterier återvinnas på bakgårdar. I så gott som varenda stad i tredje världen finns ett område där batterier bryts isär på det här sättet. Det innebär att det konservativt räknat, är mer än 25 miljoner människor som är svårt drabbade av blyförgiftning till följd av oprofessionell återvinning av blybatterier.

– Ett problem fullt i klass med sjukdomar som malaria, säger Richard Fuller.

Hans organisation, Pure Earth, arbetar med att städa upp svårt nedsmutsade platser världen över. I Thiaory Sur Mer skottade de upp och fraktade bort 3000 ton blyhaltig sand. Hyllor, skåp, bänkar, dörrhandtag och väggar torkades av med trasor i mer än 100 hem. Allt för att få ned de skyhöga halterna av bly. Uppstädningen kostade två miljoner kronor.

Men problemet är inte löst, det dåliga beteendet finns fortfarande kvar, blyhanteringen, den fortsätter, det säger toxikologi-professorn Amadou Diouf på universitetet i Dakar, som vi träffar på hans tjänsterum.

– Ett stort problem är att folk inte känner till hur farligt det här är, säger Amadou Diouf.

Bara ett par hundra meter från där Maguetta Sall sitter och sörjer sin döda dotter och där 18 barn dog av blyförgiftning, ligger en liten verkstad. I en salig blandning av oljiga verktyg, gamla bildelar å husdjur hittar vi Mbaye Diagne, en gammal man med ett fårat ansikte.

Han tar oss med till rummet längst in som fungerar som ett litet kontor och förråd, här förvarar Mabeye Diagne sitt bly. Han har gjutit om det till sänken för fiskenät som köps av lokala fiskare. 1500 västafrikanska franc, cirka 20 kronor, tar han betalt per kilo.

– Bly, nej, det är inte farligt, säger han. Det var inte blyet som dödade barnen.

Istället säger Mbaye Diagne att det var det pulver som fanns runt batterierna, som dödade barnen. Och det har han förstås på sätt och vis rätt i, för det var ju det här dammet, blyoxiden, som barnen som dog fick i sig. Han har själv jobbat hela sitt liv med bly å aldrig blivit sjuk.

De blytackor som Mbaye Diagne har till salu kommer från gamla vattenledningar och inte från bilbatterier. Bilbatterier har det nämligen blivit ont om, säger han, för bly är mer eftertraktat än nånsin.

Efter att barnen dog 2008 så fick företaget Gravita från Indien i uppdrag att bygga en professionell blyåtervinningsanläggning, det är meningen att den ska ta hand om alla uttjänta bilbatterier i hela Senegal. Gravita har byggt såna blyåtervinningsfabriker i mer än 30 länder, men just här i Senegal går affärerna inte som man tänkt sig.

Efter lite ringande får vi tag i den indiska affärsman som driver fabriken här. Han går med på att träffas men vill inte ställa upp på en intervju. Han är arg på lokala medier som han anser baktalar fabriken. Boende runt hans fabrik klagar på utsläpp. De anser att de blivit sjuka av blyet. Allt skyller de på fabriken.

Men det största problemet är att de nu helt plötsligt inte finns tillräckligt med bilbatterier för att få lönsamhet i anläggningen. Flera dagar i veckan så står den nybyggda fabriken bara där, oanvänd.

Så vart tar batterierna vägen då?

Vi åker till Medina, en stadsdel i centrala dakar som är som en stor bilskrot och marknad på samma gång.

Här trängs små butiker som specialiserat sig på olika bildelar. I en lokal hänger bakaxlar i långa rader från taket, som om det vore styckade djur. I en annan står smutsiga och skitiga motorer i långa rader. Alla trottoarer här är som de vore insmorda med gammal motorolja, uppblandat med bortslängda melonskal.

Tillsammans med min tolk och fixare, Aly, går vi runt och frågar var batterierna finns nånstans.

Det tar inte lång tid att hitta en skeppscontainer som står på trottoaren - den är ombyggd till ett litet kontor och lagerrum. I det står en hög med gamla batterier. Några män sitter där och betraktar oss skeptiskt. Aly ger sig in i en lång diskussion med dem - men ingen vill ställa upp på intervju - däremot är de snabba på att försäkra oss om att det inte är farligt att återvinna bly. Ett levande bevis på det sitter precis utanför containern. En man i trettioårsåldern som hukar över ett gammalt trasigt lastbilsbatteri.

Han har sågat upp ett hål i plasthöljet. Genom det ser vi in i batteriets hjärta blyplåtarna står som revben i långa rader. På något som ser ut som en liten hemmabyggd trädgårdsgrill fylld med glödande träkol glödgar han en järnbit som han sen använder för att löda ihop en trasig del inne i batteriet. En otrevlig lukt av bränd plast sticker i näsan. Om du inte ser det framför dig - så finns bilderna på Klotets hemsida.

Men ingen här vill ställa upp på en intervju. Chefen är inte här heter det. Frågan är känslig. Här i medina finns flera företag som på internet erbjuder batteriskrot till försäljning för export. Det finns mycket pengar att tjäna på att sälja gamla blybatterier vidare.

Enligt Richard Fuller så är det kinesiska affärsmän som köper upp batterierna här och fraktar dom hem till sitt råvarutörstande Kina. Han anser att den enda lösningen för att få slut på den här typen av handel är att införa ett slags pantsystem - så att du får betalt för ditt gamla batteri när du köper ett nytt.

Det måste helt enkelt löna sig att ge batterierna till den för ändamålet specialbyggda Gravita-fabriken, istället för att sälja dem dyrare till bakgårds-grabbarna, som Richard Fuller kallar dom.

På jakt efter informell blyåtervinning så hamnar vi till slut i en illaluktande gränd. Här under ett enkelt tak arbetar ett gäng killar med att smälta aluminium för att tillverka husgeråd. Inte i närheten lika farligt som bly, men en vidrig stank av bränd färg slår emot oss. På en eldstad, byggd av fälgen från ett gammalt lastbilshjul, ligger ett helt motorblock och puttrar i en stor, sotig gryta. På marken runt omkring oss ligger plastdelarna efter tusentals sprayburkar som också hamnat i grytan. Allt som är aluminium smälts alltså ner över öppen eld.

När vi kommer in så står flera barn och tittar på och pillar i sophögarna.

Yaya Danfa som jobbar här är stolt över sitt hantverk. Av sprayburkar och kasserade motorblock gjuter han och hans kolleger grytor och kastruller som sen säljs på den lokala marknaden. Också han försäkrar att det är helt oftarligt.

Men har ni inga andningsskydd frågar jag?

Skyddsmasker, det har man i Europa, men här i Afrika har vi inte den traditionen, säger han.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".