Mats Amundin, forskningsledare för tumlarprojektet SAMBAH
Mats Amundin visar upp en av de 300 klickdetektorer som varit utplacerad i Östersjön för att räkna tumlare. Foto:Pelle Zettersten/SR

Många utmaningar när tumlare ska studeras

5:52 min

För cirka ett och ett halvt år sedan visste ingen hur många tumlare det fanns i Östersjön. Traditionella inventeringar med fartyg eller flyg fungerade inte eftersom tumlarna är uppe vid ytan under mycket kort tid. I det internationella forskningsprojektet Sambah har man fått fram unik kunskap om Östersjöns enda valart. Man vet nu var de har sina kalvningsområden och hur många de är. Mats Amundin som är projektledare för SAMBAH har studerat tumlare i över 40 år. Han menar att resultaten gör det högaktuellt att ta fram en plan för att skydda tumlaren i Östersjön.

− Det är ju vår egen delfin som vi har här i Sverige. Den är ju lite bortglömd så det finns ett stort behov av att vi lyfter upp och skyddar den. Eftersom den är så svårstuderad finns många utmaningar, hur bär man sig åt för att räkna tumlare i Östersjön?

Med hjälp av modern teknik har bilden på senare tid börjat klarna av hur många tumlare som finns i Östersjön. För några år sedan sade Mats Amundin att det kunde finnas mellan 10 och 3 000 individer. Analyserna av hur många tumlarna verkligen är i Östersjön är ännu inte är klara. Men det projekt, som Amundin varit projektledare för, har hittills fått fram att det preliminärt rör sig om cirka 450 tumlare.

Med så få tumlare i Östersjön är det nödvändigt att skydda den här genetiskt unika populationen, till exempel genom marina reservat, menar Mats Amundin. 

− Jag tror att det blir en avgörande faktor. Nu börjar vi få grepp om var de finns under årets olika säsonger. De områden som de vistas i under sommaren när de fortplantar sig är förstås viktiga, då är tumlarhonorna med sina nyfödda kalvar väldigt känsliga för störningar.

− Men sedan räcker det inte att avsätta skyddsområden för tumlarna stannar ju inte där. Man måste även se till de konkreta hot som finns, till exempel nätfiske. Det handlar om bottensatta nylongarn som tumlaren inte kan upptäcka med sitt ekolod. De simmar rakt in i näten och fastnar och dör. 

Ett sätt att få tumlarna att undvika näten är att sätta fast små tumlarskrämmare, så kallade ”pingers” som genererar ett störande ljud som aktiveras när tumlarna riktar sitt ekolod mot dem. Det här används på sina håll idag och får tumlarna att undvika näten.

Men problemet är att sälar reagerar tvärtom. De simmar i stället mot näten när de hör lätena och får ett dukat middagsbord och förstör näten. Intresset för att använda ljudskrämmorna är därför av förståeliga skäl inte särskilt stort. Försök pågår nu för att ta fram pingers som tumlarna hör, men inte sälarna. En annan sak som stör tumlarna är allt buller från mänskliga aktiviteter. Det handlar om prospekteringsarbeten efter olja och gas, byggnation av vindkraftverk och fartygsbuller. 

− Vi kan tycka att våra fritidsbåtar bullrar mycket men i jämförelse hur det låter under vattnet är det en viskning. De långsamgående fartygen verkar inte vara något större problem om inte tumlaren kommer allt för nära. Däremot är de snabbgående färjorna som alstrar väldigt mycket ljud med högfrekvens ett problem.

Studier i Danmark har visat att tumlaren dyker djupt och stannar där en längre tid.

− De höga ljuden maskerar tumlarens ekolod vilket gör att de inte kan använda sitt viktigaste sinne. Det är en klar fysiologisk stress att behöva stanna ner på djupet en längre tid utan att kunna göra någonting. Blir det för mycket sådana störningar kan det vara en belastning även på populationsnivå.

Det är många som ska samsas i Östersjön, fartygstrafik, militära aktiviteter, vindkraftverk, friluftsliv och kanske vågkraftverk så småningom. Är det verkligen möjligt att ha en rik biologisk mångfald när de är så många som ska dela på samma yta? 

− Det återstår att se. Nu har åtminstone tumlarna kommit upp på agendan som en faktor som det ska ta hänsyn till. Men jag är alltid optimist, jag tror alltid att det går att hitta lösningar, kompromisser och samverkansmöjligheter, säger Mats Amundin.

Mats Amundin är projektledare för Sambah- projektet som har inventerat tumlarbeståndet i Östersjön. Mats Amundin är även forskningsledare vid Kolmårdens djurpark och adjungerad professor vid Linköpings universitet.

Pelle Zettersten
pelle.Zettersten@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista