Foto:Room for the river/Netherlands
1 av 5
Floderna genom Nederländerna kommer att bli större när mer vatten tillåts strömma tillbaka. Foto:Room for the river/Netherlands
Foto: Arcadis
2 av 5
Piet Dircke, hydrolog på företaget Arcadis. Foto:Arcadis
Foto:Peter Alestig
3 av 5
Lantbrukaren Hol Nooijmaijers vars jordbruksmark kommer att bli en del av havsbotten. Foto:Peter Alestig
Foto:Rijkswaterstaat
4 av 5
Översvämningen 1953. Foto:Rijkswaterstaat
Foto:Rijkswaterstaat
5 av 5
Vid översvämningen 1953 dog 1800 människor, jordbruksmark blev förstörd och många kreatur dog. Foto:Rijkswaterstaat

Nederländerna satsar tiotals miljarder på klimatanpassning

12 min

Nederländerna, landet som till 40 procent befinner sig under havsnivån, är världsberömt för sitt översvämningsskydd. Landet räknas redan i dag till ett av världens mest klimatsäkra. Men stigande havsnivåer, högre flöden i de stora floder som flyter genom landet och ökad nederbörd har fått landet att ta till radikala grepp i kampen mot vattnet.

Landet som i århundraden har gjort sig känt för sin förmåga att "skapa" land, ser sig nu tvingat att ge tillbaka stora områden till vattnet.

– Vind, det är vad vi alltid får här, säger Emma van den Bosch som är kommunikationsansvarig vid Het Keringhuis, "huset vid barriären".

Jag antar att det är ett väldigt blåsigt område?

– Ja, definitivt.

Vinden piskar regnet nästan i sidled medan Emma van den Bosch låser upp båda låsen i grinden framför oss. Iklädd orange jacka och hjälm, visar hon vägen bort mot den enorma metallkonstruktion som breder ut sig framför oss. Det är Maeslantbarriärens två armar, lika lång som ett liggande Eiffeltorn och dubbelt så tung. Vi står under en av barriärens armar.

Vad ser vi här, kan du beskriva?

– Man kan säga att vi står precis under en av barriärens armar. Och längst bort ser vi en stor vägg, och det är en av barriärens portar.

Längst bort längs armen ser vi en av barriärens två jättelika stålportar, 22 meter hög och 210 meter bred. När vattennivåerna här är minst tre meter över det normala, flyter de båda portarna ut i kanalen, för att sedan sjunka ner på betongfundamenten som gömmer sig på kanalbädden.

Maeslantbarriären är lite av det holländska översvämningsskyddets affischnamn, men totalt skyddas landet av tusentals kilometer vallar, sanddyner, slussar, dammar och barriärer. Minst lika viktiga är de hundratals pumpar som finns utspridda i landet, och som dygnet runt jobbar för att pumpa bort överflödigt regn- och grundvatten.

Utan skyddet skulle hela 40 procent av Nederländerna svämmas över, berättar Emma van den Bosch när vi har återvänt in i värmen på det informationscentrum intill barriären där hon är kommunikationsansvarig.

– Allt omkring oss är artificiellt. Alla områden här skulle helt enkelt inte finnas till, om det inte vore för pumparna. Så allt häromkring är ganska artificiellt.

Största delen av jättesystemet av slussar, vallar och barriärer började byggas efter den katastrofala översvämning som drabbade Nederländerna 1953. Efter att flera vallar gav vika för en mycket kraftig storm forsade Nordsjöns vattenmassor fram över landet. Enorma ytor jordbruksmark blev kontaminerade av saltvatten, och över 1800 holländare drunknade.

Under ledorden "aldrig igen" började holländarna bygga ett makalöst översvämningsskydd kallat Delta Works, som tog decennier att färdigställa. Maeslantbarriären, som stod klar 1997, var den sista pusselbiten som skulle se till att Nederländerna en gång för alla var säkert.

Men verkligheten ville annorlunda. Inte en, utan två gånger under 1090-talet var vattenflödena i landets floder så höga att nya översvämningskatastrofer bokstavligt talat bara var några centimeter borta. Och så hösten 2005 inträffade en katastrof på andra sidan Atlanten, som slutligen fick holländarna att inse man aldrig kan säga "aldrig igen".

– Man såg bilar ovanpå hus. Och hus där taken hade stora hål. En kille berättade att folk i panik högg sig ut genom taken med yxor. Vattnet steg så snabbt, att de till och med blev fast på vinden. En del drunknade på vinden i sina hus. Drunknade på vinden!

Scenerna som den holländska hydrologen Piet Dircke bevittnade i New Orleans dagarna efter orkanen Katrina är dramatiska. Bilar som kastats upp på hustak. Stora hål i andra tak, där människor hackat sig ut för att fly undan vattenmassorna.

Katrina avslöjade på ett brutalt sätt hur eftersatt New Orleans översvämningsskydd var. Men orkanen blev också en väckarklocka för Nederländerna, menar Piet Dircke, som är global vattenhanteringsexpert på konsultfirman Arcadis och ses som en av Nederländernas främsta auktoriteter på området.

– Vi lärde oss att förstå att totalt översvämningsskydd är en illusion överallt. Det kan alltid hända i morgon, och du måste alltid vara förberedd, till och med i Nederländerna, säger Piet Dircke.

Katrina fick holländarna att förstå att totalt skydd mot översvämningar är en illusion, menar Piet Dircke, och att klimatförändringarna gör att landet står inför sin kanske tuffaste utmaning någonsin.

Mätningar visar att havet utanför Nederländerna stiger, samtidigt som regnmängderna ökar. Och trenden väntas fortsätta. Till nästa sekelskifte måste landet klara en havshöjning på 1.3 meter, enligt regeringens utredare.

För att göra saken ännu värre fortsätter marken under holländarna att sjunka med sådär en centimeter varje år.

Att säga "aldrig igen", håller helt enkelt inte längre. I stället har en ny, radikal lösning tagit form: att helt enkelt sluta kämpa mot vattnet.

– Naturens krafter är så ofantliga att de är omöjliga att besegra i långa loppet. Och man säger ju "om du inte kan besegra dem, förena dig med dem". Det är lite vad vi gör.

Än en gång har Nederländerna tagit ett jättegrepp kring utmaningarna landet står inför. En ny så kallad "Deltaplan" har tagits fram. Den innebär att landet fram till 2028 ska investera motsvarande 10 miljarder kronor om året för att bli "klimatsäkert".

Tanken bakom den nya Deltaplanen kan slagkraftigt sammanfattas med Piet Dirckes ord.Naturens krafter ska inte tämjas utan utnyttjas och accepteras, berättar Piet Dircke.

– Vi inte bara försvarar oss, utan vi vill vara vänner med naturen och utnyttja dess krafter. Och det är ett nytt koncept.

"Aldrig igen" har bytts ut mot tre nya principer: "leva med vattnet", "bygga med naturen" och "plats för floden". Resultatet syns redan överallt i Nederländerna. I Rotterdam lever man med vattnet genom att skapa torg som blir till dammar när det regnar för mycket. Så undviker man att fel delar av staden svämmas över. Utanför skyddsvallarna byggs snillrika hus som helt enkelt kan flyta upp flera meter ovanför marken när det blir översvämning.

På de vackra sandstränderna några mil söder om Haag bygger man med naturen. Här dumpas 25 miljoner kubikmeter sand på en väl uträknad plats i en sorts bönformad halvö. "Sandmotorn" kallas projektet som utnyttjar havets strömmar och luftens vindar för att sprida sand längs kustlinjen.  På så  sätt förstärka landets översvämningsskydd.

Men de nya principerna har också sitt pris - och inte bara ekonomiskt.

– Jag heter Nol Hooimaijers, jag är 65 år gammal och jag har bott i 40 år på Overdiepse Polder.

Den 65-årige mjölkbonden Nol Hooimaijers tar på något stapplande engelska emot oss på sin gård. I 40 år har han bott här på Overdiepse Polder, en sex kilometer lång ö i Maasdeltat som liksom stora delar av Nederländerna har skapats genom invallning och dränering, i det här fallet för bara lite mer än 100 år sen.

Om Maeslantbarriären är en symbol för Nederländernas gamla strategi i kampen mot vattnet, är mångmiljardprojektet som pågår här kanske den bästa symbolen för den nya strategin.

– Vill du se utsikten från kullen, på baksidan?

Vi ska spana ut över hela poldern här, från den 6 meter höga kulle som har byggts för Nols bondgård. Det är sex meter högt, eller hur?

– Ja, ja.

Landskapet framför oss är helt platt, alla träd har kapats och alla hus rivits. Längst bort skymtar floden Maas som flyter längs med polderns norra strand  och den vall som tidigare skyddat invånarna här från översvämningar.

Men nu har vallen sänkts med hela tre meter. När vattenflödena i floden blir för höga, ska Overdiepse Polder medvetet svämmas över, något som väntas ske ungefär vart 25:e år.

Flera liknande projekt håller just nu på att avslutas i Nederländerna, under samlingsnamnet "plats för floden". Broar tas bort, flodbädden fördjupas - och vissa områden svämmas medvetet över vid högre vattenflöden.

Som en konsekvens har 200 holländska familjer tvingats sälja sina hem till staten. Här på Overdiepse Polder fick 9 av 17 familjer att flytta. De 8 som är kvar har investerat i nya bondgårdar som placerats på höga kullar för att inte svämmas över när vattenmassorna kommer.

Man kan tycka att projektet borde ha skapat protester, men faktum är att de flesta snarare verkar se fram emot dagen när deras uppoffringar blir till nytta. Som Nol Hooijmaijers säger: låt vattnet komma.

– Jag hoppas att jag får uppleva det någon gång.

Du hoppas att du kommer att uppleva när vattnet kommer?

– Ja! Låt vattnet komma, säger hydrologen Piet Dircke.

Åter till konsultfirman Arcadis kontor i Maastricht, där Piet Dircke viftar med handen för att be om ursäkt för att det ringer. Han har precis återvänt från Los Angeles.

Piet Dirckes karriär fick ett ordentligt uppsving efter Katrina - i dag reser han över hela världen och säljer sin expertis till städer som vill stärka sitt skydd mot havet.

Och han är inte ensam.

– Katrina var som en väckarklocka för världssamfundet att vattenhantering är ett problem, och klimatförändringarna är ett problem. Och den holländska vattensektorn vaknade, och insåg att det finns affärsmöjligheter för oss runt hela jordklotet, säger han.

Katrina fick inte bara Nederländerna, utan hela världen att inse att hotet från havet måste tas på allvar, menar Piet Dircke. Men det blev också en väckarklocka för den holländska vattensektorn, som insåg vilka exportmöjligheter som klimatförändringarna skapar.

Den holländska regeringen har rent av utsett vattenhantering till ett av landets främsta framtida exportområden, och kopior av Maeslantbarriären finns i dag bland annat i Sankt Petersburg, Venedig och New Orleans. Faktum är att Göteborg också går i tankarna på en liknande lösning, i samarbete med just holländska ingenjörer.

Holländarna ligger också bakom mer futuristiska lösningar på hotet från havet, som till exempel att skapa hela flytande städer. Det finns också uppmärksammade planer på att bygga en gigantisk ö-grupp i formen av en fågel som breder ut sina vingar i vattnet utanför Jakarta, Indonesiens huvudstad. Öarna ska både bli en ny stadsdel för runt en miljon invånare, och fungera som översvämningsskydd för den utsatta mångmiljonstaden.

Att se exportmöjligheter när katastrofer hotar kan tyckas cyniskt, men det är ganska typiskt för hur holländarna ser på klimatförändringarna. Med som Piet Dirckes säger: visst, klimatförändringarna är en utmaning, särskilt om man agerar för sent som i New Orleans. Men om man tar tag i problemen i tid, kan det rent av vara kul.

– Om du är sen som i New Orleans, är det inte så roligt. Men jag försöker lära mig en optimistisk attityd när det gäller att se möjligheterna som finns när det gäller att hantera klimatförändringarna proaktivt. Om man gör det i tid, är det kul!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista