Chatt med Åsa Linderborg

Den 26 april chattade Åsa Linderborg med lyssnarna. Läs hennes svar på frågor om Blonde och Joyce Carol Oates.
moderator:Hej och välkomna till Bokcirkelns chatt med Åsa Linderborg! Strax sätter vi igång. Skicka dina frågor redan nu, så ökar chanserna att Åsa hinner svara! Eder cirkelledare Marie Lundström.
Carl:Hur är det att vara med i Bokcirkeln med Jan Guillou och Carin Mannheimer? Jag skulle känt mig rätt nervös!
Åsa Linderborg:Ha ha! Det är ju jordens trevligaste människor! Jag lärde mig mycket av att prata med dem. Carin är en fantastisk dramaturg och vet hur man berättar en bra historia. Jan är en erfaren författare med mer än 40 böcker i bagaget, han genomskådade en massa litterära finter. Jag var mest nervös för att det var så mycket prat om sex - jag vet ju att min mormor lyssnar.
Anna T:Hej Åsa, vad tycker du är bäst med Blonde? Varför ska jag läsa den (om jag nu ska det..)?
Åsa Linderborg:Du ska absolut läsa den här boken! Det är ett makalöst fint försök att ta detta tragiska liv på allvar. Problemet är väl att den är så bra, att man tror att allt som står där är sant.
Daniel:Tjatja, jag sitter i henmlighet och skriver på en självbiografisk roman och undrar vilket ditt bästa tips för att skriva en sån är.
Åsa Linderborg:Mitt tips är: 1) låt projektet vara just hemligt, annars blir nån nervös över att eventuellt hamna i boken 2) var inte rädd för dina minnen, våga gråta och skrika och låt kroppen knyta sig i kramp - framtiden kan man vara rädd för, men inte det man varit med om 3) försök vara så sann som möjligt mot dig själv 4) inse att du kommer att göra människor illa 5) tro inte att du kan skriva boken från början till slut, nysta lite här och där och foga ihop modulerna till en helhet Lycka till!
Åsa:Du verkar gilla böcker som är lite karga. Vem skriver som du gillar till hundra procent?
Åsa Linderborg:Det är riktigt att jag gillar den där lite hårda, ordknappa prosan. Det är därför jag inte riktigt uppskattar Joyce Carol Oates - även om den här boken är ett mästerverk jag inte skulle vilja vara utan - det är för många ord och detaljer. Favoriter? Det är den svåraste frågan jag vet, men viktigast för mig är nog att man har ett temperament i språket.
Tomas:Hej Åsa tack så mycket för "mig äger ingen". Jag har läst så jäkla mycket böcker men ingen annan bok har berört mig så mycket. Tack! Skriver du på något nytt nu?
Åsa Linderborg:Tack! Vad glad jag blir! Nej, jag skriver inte på nåt nytt just nu, eftersom jag jobbar heltid på Aftonbladet. Jag längtar till den dan jag har boktid. Just nu är jag mest sugen på att skriva en biografi om Jerry Williams. Men det kräver ju att han ställer upp.
Helle:hur gör du för att komma igång att skriva?
Åsa Linderborg:Jag skriver bäst på tåget mellan Uppsala och Stockholm, eller på café. Favorithak: Ofvandahls i Uppsala och Puck på Hornsgatan i Stockholm. Jag skriver långsamt och tycker ofta att det är en plågsamt jobbig process. Önskar alltid att jag hade mer tid, större kapacitet.
Karolina:Ångrar du aldrig "Mig äger ingen", efter den har du reducerats till dottern till den alkoholiserade pappan... Det måste ju vara tråkigt ibland att alla har den som utgångspunkt till dig som person? Eller kanske skönt att alla vet?
Åsa Linderborg:Jag kan ångra boken i den meningen att jag utlämnar människor jag älskar till andras tolkningar. Samtidigt är det skönt att folk förstår att jag är en riktig människa. Innan boken kom ut kände jag mig avhumaniserad, det fanns ingen gräns på vad elaka saker man kunde kalla mig, men nu blir jag respekterad av mina branschkollegor på ett annat sätt. Det är ju inte klokt egentligen, att jag var tvungen att skriva en sån här privat bok för att få känslan av människovärde. Nu låter jag bitter, och bittra människor försöker jag undvika, men jag känner faktiskt så här.
Robert:Varför bejakar du samtidig kärlek mellan flera människor? 3, 4-5? Hur många är det möjligt att samtidigt omfatta?
Åsa Linderborg:Jag bejakar ett samhälle där man inte lägger sig i folks privatliv så mycket. Så länge man inte utnyttjar nån eller gör nån ledsen, kan man väl få älska så många man vill och på alla sätt som bara är möjliga. Jag säger inte att vi alla måste göra det, men att de som vill det ska få. Ungefär så.
moderator:Tio minuter kvar! Åsa Linderborg svarar allt hon hinner! Många frågor har verkligen rullat in, hälsar Marie Lundström.
kerstin:Jag läser hela tiden boken som en dokumentär skildring av kvinnan Marylyns liv och leverne. Tror du att det sätter hinder för min upplevelse av romanen?
Åsa Linderborg:Bra fråga! Jag tror att vetskapen om att det handlar om Marilyn gör att vi engagerar oss i boken. Men problemet för mig är att jag alltid kommer att tro att det mesta som står i boken är mer eller mindre sant. Hade boken varit kass, hade jag inte påverkats så mycket som nu. Det är verkligen ett stort moraliskt ansvar som Oates tagit på sig.
nora.aida88@gma:Kort!: Har pressat.. mig till sid 243 medans N.Rådströms "En handfull regn" och "Blåbärsmaskinen" av Slas SON gick som "en flod" framåt ! Känns skönt att höra några... invändningar till denna hyllade bok ! Vad gör de 2 ovan så bra (för min del..) ???
Åsa Linderborg:Niklas Rådströms En handfull regn är en av de vackraste böcker jag läst, så det förstår jag. Blåbärsmaskinen är jag svalare till, även om det var intressant att få en annan bild av Slas än den hygglige söderkisen.
Ing-Marie:I "Mig äger ingen" antyds det att du funderar på att skriva om 60-talets arbetskraftsinvandrare, nånting som jag tycker låter intressant. Är det ett projekt som du lagt på hyllan?
Åsa Linderborg:Åh... nu blev jag återigen påmind om alla böcker jag vill skriva, men inte hinner. Jag är intresserad av italienarna som kom till Västerås 1947. En av dem var min mosters man Guido. Jag saknar honom varje dag.
Cristina Otterh:Hej, jag lyssnar troget på detta program. Men jag undrar varför ni diskuterar Marilyns liv? Är det inte boken ni borde tala om? Författarens research, vad visste hon, har hon gissat sig till eländet,vad har boken betytt för släkten Kennedy osv osv? Tacksam för kommentar
Åsa Linderborg:Du sätter fingret på det stora problemet med Blonde, som vi diskuterade mycket i studion - en del av det kommer med i programmen: Boken är så skicklig, och därmed så förförisk, att man har svårt att skilja romankaraktären från den historiska gestalten.
Elisabeth:Vad ska du läsa i sommar?
Åsa Linderborg:I sommar ska jag läsa Sven Stolpe, för att njuta av en genial stilist. Kanske också att jag läser om Förlorade illusioner. Jag använder somrarna till att läsa klassiker - i den meningen blir jag aldrig äldre än tonåring. I övrigt ska jag gräva ner mig i Strindberg, jag funderar på en kortare essä till märkesåret 1912. Men det blir väl som vanligt, sommaren rinner iväg och allt jag har hunnit göra, är att läsa Allt om Mat.
Tomas:Oj vilket spännande och oväntat val:). Ramlade in på hans spelning på p and l i Borlänge i sommras. Har du något tips på någon författare som skriver om klassamhället i dagens Sverige som är bra?
Åsa Linderborg:Jag tycker du ska läsa Kristian Lundbergs Yarden, om hamnarbetarna i Malmö. Om du gillar poesi, ska du läsa Jenny Wrangborgs debut som kommer snart på nystartade Kata förlag. Hon är kallskänka och jävligt cool.
moderator:Bokcirkelns chatt är slut för idag! Tack alla lyssnare för alla superbra frågor! Och tack Åsa Linderborg för alla omsorgsfulla svar. Fortsätt gärna diskutera här på sajten! Måndag tionde maj chattar ni med Jan Guillou! Eder cirkelledare Marie Lundström.
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista