Fosfor på EU:s lista över bristämnen

9:47 min

I Europa är trenden tydlig: mer av de värdefulla näringsämnena i våra exkrementer måste återvinnas. Det vill både konsumenter och EU. Däremot är inte alla länder säkra på att den svenska modellen med att lägga så rent avloppsslam som möjligt som gödsel på åkrarna är den bästa vägen att gå. Klotets reporter Marcus Hansson for till England och Slough utanför London, där man börjat återvinna fosfor i stor skala i en fosforreaktor på ett av företaget Thames Waters reningsverk.

Tillsammans med fosfordoktoranden Rosanna Kleemann öppnar jag upp en jättelik vit påse. I den ligger det vita guldet, små korn av fosfor, fria från tungmetaller och andra föroreningar och därmed ett perfekt gödsel för växter. Det är svårt att föreställa sig att de här vita kulorna kommer från vår avföring för de är dessutom helt luktfria.

De vita kulorna skapas i en ungefär tio meter hög trattformad apparat där avloppsvatten som innehåller fosfor blandas med lite magnesiumpulver för att kulorna ska börja formas. Själva tekniken kallas för ”pearl” eftersom det här går till på precis samma sätt som i musslor  där ett litet sandkorn får en pärla att växa. På samma vis här så binds fosforpartiklar till varandra och bildar större och större pärlor.

Men säg den revolutionerande teknik som fungerar utan problem! När Klotet kommer på besök så har de små kulorna fastnat i ett av alla otaliga rör och hela reaktorn har nödstoppats. Maskinoperatören Don Surna måste gå runt med en stor gummiklubba och knacka på alla rör tills fosforpärlorna lossnar.

De vita kulorna kallas för struvit och sådana här anläggningar har börjat testas på en rad reningsverk runt om i Europa , även i Sverige i Helsingborg och i Halmstad. Rosanna Kleemann, som gör sitt doktorsarbete här, tycker att det är roligt att, som hon säger, vara en del av lösningen på problemet.

I en dramatisk informationsvideo från organisationen European Sustainable Phosphorous Plattform får vi veta att fosfor är ett livsnödvändigt grundämne som behövs för att tillverka konstgödsel. Utan fosfor blir det ingen mat på tallrikarna. Men fosfor är på väg att ta slut, enligt informationsvideon.

Enligt beräkningar från vissa forskare kommer vi om bara 20 år att ha nått ”peak phosphorus” . Därefter kommer tillgångarna att minska och därmed priset på gödsel att gå upp, med matkriser som följd. Andra forskare anser att fosforreserverna kommer att räcker i flera hundra år till och att det inte finns nån anledning att oroa sig.

Men även om det finns gott om fosfor i gruvor  så är ett annat problem var gruvorna befinner sig någonstans. De är nämligen begränsade till ett fåtal länder. USA, Kina och Marocko står för 90% av värdens fosfortillgångar.

De stora jordbruksländerna USA och Kina behöver själva sina fyndigheter och exporterar idag så gott som ingenting. Därmed så är resten av världen till en mycket stor del beroende av fosfor från ett enda land - Marocko. Landets fosforgruvor ligger i det ockuperade området Västsahara. En ockupation som fördömts internationellt och där en lågintensiv väpnad konflikt pågått i årtionden.

Om Marockos gruvor av en eller annan anledning skulle sluta leverera fosfor så skulle det få stora konsekvenser. Därför har nu EU reagerat och satte i juni i år upp fosfor på sin så kallade ”critical raw material list”, en lista över råmaterial där tillförseln bedöms som osäker och lätt skulle kunna hotas.

Så det enda valet vi nu har för att minska beroendet av fosfor från Marocko är att börja återvinna den fosfor som vi själva redan har och som vi idag spolar ner i avloppet. Därmed kommer vi genast till nästa konflikt. Hur fosfor ska återvinnas.

I Sverige, liksom de flesta länderna i världen så anser man att en stor del av återvinningsfrågan redan är löst i det att man lägger behandlat avloppsslam från reningsverken på åkrarna. Där tas näringen upp av växterna med en billig och enkel återvinningsmetod. Men en nackdel är att slammet innehåller tungmetaller som kadmium, och dessutom organiska miljögifter och läkemedelsrester som via grödorna återvänder till våra tallrikar. Eftersom nytt kadmium hela tiden tillförs via handelsgödseln, den som har sitt ursprung i Marocko, så lagras mer och mer tungmetaller i åkrarna.

– Det finns fortfarande de som anser att slamspridning är den bästa metoden i världen att återvinna fosfor, säger Arnoud Passenier, som dels är hög tjänsteman på Nederländernas miljödepartement, men som nu också leder ett nystartat Europeiskt nätverk som verkar för mer återvinning av fosfor.

I nätverket ingår både forskare och de företag som bygger fosforåtervinningsteknik. När vi får tag på Arnoud Passenier är han på en högljudd fosfor-konferens i Basel i Schweiz, hållbar återvinning av fosfor är en het fråga. Men Sverige då?

– Ja å ena sidan var Sverige först i världen redan på 50-talet med att utvinna fosfor ur avloppsvatten, säger Arnaud Passenier. Men ändå så är det fortfarande idag populärt att sprida slam på åkrarna. Det är konstigt med tanke på att ert land annars har så höga miljökrav, anser Arnaud Passenier.

För Arnoud Passenier tillhör det här gårdagens teknik. I de tyska förbundsländerna Bayern och Baden-Würtenberg är det idag i princip förbjudet att lägga avloppsslam på åkrarna som gödsel. Schweiz införde redan 2008 ett totalförbud och i Nederländerna har man så gott om gödsel från djur, så där är det ändå ingen som använder avloppsslam. Kort sagt: trenden går mot att fler regioner kommer att förbjuda att slam läggs på åkrarna där vår mat växer, det spår forskare som vi talat med. En stark signal skickade också den nuvarande tyska koalitionsregeringen som i sitt samarbetsavtal är överens om att på sikt införa ett totalförbud.

Inte helt förvånande är det också de här länderna som är ledande på att utveckla en rad nya tekniker för att ta tillvara på fosforn och andra värdefulla ämnen som finns i avloppsslammet från reningsverk. Det som påtryckarorganisationer som European Sustainable Phosphorous Plattform nu arbetar för är att slam från reningsverk inte längre ska ses som avfall  utan som en värdefull resurs som man kan utvinna råvaror ur.

Sedan ett par år tillbaka  har de första stegen tagits mot ett kretsloppssamhälle. En rad anläggningar har tagits i drift för att återvinna fosfor. Exempelvis i Chicago i USA håller man just nu på att bygga om världens största reningsverk för att utvinna fosfor med samma teknik som i Slough utanför London.
– Intresset är stort för anläggningen här, säger Rosanna Kleemann, många vill veta hur väl den funkar och om den går att anpassa till andra anläggningar och förhållanden.

Tyvärr så är svaret att den eleganta pärl-tekniken som hon är med och utvecklar i Slough bara funkar på en bråkdel av alla reningsverk i världen. En förutsättning är nämligen att reningsverket först låter bakterier äta upp fosforn. I Sverige drivs de flesta reningsverken med en helt annan teknik. Här tillsätter man  järn- och aluminiumfosfat till avloppsvattnet  för att fosforn ska bindas till slammet. En annan baksida med tekniken i Slough hittar vi runt hörnet av fabriksbyggnaden där de vita kulorna tillverkas.

– Det som ändå blir kvar efter att de vita kulorna tillverkats kan man lägga på åkrarna, säger Rosanna Kleemann. Men kvar i slammet finns fortfarande hälften av all fosfor tillsammans med tungmetaller, organiska miljögifter och medicinrester. Trots det läggs det ut på åkrar i England så någon tungmetall försvinner alltså inte ut ur systemet, med den här tekniken. För att få bort tungmetallerna krävs ytterligare processer. Slamhögen måste först eldas upp så att man får aska och sedan ur askan kan tungmetallerna och den sista fosforn plockas ut. Allt är möjligt, men dyrt och krångligt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista